Vem är värdig?

När Gud ser på oss människor gör han inte som vi människor gör. Vi tenderar att se upp till människor som är framgångsrika, rika, vackra och populära. Men sådana saker har ingen betydelse i Guds ögon och i hans räkenskaper eftersom han inte ser till det yttre utan till hjärtat. Vad är ditt hjärta fästat vid? Är det pengar, rikedom och jordisk framgång, eller är ditt hjärta inriktat på Herren?

Jesus berättade en gång en liknelse om en man som bjöd till fest. Först gick inbjudan ut till de rika, populära och framgångsrika. Men vad hände? Jo, de kom alla med ursäkter. "Jag har annat för mig, jag kan inte komma." Någon skulle göra affärer, en annan hade gift sig och en tredje hade köpt en ny traktor och måste provköra den (något parafraserat). Då blev mannen arg och beordrade sina tjänare att gå ut på gator och gränder, städer och byar och bjuda in sådana som ingen i normala fall bjöd in. "Fattiga, handikappade, blinda och lama." Och så konstaterade han att "ingen av de som först blev bjudna ska få smaka min måltid!"

Den här liknelsen, som för övrigt är en av dagens evangelietexter, handlar förstås inte om någon vanlig fest utan om Guds rike – något som blir klart i verserna före själva liknelsen. Guds rike, som ytterst handlar om gemenskap med Gud, begränsar sig inte till det hinsides, alltså till himlen, utan denna gemenskap med Herren får vi vara med i och glädjas över redan här på jorden. Gemenskap med Herren och samtidigt med alla Guds barn. Himlen börjar redan här, kunde vi säga! Allra tydligast kommer denna gemenskap/ Guds rike här på jorden till synes i nattvarden där vi möter Herren själv i bröd och vin och där det blir speciellt tydligt att gränsen mellan detta livet och s.a.s. den "andra sidan" är väldigt tunn. Vi brukar säga att nattvarden är en "himlafest på jorden".

Många tvekar ändå inför nattvarden, och likaså inför gemenskapen med Herren. Inte så att de inte skulle vilja vara med, men så att de undrar om de är tillräckligt bra för att få vara med. Alltså om de är värdiga att närma sig Herren i nattvarden. För alla dessa som tvekar när det gäller sin egen värdighet skulle det vara viktigt att få höra evangeliet. Och att tro det. Nattvarden, liksom Guds rike, är till för SYNDARE. För sådana som vet med sig själva att de inte är värdiga. Vi får komma till nattvarden, och in i Guds rike, som de syndare vi är. Nattvarden, och Guds rike, är inte till för de som i sig själva är värdiga. Eller rättare sagt: Som tror sig vara värdiga. Nej, nattvarden är en syndarnas måltid. Jesus bjuder alla som vet med sig att de inte duger i sig själva och säger till dem: Allt är redo! Jag har tagit din synd på mig. Jag bar den en gång för alla upp till Golgata och där på korset strök jag ett streck över din skuld och därmed försonade jag dig med Gud. Så, kom!

Så alla de som vet att de i sig själva inte är värdiga får komma. De får bekänna sin synd och be om förlåtelse, och i avlösningens ord får de höra Guds egen försäkran om att synderna är förlåtna. Och i nattvarden får de – vi – ta emot Jesus själv och hans förlåtelse när vi äter brödet och dricker vinet.

Den som däremot menar sig vara värdig och som framhärdar i sin synd och inte vill bekänna den och överge den, den människan bör inte gå upp till nattvardsbordet. Det kan till och med vara farligt att göra det. Men inte för den som vet att han eller hon är en syndare och som bekänner sin synd. För den människan gäller orden: "Kom, allt är nu redo!"