Bra fråga!

Jag hittade en insändare i svenska Kyrkans tidning i vilken en Mattias Bäckman ställer en rad bra frågor. Jag klipper ur hans text: 

"Nya testamentet beskriver att omvändelse och tro är grunderna för den kristna tron. När Jesus framträdde på Galiléens scen förkunnade han “omvänd er och tro evangeliet," detsamma gällde apostlarnas förkunnelse. Men varför hörs denna uppmaning så lite av idag bland våra herdar i tron, biskopar och kyrkoledare? 

Jag har varit förtroendevald och aktiv i Svenska kyrkan de senaste fem åren. Jag har ofta mött politiska budskap där vi uppmanas till engagemang för miljön, Palestina, samer, pride och nu senast för utvisningshotade människor. Men budskapet om omvändelse och tro hör jag sällan från Svenska kyrkans eller frikyrkans ledare. Omvärldsläget är allt annat än positivt och traditionellt har just sådana här tider inneburit att kyrkans företrädare uppmanade till bot, bättring och tro på Jesus."

---

Jag skulle kanske inte uttrycka mig riktigt så som denne Bäckman gjorde i inledningen av citatet. Det är förstås Jesu korsdöd och uppståndelse som är grunden för den kristna tron, men i sak har han helt rätt och hans frågor är synnerligen aktuella.

Det är allt mer sällan också i vår kyrka - särskilt när det handlar om biskopar och andra dignitärer - som det hörs någon omvändelseförkunnelse. Orsaken är uppenbar: Det kan stöta bort människor om och när man säger att synden bör överges och att den, som Guds ord säger, har döden som lön. Som jag också tidigare har skrivit har vi på många håll (speciellt bland biskoparna) i själva verket fått en ny religion i kristendomens ställe. En religion där synden helt enkelt har avskaffats. Och om det inte finns någon synd finns det givetvis inte heller något behov av någon omvändelse och inte heller av någon Frälsare.

---

Jag skrev för några dagar sedan om hur biskop Mari Parkkinen noterat att spänningarna mellan väckelserörelserna och kyrkan blir allt kraftigare. Steg har tagits från väckelserörelsernas sida för att säkerställa den kristna trons fortlevnad i Finland, och frågan är hur länge det går att fortsätta som nu, alltså så att väckelserörelserna verkar inom kyrkan. För att det ska vara möjligt behöver flera svåra frågor lösas, inte minst frågan om vigning av gammaltroende prästkandidater. Med det sagt tror jag inte att vi aktivt ska söka att gå skilda vägar. Idealet skulle trots allt vara att det skulle gå att hitta fungerande lösningar, men tyvärr ser det ut som att det inte finns någon som helst vilja från biskoparnas sida att göra detta. 

Väckelserörelsernas linje att försöka hitta lösningar men att samtidigt inte ge efter utan aktivt arbeta på att se till att det troende kyrkfolket på så många orter som möjligt kan få fira gudstjänst på ett sätt som är förenligt med Guds ord och vår kyrkas bekännelseskrifter.är en bra linje - som jag ser det. Dessutom är detta helt i linje med det profetiska ordet som sade att vi inte aktivt ska söka splittring men stå fasta på Guds ords grund. Om och när vi gör detta kommer besluten huruvida vi ska vara kvar i kyrkan eller gå ut att komma av sig själva. Eller i klartext: Då kommer biskoparna och kyrkans ledning att fatta dessa beslut åt oss.  

Till dess får vi fortsätta att be att biskoparna skulle få nåd till att vända om på den väg de nu befinner sig. Det är nämligen en fördärvets väg. Och här gäller sedan ordet i Luk 22:32. Och med det är jag tillbaka där jag började denna text.