Om regnbågsfascismen

Efter dådet i Charlottesville i USA där en, av allt att döma nazismsympatisör, körde in i en motdemonstration och dödade en demonstrant har igen fördömelserna haglat över den våldsbenägna högerextremismen, och rätt så. Denna lilla klick av våldsbenägna fascister är farlig och bör fördömas och motarbetas. Där torde de flesta vara överens. Till och med Trump har, efter lite betänketid, kommit fram till detta.

Fascismen är farlig och bör motarbetas. Men detta bör ske BÅDE på högerkanten och på vänsterkanten, och det är här, vågar jag påstå, vi idag ser ett av de största missgreppen i modern tid. De fascistiska tendenserna på vänsterkanten är inte (just nu) på samma sätt våldsbenägna, men de är inte mindre farliga för det. Snarare tvärtom. De högerextrema rörelserna är små och därför endast punktuellt farliga. Dessutom är de hårdbevakade av myndigheterna och inte minst av media. Fascismen på vänsterkanten är idag mer eller mindre mainstream i våra länder, och kan därför flyga helt och hållet under radarn. Framför allt när det gäller mediebevakningen.

Dagens regnbågsfascism är, vill jag påstå, oerhört mycket farligare än den högerextrema fascismen. Dels för att den helt och hållet kan flyga under radarn, dels för att den kommer klädd i godhetens kläder och därför är så oerhört svår att få syn på för den som inte vet exakt var och hur man ska leta efter den. Som jag tidigare har påpekat vid flera tillfällen är det svårt att säga sig vara emot "kärlek och alla människors lika värde". Ingen blir tagen på allvar om och när man säger sig vara motståndare till sådana värden. Det vi ändå borde inse är att hbt-rörelsen med sina Pride-marscher står för så mycket mera och att dessa två honnörsord endast är ägnade att lura och bedra massorna.

Det är kanske ingen överraskning när jag berättar att jag har fått ta emot en del hot på grund av mitt engagemang i dessa frågor. Några gånger helt öppet, andra gånger mera förtäckt. "Det kan gå illa för dig om du inte slutar", sade en för mig känd person åt mig på en parkeringsplats i Jakobstad för en tid sedan. "Jag kommer att arbeta för att det införs en lag som gör att det blir förbjudet att uttrycka sig som du gör", sade en hbt-aktivist åt mig på telefon för något år sedan. Sedan har vi förstås hotet om hängandet av regnbågstvätten som ÖT-journalisten hotade med i samband med Jeppis Pride. (Detta var ju ett hot om, och en stämpling till, brott mot hemfriden.)

Henrik Othman påstår i en ledare i dagens ÖT att det inte finns någon motpol till rasismen i Finland idag. Vidare säger han att "Att bejaka människovärde, vare sig det handlar om rastillhörighet, etnicitet eller sexuellt likaberättigande är inte extremism." Det senare är förstås sant, men det är en hårt vinklad sanning. Regnbågsfascismen handlar nämligen inte om att bejaka människovärdet. Åtminstone inte enbart och inte ens främst. Det heter att så är fallet, men så är det förstås inte. Den som har ÖT kan slå upp söndagens tidning på sid 7 där det finns ett ytterst tydligt exempel på hur detta fungerar. Nere på sidan finns en bild på en demonstrant som håller i en skylt som kräver inskränkningar i de lagstadgade rättigheterna och som därmed är högst fascistisk – bärarna (som alltså gick i Pride-tåget i Nykarleby) vill vägra människor med vissa åsikter rätten att gå på gatorna (= demonstrera.) Hur reagerar ÖT på detta? Jo genom att i bildtexten skriva att "Många bar på skyltar som uppmanade till respekt för andra". Ursäkta nu, ÖT, men denna skylt-text handlar om allt annat än om "respekt för andra"! Men så här går det till idag. Alla ska bringas att inse att Pride handlar om kärlek och respekt. Även när så helt uppenbart inte är fallet.

Det finns som sagt inte någon våldsbejakande extremism på vänsterkanten idag. (Om man bortser från djurrättsaktivisterna, vilket jag inte anser att man bör göra.) Men det finns kraftigt fascistoida tendenser, och dessa rör sig i en för media stor blind fläck. Visst. Om man begränsar sig till våldsdåd kan man säga så som Othman säger här, men fascismen kan klä sig i så mycket andra kläder än våldsbejakandet. Det vi ser idag handlar om långtgående censurering i mainstreammedia, om en kraftig propagandaverksamhet där i princip alla medel är tillåtna och i användning. (Bildtexten som jag nämnde ovan är bara ett exempel, om än mycket grovt.) Och kanske värst av allt så handlar det om inskränkningar i yttrandefriheten och om en kraftig skuldbeläggning av sådana som vågar uttrycka en annan, politiskt inkorrekt, åsikt.

Den våldsbejakande högerextrema fascismen är farlig. Åtminstone punktuellt sett. Men det är få som ägnar sig åt denna typ av fascism, och dessutom är dessa element alltså mycket hårt bevakade. Därför vågar jag påstå att vänster- eller regnbågsfascismen är så oerhört mycket farligare idag. Denna är mer eller mindre mainstream, och det är här massorna finns. Och det är när massorna börjar röra på sig som det blir farligt. Det visar oss historien med all önskvärd tydlighet. Det är då det blir verkligt farligt.