Landets finansminister Riikka Purra gjorde ett aningen oortodoxt utspel inför höstens budgetmangling när hon presenterade en nedskärningslista på ungefär en miljard. Denna lista var långt präglad av Sannfinländarnas politiska prioriteringar och torde knappast som sådan bli godkänd av de andra regeringspartierna. Men Purras lista satte (igen) fokus på landets usla ekonomiska situation och har skapat välbehövlig debatt. Tyvärr är tonen i debatten sådan att det knappast går att förvänta någon konstruktiv och bred diskussion om hur landets ekonomi ska fås på fötter. Det enda som hörs är nämligen arga rop om att vi inte kan/får skära mera på just de områden som ligger den ropande närmast hjärtat.
Problemet är bara det att vi lever så oerhört högt över våra tillgångar just nu. Statsskulden ökar snabbt trots regeringens tappra försök att balansera budgeten. Bara låneskötseln (räntorna) förväntas inom några år uppgå till ungefär 10% av statsbudgeten. Även de som, på basen av en mycket märklig logik, hävdar att upplåningen inte är något problem eftersom stater inte förväntas betala tillbaka sina lån borde inse att detta är ett verkligt problem som inte kan tillåtas eskalera ytterligare. Bakom hörnet lurar dessutom den så kallade "Trojkan" (ECB, IMF och EU-kommissionen) som hotar att, så som skedde i Grekland, ta över skötseln av ett lands ekonomi om landets folkvalda ledning inte klarar av att göra de nödvändiga besluten.
Finland är just nu på väg mot detta hörn i snabb takt.
Och det här är förstås en följd av människans gudsfrånvändhet, eller hur? Om alla människor skulle omvända sig - och dessutom bli syndfria - skulle Finlands ekonomi repa sig som genom ett trollslag?
SvaraRaderaOch kristdemokraterna har understått alla de lösningar som behövs, även gällande ekonomin?
Höj tullarna!
SvaraRadera