Jag skrev för en dryg vecka sedan om det feltänk som har drabbat västvärlden idag där sex i allt högre grad ses som livets mening eller åtminstone en mänsklig rättighet. Jag konstaterade att sommaren är full av alla möjliga Pride-evenemang där alla möjliga avarter och perversioner lyfts fram som något naturligt och något att vara stolt över. Den inkommande helgen är det igen Karlebys tur att genomlida detta.
Regnbågsrörelsen är förstås inte huvudproblemet utan bara ett symptom på det verkliga problemet som är gudsfrånvändheten. Alltså det att vi människor inte ger Gud äran för hans skapelse och för hans frälsande kärleksverk. På detta följer sedan allt möjligt elände, inte minst alla sexuella perversioner och det feltänk jag inleder med och som möjliggör dessa. Men också själviskheten, girigheten och självcentreringen som gör att utsatta människor lider av fattigdom och ensamhet. Guds- och människofientliga filosofier och tankekonstruktioner frodas också i en värld där Gud inte får den ära och den plats han borde ha.
Vi lever tyvärr i ett sjukt samhälle och en sjuk värld. Detta t.o.m. så att det inte är svårt att ge Ruth Graham (Billys fru) rätt i det hon sade om Sodom och Gomorra och om vår tid: "Om Gud inte dömer oss måste Han be om förlåtelse av Sodom och Gomorra." Märk väl att Ruth Graham flyttade hem till Herren redan 2007 och att världen har kört snabbt ännu mycket längre ner i diket sedan dess.
Kristian, hur typiskt, och hur tröttsamt. En predikan förklädd till samhällsanalys, där allt från Pride-parader till ensamhet och fattigdom mystiskt nog spåras till samma rot: att människor inte tillber just din specifika gud, på just ditt sätt. Det är alltid samma visa, om inte världen böjer knä inför en bronsålders gudom och hans moralkodex (full av slaveri, kvinnoförtryck och stening för sexuella avvikelser), så måste den vara sjuk.
SvaraRaderaMen om det är 'friskhet' att skambelägga kärlek, fördöma människors identitet och ropa efter eld från himlen, då får jag nog föredra dekadensen.
Föreställ dig att titta på en regnbågsparad, där människor firar frihet, mångfald och rätten att existera utan skam, och det första som kommer till dig är Sodom och Gomorra. Det krävs en särskild sorts mental censur för att se glädje som perversion och stolthet som synd.
Och när det dessutom kommer från någon som kallar detta 'gudsfrånvänt', som om det vore en diagnos, kan jag bara konstatera: det är mycket möjligt att Gud inte finns. Men om han gör det, och detta är hans talesperson, så skulle jag hellre brinna med Sodom än sjunga psalmer med dig.
Eflop
Vad är det för fel på sexuella perversioner, om man får fråga?
SvaraRadera