Prideprotester?

Jag deltog alltså inte i helgens högmodsevenemang i Nykarleby. Som jag konstaterade inför Jeppis Pride för några år sedan anser jag detta vara det bästa sättet att protestera och uttrycka sin åsikt om Pride. Att strunta i det hela och låta de som vill marschera. Av deltagarantalet att döma resonerade en stor majoritet av Nykarlebyborna likadant som jag här. I flera artiklar i ÖT har, i efterhand, det förundrats över att evenemanget mötte så lite motstånd. Det talades bara, i nedsättande ton, om några hundar som skällde på paraden. På något sätt får jag intrycket att ÖT skulle ha önskat sig någon form av konfrontation eller åtminstone protester. Så det skulle ha funnits något att skriva om, liksom. Nu fick man i stället gräva fram någon religionsvetare som fick leverera en (synnerligen vinklad) analys över bristen på motstånd. Men snälla ÖT, hur skulle det vara om ni i stället skulle se sakerna så som de verkligen är? Det var bara 500 som deltog. Resten ansåg att det här inte var något som de ville engagera sig i. Eller som protesterade på det bästa av sätt, nämligen genom att högaktningsfullt strunta i evenemanget.