Gemenskapshelg 27-28/2

Som jag tidigare lovade kommer här programmet för bibelstudiehelgen samt Zoom-länkarna till de olika tillfällen som ordnas. Om du har Zoom-programmet installerat på din dator/mobiltelefon är det bara att klicka på länken några minuter före det utsatta klockslaget och sedan på knappen "Launch meeting" (och sedan "Join meeting" om en sådan ruta kommer fram) så kommer du in. Om du inte har Zoom installerat behöver du göra det. Det torde gå att göra genom att klicka på länken och sedan följa de instruktioner som ges när du klickar på den blåa texten som säger "Download Now". Välkommen med i Jesu namn!

Lördagen den 27 februari

Kl. 10:00. Inledning  och bibelstudium, Kristian Nyman. "Jesus, vårt enda hopp. Om kristendomens historiska rötter, del 1." Arr: SLEF Esse-Kållby.
Zoom länk:  https://us02web.zoom.us/j/84403217292?pwd=cnpUbVZmTzRRdEVCeUpyN2g5WXpndz09
Meeting ID: 844 0321 7292 Passcode: 512440

Kl. 12:00. Bibelstudium, Joakim Förars. "Jesus ger liv". Arr: SLEF Esse-Kållby.
Zoom länk:  https://us02web.zoom.us/j/87126375673?pwd=VFRyZFA0c1d1S0FnLzZicTd5Qkdydz09
Meeting ID: 871 2637 5673 Passcode: 887054

Kl. 16:00. Bibelstudium, Albert Häggblom. " Den bibliska församlingen". Arr: SLEF Esse-Kållby.
Zoom länk: https://us02web.zoom.us/j/83119471069?pwd=WGVCK0NSdzN3d1k4OCsreG1VOG81dz09
Meeting ID: 831 1947 1069 Passcode: 558266

Kl. 19:00. Bibelstudium, André Djupsjöbacka. ”Mannens och kvinnans roll i familjen, GT och NT.” Arr: SLEF Esse-Kållby.
Zoom länk:  https://us02web.zoom.us/j/82547833608?pwd=aXppU1ByVHlEVW9FeHFlVDgrbCtmZz09
Meeting ID: 825 4783 3608 Passcode: 711142

 

Söndagen den 28 februari

Kl. 10:00 Bibelstudium, Kristian Nyman. "Jesus, vårt enda hopp. Om kristendomens historiska rötter, del 2." Arr: SLEF Esse-Kållby.
Zoom länk:  https://us02web.zoom.us/j/86085858768?pwd=Ym1STlI0VnkraFRXemw3eWhZSmV6Zz09
Meeting ID: 860 8585 8768 Passcode: 551779

Kl. 13:00 Gudstjänst i Esse kyrka. Liturg och predikant: André Djupsjöbacka. Följ via Pedersöre församlings YouTube. Arr: Pedersöre församling i samarbete med SLEF https://www.youtube.com/channel/UCBrr2mPguImFQELDylgKgZw

Kl. 15:00 Högmässa i Heliga hjärtats kapell, Helsingfors via SLEY:s Youtube-kanal. Liturg och predikant: Håkan Djupsjöbacka. Arrangör: SLEF.

Kl. 17:00 Centrumkväll i Vasa. Tomas Klemets. Streamas i realtid via slef.fi.

Gemenskapshelg 27-28/2

 

Obs! Detta är en bild, så länkarna fungerar inte. Närmare helgen kommer en ny post med fungerande länkar. Men sätt in detta i din almanacka! Det går att delta i allt eller bara det du hinner med och finner intressant.

Grundlagsvidrigt!

Österbottens Tidning berättade igår att regeringen avgett en proposition som syftar till att ändra smittskyddslagens §16 och §22. Ändringarna i §16 är synnerligen oroväckande. Enligt familje- och omsorgsminister Krista Kiuru går dessa ändringar ut på att enskilda personer kan beordras till en obligatorisk hälsokontroll (vilket kan inkludera ett coronatest). Om personen vägrar kan böter eller fängelse i högst tre månader komma att utdömas för "hälsoskyddsföreseelse". Enligt nyheten kan hälsokontroller "bli aktuella för personer som kommer till Finland från ett visst land under en viss tidpunkt eller för arbetstagare som vistas på en viss arbetsplats."

Nu ska ingen missförstå detta. Jag anser att alla behöver ta sitt ansvar för att stoppa smittspridningen. Detta inkluderar att hålla avstånd, bära ansiktsmask och ta ett coronatest om och när man misstänker smitta. Detta för att inte utsätta sina medmänniskor för risken att insjukna i Corona. Men detta är inget man kan tvinga någon till. Helt enkelt för att vi i Finland har något som heter en grundlag och i denna grundlag fastslagna okränkbara fri- och rättigheter. Grundlagens §7 garanterar personlig frihet och integritet, och det sägs klart och tydligt att denna personliga integritet inte får kränkas. Grundlagens tionde paragraf skyddar dessutom privatlivet.

Det är ställt utom allt tvivel att en obligatorisk hälsokontroll/coronatest bryter mot åtminstone grundlagens sjunde paragraf, men eventuellt också den tionde paragrafen. Märk mycket väl här att smittskyddslagen är underställd grundlagen, och om dessa två lagar kommer på kollisionskurs så är det grundlagens med dess fri- och rättigheter som går före. Ett, och endast ett undantag finns dock, och detta undantag redogörs för i grundlagens §23. Om det i landet råder undantagstillstånd eller undantagslag kan dessa fri- och rättigheter inskränkas tillfälligt. Men aldrig annars.

Nu är det givetvis ingen stor sak med ett coronatest. Det är t.o.m. lätt att argumentera för att denna lagändring är en bra sak. Och jag håller med, i sak. MEN. Grundlagen kan inte, och får inte, sättas på undantag. Aldrig. Inte ens för en så god och bra sak som bekämpningen av en pandemi. Om regeringen vill införa obligatoriska hälsokontroller/coronatest måste detta göras så att grundlagen inte sätts ur kraft. Detta innebär således att en undantagslag (igen) måste utfärdas. Men detta är en så oerhört allvarlig sak att göra att man verkligen inte kan göra detta på ett lättvindigt sätt. Men detta måste absolut gå rätt till. Annars skapar vi ett prejudikat här som kan komma att bli ytterst farligt i framtiden.   

Fullt upp!

Den uppmärksamme läsaren har säkert noterat att jag inte har lagt upp några nya texter eller ens svarat på några kommentarer den senaste tiden. Orsaken har varit att jag har haft fullt upp med annat. Framför allt har jag jobbat med korrekturläsningen av den nya bok som enligt planerna ska komma ut lagom till påsk. Titeln är ännu inte slutligt fastslagen, men den innehåller ordet "Gravplundrare", och den handlar om uppståndelsen. Jag återkommer med mera information när boken är klar om förhoppningsvis någon vecka!

 Sedan har vi också, i raketfart, planerat en bibelstudiehelg över sociala medier som kommer att hållas nästa helg (lördag-söndag). Speciellt lördagen kommer att vara fullspäckad med bibelstudier för den som vill delta och umgås med Guds ord och med kristna vänner över Zoom. Jag kommer att publicera programmet för helgen här så snart det är klart, liksom också länken till själva tillfällena. I detta ämne hoppas jag kunna återkomma i början av nästa vecka. 

Om vänstermedia och dagens språkförbistring

Riksrätten mot Donald Trump har fortsatt i natt. Enligt ÖT har senaten nu "diskuterat Trumps uppmaningar till våld". Det här var intressant, tänkte jag när jag läste rubriken, eftersom jag aldrig har sett eller hört några sådana uppmaningar. Nu skulle jag säkert få veta när och var han har uppmanat till våld. Tänkte jag alltså. Så jag började läsa. I artikeln sägs vidare att Jamie Raskin, "demokraternas åklagare", tog upp de "många gånger som Trump under sin tid som president uppmanat till våld". Nå, tänkte jag ännu i detta skede, det kommer säkert exempel nu. Så jag läste vidare. Men döm om min förvåning när inga exempel kom! Jag läste artikeln till slut, och så läste jag om den. Två gånger. Men inga exempel på hur, var eller när Trump skulle ha uppmanat till våld presenterades. Bara detta att senaten har diskuterat Trumps många uppmaningar till våld. 

Vad har hänt med ärlig, objektiv och sanningssökande journalistik? Detta är de facto inget annat än propaganda av värsta sort. Man ropar ut beskyllningar och får läsarna att tro att, i detta fall Trump, har gjort si eller så. Men sedan ... ingenting?!? 

Sanningen är givetvis den att det inte finns något att berätta om. När jag, och andra som inte bara läser vänstermedia och tror på deras hittepåhistorier, inte har kunnat hitta några uppmaningar till våld beror detta givetvis på att några sådana inte har förekommit. Men det hindrar tydligen inte demokraterna i USA, och deras vänstermedia (och därför också vår dito) att fortsätta komma med sina påståenden. 

Hur har vi hamnat i en situation där orden inte längre betyder någonting? Där den som vill stämpla någon, av vilken som helst orsak, tycks fritt och utan påföljder kunna förvanska sådant som sagts och få det till det de vill att det ska vara. Och sedan, med hjälp av medias makt, få dessa förvanskningar framställda som om de vore sanning. 

Är det ingen som förstår hur oerhört farligt detta är? Hur oerhört skyddslösa alla blir när man kan bete sig på detta sätt? Med betoning på alla. Och dessutom: Hur fullständigt omöjligt det blir att bygga ett gott samhälle när alla gräver ner sig i sina skyttegravar, med sin version av "sanningen", helt opåverkade av vad som verkligen har hänt och vad som verkligen är för handen? 

När jag betraktar dagens situation kan jag inte låta bli att dra vissa paralleller till en bekant historia. Men låt mig först säga att Trump tycks vara något av en katalysator som påskyndar och förvärrar all negativ samhällsutveckling - och då menar jag inte att detta nödvändigtvis är något han själv åstadkommer (även om han förstås också har skuld själv till detta), men hans person tycks göra det. Historien jag kommer att tänka på är berättelsen om Babels torn och den språkförbistring som blev resultatet av denna händelse. (Läs gärna 1Mos. 11!) 

 Fortsätter vi så här kommer vi snart att vara i samma situation som mänskligheten var då. Trots att vi, åtminstone till det yttre, talar samma språk och borde kunna förstå varandra.     

Stora luckor i logiken

En av morgonens stora nyheter är, för att citera rubriken på t.ex. YLE:s Text-TV, att demokraterna i USA:s senat har presenterat "Nytt material mot Trump" i de riksrättsförhandlingar som pågår. När man läser närmare blir det klart att det ingalunda handlar om nytt bevismaterial utan om diverse filmmaterial från intrånget som på inget sätt binder Trump till det skedda. Behöver jag säga att detta igen visar på hur oerhört vinklad nyhetsrapporteringen är i denna fråga?

Anklagelserna mot Trump, som går ut på att han med sitt tal uppviglat sina anhängare till statskupp, faller förstås på sin egen orimlighet om man ger sig tid att lyssna på hela hans tal som han höll utanför Vita huset. När man läser vänstermedias rapportering får man den bilden att Trump eggade upp folkmassan och att han med det han sade uppmanade sina anhängare att bryta sig in i Kapitolium. Detta baserar sig, som jag flera gånger har konstaterat, på att man klipper ut vissa delar av hans tal och presenterar dessa delar utan kontexten de sades i. Dessutom utelämnas de delar av talet som kan förklara vad han egentligen menade med dessa delar som presenteras. Allt för att få fram den bild man vill servera.

Men här finns mera som inte sägs. Påståendet om att Trumps tal eggade hans anhängare till att göra intrånget faller inte bara på vad Trump egentligen sade, det faller också om man ids se lite på tidsramarna. Men detta är givetvis något vi INTE får läsa/höra i vänstermedia eftersom det skulle leda till att det narrativ de vill förmedla skulle falla ihop som ett korthus. Men låt mig presentera detta för dig som läser här, så vet åtminstone du vad som egentligen hände i Washington den 6/1.

Avståndet mellan Vita huset, där Trump alltså höll sitt tal, och Kapitoliumbyggnaden, där intrånget skedde, är 2,9 km. Till fots tar denna sträcka normalt 35 minuter att avverka. Trump inledde sitt tal kl 12, och talet tog drygt en timme. De åhörare som var på plats, och som hörde slutet av hans tal, kan således ha varit på plats vid Kapitoliumbyggnaden tidigast ca 13:45. Så långt inget konstigt, eller hur? Men det är nu det blir krångligare. Klockan 12:30 samlades en grupp Trumpanhängare utanför Kapitolium, och klockan 12:53 rapporteras att dessa övermannat polisen och börjat ta sig in mot själva byggnaden. Klockan 13:09 kallas nationalgardet in till Kapitolium, och klockan 13:10 avlsutar Trump sitt tal med orden om att marschera till Kapitolium och visa stöd för de republikanska folkvalda som är villiga att "ta tillbaka landet". Notera klockslagen!

Min fråga är således: Hur kan man hävda att de som gjorde intrånget var inspirerade av Trumps tal när de, helt klart, inte alls hade varit på plats och lyssnat på talet? De som hade lyssnat på talet, och "låtit sig uppeggas" av det, anlände i själva verket till Kapitolium först nästan en timme efter att de händelser som ledde fram till intrånget hade inletts. Det är, sett till dessa fakta, helt tydligt att intrånget i Kapitolium var något som skedde oberoende av Trumps tal och att det, med största sannolikhet, var planerat långt innan Trump intog talarstolen utanför Vita huset.

Alla som inte har otur när de tänker inser förstås att den bild som vänstermedia förmedlar inte går ihop. Men om hatet mot Trump är så starkt att man är beredd att åsidosätta all logik och följdriktighet går det tydligen ändå att få ihop det.Vänstermedia har hur som helst inget problem med detta. Men det säger förstås mycket mera om vänstermedia än det säger om själva saken.

  

Vänstermedias förnedring

Knappast har någon missat att det nu är dags för det skandalösa riksrättsförfarandet mot Donald Trump i USA. Jag skriver skandalösa eftersom det är så oerhört tydligt att det handlar om hämnd och inget annat. Målet med en riksrätt mot en president är att avsätta honom från ämbetet, och eftersom Trumps period som president redan har tagit slut finns det inte längre något mål med riksrättsförfarandet. Annat då än hämnd förstås. Så ordet skandalösa är absolut på sin plats. 

Men jag tänker inte uppehålla mig desto mera vid själva processen. Mitt intresse just nu är media och medias behandling av både Trump och riksrättsprocessen. Om någon någonsin, mot förmodan, har tvivlat på att vänstermedia är oerhört partisk så är det absolut dags att sluta tvivla nu. När det gäller rapporteringen från USA, och säkerligen också mycken annan rapportering, finns det ingen som helst objektivitet kvar. Jag läser t.ex. ÖT:s rapportering om vad som hände på trettondagen. Av Trumps långa tal väljer man att citera några ord, helt ur kontext, om att de som samlats till massmötet "behöver fajtas ... annars kommer ni inte längre att ha något land." Sedan konstaterar skribenten att "De gjorde som han sa", för att sedan övergå till att redogöra för Kapitoliumintrånget. 

När man läser detta får man, vilket givetvis är avsikten, bilden att Trump uppmanade sina anhängare att storma Kapitolium. Behöver jag säga att detta är oerhört dålig journalistik? Om jag skulle vara på det humöret skulle jag kalla det lögn och bedrägeri. Men det humöret är jag kanske ändå inte på. 

Saken är den att om man vill ge en korrekt bild av vad som sades och vad som hände måste man också ha med Trumps uppmaning till folkmassan att tåga till Kapitolium fredligt och patriotiskt. Men detta är något som vänstermedia inte alls nämner. Nej, man utelämnar de delarna av talet och fokuserar på de delar som, när man som ÖT gör här och lyfter dem ur sin kontext, kan tolkas som uppmaning till våldsamheter.

När vänstermedia beter sig så här bedrägligt eroderar de sitt redan tunna förtroende ytterligare. En god vän sade till mig redan för närmare 20 år sedan att "Du ska inte tro på det du läser i tidningen". Då handlade det om fotboll och om hans egen insats i föregående dags match. Men jag har kommit att inse att det alltid finns orsak att läsa tidningen med ett kritiskt sinne. När man ser hur de beter sig nu i denna sak förstärks givetvis detta intryck ytterligare. Ja, så till den grad att jag måste säga att mitt förtroende för vänstermedia nog är mer eller mindre på noll nu. Tyvärr. För det är ett värdefullt arv som dagens journalister har försnillat och förstört.

Förförande

Det är märkligt hur en människa kan bli blind för och sedan både svälja och också försvara lögnen om man har en sak man så oerhört gärna vill anse och föra fram. Jag läste intervjun med John Vikström i senaste veckas nummer av Kyrkpressen, och det går knappast att bli annat än bedrövad när man läser det han säger. Det handlar givetvis om kyrkans äktenskapssyn, och i en sak har han helt rätt. "Situationen inom kyrkan är inte hållbar, då inte alla präster – inte ens alla domkapitel – längre anser sig fullt ut iaktta gällande ordning för kyrklig vigsel."

Vikströms lösning på detta problem är att skapa ett vigselformulär som tillåter två olika syner på vigsel av samkönade inom kyrkan. Både ja och nej, alltså. Detta är givetvis bara snömos för att lura sådana som har otur när de tänker. Man kan inte ha två olika syner i en fråga när dessa två är diametralt motsatta och går ut på antingen ja eller nej. Säger man nej är det nej och då är det inte ja. Och säger man ja så är det ja och är inte nej. Den "kompromisslösning" Vikström föreslår är att kyrkan, lite genom en bakdörr men dock, säger ja till samkönade vigslar. Dessutom avslöjar han sig å det grövsta i en intervju i samma ämne i ÖT nyligen. Där säger han att "De som vill ha kvar den gamla synen må behålla den. Så här kan vi ge rum åt varandra." Är det någon som tycker att detta låter bekant? Så här lät det också när nyordningen med kvinnliga präster infördes. Alla skulle få rum på det här sättet. Det tog ungefär tio år så fanns det mitt i allt inte längre rum för alla.   

Ironiskt nog talar Vikström sedan om detta med ja och nej och hävdar, givetvis helt galet, att kyrkan länge har sagt både ja och nej åt de homosexuella. "Ja till homosexuell inriktning, nej till homosexuellt beteende", som Vikström uttrycker saken. Och så kan vi ju inte ha det eftersom "kyrkans trovärdighet och självrespekt inte klarar det." Just så. Men kyrkans trovärdighet och självrespekt klarar nog av att säga både ja och nej till samkönade vigslar? Är det någon annan som ser hyckleriet?

Vikström menar att ett ja till den homosexuelle och ett nej till homosexuellt beteende är "en ohållbar teologisk kompromiss". Här visar nu sig det jag inledde denna text med allra tydligast. Alltså blindheten och försvaret av lögnen. Faktum är nämligen att detta med ja till syndaren och nej till synden är något som går igen i all kyrkans undervisning och lära – och det är inte fråga om någon teologisk kompromiss utan om NÅD. "Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus." (Rom 6:23) Som kristen kyrka säger vi JA till syndaren eftersom Kristus har sonat hela världens syndaskuld. Men det betyder inte att vi kan, eller får, säga ja till synden utan vi säger alltid NEJ till synden. Alltså ja till syndaren men nej till synden. Alltid och i alla frågor.

Så kan jag inte komma ifrån frågan om hur det kunnat gå så här illa med John Vikströms tänkande. Hur en teolog som John Vikström kan missa målet så här grundligt är egentligen fullständigt obegripligt. Men förklaringen torde stå att finna i orden i första meningen i denna text. Samt i det som ges mycket rum i både artikeln i KP och i artikeln i ÖT. Vikström har lyssnat på människorna, inte på Guds ord. Förstås ska vi också lyssna på och samtala med människor, men vi ska inte bygga vår teologi och vår inställning i moraliska frågor på vad människor säger och anser. Då blir det galet.

Målet med Vikströms ohållbara teologiska kompromiss (för ja, det är här det ohållbara i detta kommer till synes) är att bevara kyrkans enhet. "På det här sättet kunde vi gå framåt på en gemensam väg i äktenskapsfrågan. En väg har som bekant två kanter. Om den ena gruppen går längs den ena kanten och den andra längs den andra är vägen ändå gemensam."

Detta är väldigt vackra ord, det måste medges. Men problemet är bara det att vägen inte är gemensam. Det är två olika vägar. På detta sätt kan man INTE bygga enhet. Vissa kommer säkert att låta lura sig av Vikströms fagra ord, men de som ännu läser Guds ord och vill gå på den vägen – och som verkligen bryr sig om de homosexuella – kommer inte att låta lura sig.  

 

De sista kristna

Jag har läst en bedrövlig bok. Det är emellertid inte boken i sig som är bedrövlig, även om språket i den svenska översättningen är snudd på bedrövligt på flera ställen. Nej, det är bokens ämne jag talar om. Den danske (ateistiske!) journalisten Claus Wivel har skrivit en bok om de kristna i Mellanöstern och om den förföljelse dessa utsätts för. Förföljelse är nästan ett alltför milt ord här. Det handlar om ständiga trakasserier, kidnappningar, mord och fördrivning. Och det kanske allra värsta: Västvärldens tystnad inför allt detta. 

Det var en oerhört jobbig bok att läsa, främst för att man riktigt kan känna den desperation och den skräck som dessa kristna lever under. Wivel skräder sedan inte på orden när han, med all rätt, kritiserar oss här i väst som inte bryr oss i det som sker i kristendomens vagga. De danska politiker som han citerar (och som han försökt ställa mot väggen) ger ett oerhört patetiskt intryck i sina försök att undfly sitt ansvar för dessa förföljelser. 

Wivel spekulerar en del i varför vi inte bryr oss, men han kommer inte in på det som jag menar vara huvudorsaken. Vid sidan då av bekvämligheten och viljan att hålla sig utanför detta mycket komplexa problem. Jag talar givetvis om den marxistiska synen på makt som, likt ett gift, har kommit att genomsyra västvärldens tänkande. Det finns mobbare och mobbade. Förtryckta och förtryckare. Förövare och offer. 

Denna alltför svartvita bild av verkligheten ska tryckas på alla fenomen vi ser runtomkring oss. Också på religionerna. Och då är problemet att vi skapar oss vår bild av verkligheten av det vi ser HÄR. I väst. Och då är givetvis kristendomen och de kristna de som är förövare. Mobbare. De som förtrycker. Muslimerna är de som blir förtryckta. De som mobbas. Offren. Nu är detta givetvis inte en riktigt bild av verkligheten även om vi bara ser det hela utifrån vad som har hänt i västvärlden, men i ett tankesystem där allt måste vara svart och vitt och färdigtuggat blir det förstås så. Och så går vi med denna schablon för våra ögon in i vårt betraktande av vad som händer i Mellanöstern. Och då blir det givetvis fullständigt galet. Och vi blir helt utestängda från en riktig förståelse av vad vi ser hända. Om vi ens bryr oss i att försöka se. 

Och så blir de kristna i Mellanöstern helt utelämnade åt sig själva. Med fruktansvärda följder.

Om kriget mot verkligheten

Signaturen "Cilla" länkade i en kommentar till en video med Henrik Jönsson där han talade om elkrisen och där han kom in på "reaktiv politik". Han sammanfattade denna "reaktiva politik" med beskrivningen "när politiska beslut fattas på ideologisk grund utan hänsyn till verklighetens förutsättningar." Alla som har kvar en förmåga till sunt tänkande inser att detta givetvis inte är något som fungerar i längden. När jag lyssnade på detta kom jag att tänka på något som professorn Anthony Esolen sade om verklighet och fantasi och vår moderna syn på människan, livet och samhället:

"Vi är tillräckligt rika just nu att vi kan leva helt och hållet i en fantasivärld och ändå överleva vintern utan att ha samlat in hö till korna och fyllt våra lager av livsmedel." Esolen visar på hur detta har "spillt över" på vår syn på egentligen allt. Speciellt när det gäller frågor om kön och sexualitet där vi idag lever helt i en fantasivärld. Vi har det så "bra" i dag med alla våra sociala skyddsnät och vårt välstånd att verkligheten inte längre behöver vara det som styr vår syn på dessa saker, och när det är så spårar det ur fullständigt. Det är med bakgrund i detta t.ex. homosexualiteten och transsexualiteten har blivit rumsrena och accepterade som giltiga, och naturliga, former för mänsklig sexualitet.

Detta är en mycket intressant och belysande synpunkt. Om du behärskar engelska rekommenderar jag dig att lyssna på hela intervjun med Esolen. Rubriken är "kriget mot verkligheten", och han visar hur detta fungerar. Samt hur galet det är.

Dumheten tilltar...

Ibland kan jag inte förstå hur mycket dumhet det finns i världen. Vi håller som bäst på att måla in oss i ett kallt och dragit hörn gällande elektriciteten, men trots att det finns varningar, och allvarliga incidenter, tycks beslutsfattarna vilja fortsätta på den nuvarande katastrofvägen. Allt givetvis i klimatkrisens namn. 

Den 8. januari var det europeiska elsystemet nära en krasch när skillnaden i frekvens mellan nätet i de nordvästra delarna och de sydöstra delarna av Europa på en gång blev allvarligt stor. Jag har inte, trots flera försök, lyckats hitta något om denna allvarliga incident i mainstreammedia utan - igen en gång - är vi hänvisade till alternativmedia för att få korrekt information om vad som sker. 

Det är givetvis ingen hemlighet att den nuvarande satsningen på vindkraft är ett recept på katastrof. Detta har jag skrivit om flera gånger redan, och det kommer garanterat att finnas orsak att återkomma till detta ännu. Problemet i ett nötskal är detta: Det går mest el när det är kallt. När det är kallt blåser det sällan tillräckligt mycket för att vindkraftverken ska ge el. Om vi därför förlitar oss i allt för hög grad på vindel kommer vi att, när det behövs mest el att ha minst el att tillgå. 

Låt oss ta idag som ett exempel. Termometern här hos visar just nu -25 grader. När man går in på Fingrids sidor kan man se att totalkonsumtionen just nu är drygt 12500 MW. Produktionen är knappt 9500 MW, av vilket vindelen är ca 40 MW. Detta innebär att vi tvingas importera ca 1/4 av all el vi konsumerar, främst från Sverige. 

Jag har försökt leta på nätet efter hur mycket el som åtgår till att hålla alla landets vindkraftverk isfria (el används för att värma upp rotorbladen, elledningarna och generatorerna), men jag antar att vi kan sluta oss till att nettoproduktionen just nu i alla Finlands vindkraftverk är avsevärt lägre än 40 MW. Det skulle inte alls förvåna mig om nettoproduktionen just nu t.o.m. är sådan att den har minusförtecken. Nu när det är kallt och vi behöver mest el.  

I Sverige håller man som bäst på att köra ner kärnkraften, och detta kommer på sikt att leda till att man också Sverige kommer att bli tvungna att importera el. Eller åtminstone att använda all den el som produceras i landet själva - om det inte går att få tag på motsvarande importel. Vad detta betyder för Finlands elförsörjning är inte alls svårt att räkna ut. 

Experter på området har länge varnat för att vi står inför möjliga blackouter i framtiden med nuvarande utveckling. Vad gör beslutsfattarna åt detta? Ja, de fortsätter, med sin klimatpanik, att göra oss ännu mer beroende av el. Det ska bl.a. vara elbilar i mängd och massor. Och torven ska bort som energikälla. Liksom, på vissa håll (Tyskland och Sverige), även kärnkraften. (Vilket leder till, speciellt i Tyskland, att man tvingas använda sig av allt mera kol i energiproduktionen, men det är en separat diskussion som även den visar på hur mycket dumhet det finns idag...) 

Och som sagt är detta något vi väldigt sällan, eller mer riktigt aldrig, får läsa om i mainstreammedia. Allt som sagt i klimatpanikens namn.