Ve er när världen talar gott om er!

Orden i rubriken är Jesu egna ord från Luk. 6:26, och de uttalas i ett sammanhang där Jesus också talar om gångna tider och om hur folket hyllade falska profeter. För det är ju precis så det fungerar i en fallen värld som är i den ondes våld: Den som går bort från Guds vilja och som håller fram synden som ett ideal kommer att få världens pris, och den igen som väljer att försöka hålla Herrens bud kommer att utsättas för spott och spe.

Karleby svenska församling har i dagarna fått sin första kvinnliga präst. Jag känner inte kvinnan i fråga, så jag har inget, vare sig gott eller ont, att säga om henne. Men hela konceptet med kvinnliga präster är felaktigt. Helt enkelt för att det inte är Guds vilja att kvinnor ska vara präster och förkunna Guds ord. Detta förstår alla som älskar Herren och hans bud, men vi behöver givetvis vara öppna för att alla som älskar Herren ännu inte har kommit till denna insikt. Om detta sedan beror på att de är nya i tron eller på att de ännu inte har kommit sig för att fördjupa sig i Guds ord tillräckligt. Eller så finns det ett tredje alternativ: Att de har gått på världens lögner.

Sofie Stara beskriver, och förleder till, detta tredje alternativ i en ledartext i ÖT. Där ställer hon Guds ord mot erfarenheten och gör klart att hon anser att erfarenheten är en bättre vägledare i frågor som rör tro och liv. Så är det givetvis inte, och det av den enkla anledningen att vår mänskliga erfarenhet alltid är präglad av synden och av upproret mot Gud och hans vilja. Stara lyfter fram B-G Åstrand och hans avfall från den bibliska sanningen som exempel. Hon nämner att det var ett möte med en homosexuell människa som fick honom att överge Guds ords vittnesbörd i den frågan, liksom ett möte med en kvinnlig (troende) präst som åstadkom det samma när det gäller ämbetet.

Johan Candelin brukar säga att en kristen människa/kyrka inte får ställa sig över Guds ord och inte bredvid Guds ord, utan en kristen ska ställa sig UNDER Guds ord. Det samma säger för övrigt vår kyrkans kyrkoordnings första paragraf. Men det som ofta sker idag, också i de exempel Stara lyfter fram, är att revolten mot Guds ord blir norm och vi ställer oss över Guds ord. Vi låter synden och oss syndiga människor och vårt sätt att närma oss dessa frågor och våra erfarenheter vara viktigare än det Guds ord säger. Och då blir det så fel, så fel.

Stara skriver att Karleby nu också kan "lyfta blicken" när man där har besegrat kvinnoprästmotståndet och detta "förhoppningsvis är en förfluten era" också i Karleby. Till detta säger Guds ord: "Ve er när människorna talar väl om er!"     

Sedan kan jag inte låta bli att reagera på en annan plattityd som Stara levererar när hon skriver att "De som är övertygade om motsatsen (till att det är rätt med kvinnliga präster) ska säkert kunna hitta gudstjänster och sammanhang de kan delta i utan att uppleva att något är fel."

Faktum är att vårt utrymme i kyrkan krymper hela tiden. Dylika plattityder hjälper ingen, och när man läser vad Åstrand har sagt när det gäller Karleby, kvinnliga präster och väckelserörelserna blir förstås inte oron mindre: "De här grupperna har en stabil ställning i Karleby svenska församling. Nu kan det var dags för dem att också ge rum för lite andra perspektiv".

Det är märkligt hur detta med "andra perspektiv" bara gäller i en riktning. För de som, likt Åstrand, har ställt sig över Guds ord i denna fråga behövs nämligen inga "andra perspektiv", utan där är det kallt maktspråk som gäller. Men världen gillar förstås detta, och lovorden låter därför inte heller vänta på sig.