Om medias ansvar

Igår kom så det besked de flesta av oss hade väntat på och fruktat: Polisen undersöker knivdådet i Åbo som ett terrordåd. Detta besked innebär att det politiska läget i Finland med ens blev kritiskt. Det här är nämligen precis något sådant som Jussi Halla-aho har suttit och väntat på. Säkert inte hoppats på, men nog väntat på. Hans nya sannfinländare har i opinionsmätningarna legat runt åtta procent, men i nästa mätning kommer stödet med största sannolikhet att ha stigit till mellan tio och femton procent. Närmare femton än tio, skulle jag gissa. Dessutom räknar Halla-aho med att media nu kommer att spela honom rakt i händerna, och om så sker kommer han att skratta hela vägen till Villa Bjälbo. Eller kanske ändå inte det, men åtminstone hela vägen till en stor valseger i nästa riksdagsval.

Hur kan media spela Halla-aho rakt i händerna? Jo, genom att offra sanningen på det politiskt korrektas altare. Genom att, av rädsla för att skapa ytterligare motsättningar, inte kalla sakerna vid deras rätta namn. Om mainstreammedia nu (igen) går in för att tiga om vad som verkligen hände eller att på något sätt förminska islams roll i det skedda och försöka urskuldra det som hände och skylla det på omständigheterna snarare än på de verkliga orsakerna så kommer rekylen att bli kraftig. Finländarna är nämligen inte dumma, och Halla-aho är det då sannerligen inte. Och rädslan är en oerhört stark bundsförvant.

Hur borde då media bete sig i detta läge? Framför allt är det alltså viktigt att kalla sakerna vid deras rätta namn. Att inte sopa fakta under mattan och därmed försöka föra nyhetskonsumenterna bakom ljuset. De flesta muslimer tar avstånd från terrorism, och detta får, ja till och med måste, givetvis hållas fram. Men då behöver det också sägas att de flesta muslimer inte håller sig till det som Koranen lär. En koranenlig islam är nämligen våldsbejakande. "En svärdets religion", som vi fick lära oss på den tiden då det politiskt korrekta trycket ännu inte hade börjat censurera undervisningen i våra skolor och på våra universitet. Vidare borde det kanske sägas att det inte är någon slump att det var kvinnor som utvaldes som offer i dådet i Åbo. Kvinnor som inte bar hijab. En koranenlig islam förvägrar nämligen kvinnorna rätten att synas offentligt utan täckande klädsel.

Koranenlig islam är en våldsbejakande svärdets religion. En religion som förvägrar kvinnorna rättigheter som vi här i vår del av världen tar för givet. Demokratiska värden och mänskliga rättigheter, så som yttrandefrihet och religionsfrihet, är också något som inte är kompatibla med koranenlig islam. Detta är inget som vi kan eller får sopa under mattan. Men samtidigt är det också, som sagt, viktigt att poängtera att de allra flesta muslimer inte lever efter vad koranen lär. Att de allra flesta muslimer här i vår del av världen, tvärtom, vill leva ett normalt liv i fred och trygghet. Ett fritt liv. Det är viktigt att påpeka att den som gjorde sig skyldig till detta våldsdåd inte representerar den stora majoriteten av muslimer. Liksom t.ex. inte heller en Jussi Halla-aho representerar den stora majoriteten av finländare. Det är viktigt att påpeka att det inte är muslimerna som är problemet. Men att samtidigt göra klart att det är islam som är det.

Risken är uppenbar att Halla-aho och hans Sannfinländare är de enda som kommer att gå ur detta som vinnare. Hur stora vinnare de blir är, vågar jag påstå, upp till mainstreammedia. Nu, om aldrig förr, är det oerhört viktigt att vår media tar sitt ansvar för en korrekt nyhetsrapportering och korrekta analyser av det skedda. Om de inte gör det kommer Halla-aho att tacksamt ta emot det som ramlar honom i famnen.