Välkommen abortdiskussion

Medborgarinitiativet om rätten för vårdpersonal att av samvetsskäl ha rätten att inte medverka vid aborter har igen lyft upp abortdiskussionen på bordet. Gott så! ÖT drar sitt strå till stacken genom att publicera en artikel som behandlar både medborgarinitiativets mål och aborterna i sig. Noteras kan dock (igen) att endast sådana som motsätter sig initiativet får komma till tals i själva artikeln. (På slutet finns det en liten del där ÖT har gått ut på stan och frågat folk vad de anser, och där kommer den andra sidan fram på ett hörn.)

Jag reagerar igen starkt på de argument som kommer fram i artikeln. Både Fikre Fundusa (överläkare på Malmska) och Carola Sundqvist (SFP:S kvinnoförbunds ordförande) talar om rätten till abort och kvinnans rätt till sin egen kropp samtidigt som de helt tycks glömma bort att det de facto alltid i en abortsituation är fråga om TVÅ liv. Ett som mer eller mindre har ansvar för den uppkomna situationen (observera här mycket väl att jag verkligen inte förringar mannens ansvar!) och ett liv som är helt oskyldigt. Både Fundusa och Sundqvist ser det tydligen som helt oproblematiskt att det är den helt oskyldiga parten som ska ta hela smällen när situationen ska "redas upp". Detta är nog väldigt svagt, menar jag. Både ur empatisynpunkt och vad gäller argumentationsnivå.

Sundqvist går sedan bra mycket längre och gör samma kardinalmisstag som Oisin Cantwell (som jag skrev om i den senaste texten) när hon gör abort till en mänsklig rättighet och åberopar rätten till hälsa i sitt försök att motivera varför samvetsfriheten inte skulle gå att införa i vården. Det här är på så oerhört låg nivå att jag inte ids kommentera det desto mera. (Den som vill kan ju läsa den senaste texten.)

I anslutning till artikeln finns också en faktaruta med rubriken "Få aborter i Finland". I rutan sägs att det år 2011 utfördes 10 490 aborter i Finland, vilket innebär 8,9 aborter per 1000 kvinnor i fertil ålder (år 2009). Denna siffra är låg i internationell jämförelse, men när man läser vidare ser man att det på 1000 födslar går 167 aborter. Alltså: På varje 1000 barn som föds finns det 167 barn som aldrig fick födas. Över 10 000 barn per år. Detta må vara en låg siffra internationellt, men att påstå att det utförs få aborter i Finland visar nog att den som ligger bakom rubriksättningen inte på långt nära har insett vidden av den oerhörda tragedi som vår abortpraxis innebär.  

I artikeln finns också en intervju med en kvinna som genomgått en abort i slutet av 80-talet, och jag klipper och klistrar några citat därifrån för att visa var det verkliga problemet sitter i hela denna fråga: "Fadern till barnet var en tillfällig förbindelse som hon inte hade någon kontakt med efteråt. Han fick heller aldrig veta att hon gjort abort." Vidare: "En kvinna har ingen skyldighet att föda ett oönskat barn. Det måste samhället respektera."

Citaten torde tala för sig själv.