Mera obegripligheter

En av de märkligaste sakerna i dagens samhällsdebatt är det faktum att ifall någon blir kränkt av en diskussion så anses den som har orsakat detta skyldig, till och med i juridisk mening. I en diskussion här på bloggen senaste sommar visade jag hur galet detta är eftersom kränkthet är en subjektiv känsla som på inget sätt kan anses ligga till grund för något fördömande, än mindre för någon dom. Likväl fortsätter woke-etablissemanget att driva på denna galenskap.  

Ole Norrback, som jag tidigare kritiserade för brist på förståelse för vad åtalet mot Päivi Räsänen handlar om, går även han på denna linje. I en insändare i gårdagens ÖT skriver han: "Att många verkligen känner sig kränkta av hennes uttalanden finns det otaliga belägg för."

So what? Det att människor blir kränkta av vissa uttalanden och åsikter är inget nytt. Det har alltid skett, och det kommer alltid att ske. Jag har t.ex. flera gånger de senaste dagarna blivit djupt kränkt av vad en del kommentatorer har skrivit här på bloggen om mig, om Bibeln och om den kristna tron. Men vet du vad? Det är något som jag får lov att tåla! (Trots att de, objektivt sett, har fel i det de påstår.) Helt enkelt för att vi lever i ett öppet samhälle med yttrandefrihet och religionsfrihet. Och för att det att jag upplever (obs! UPPLEVER) mig kränkt inte kan och inte får vara grund för någon rättsprocess eller ens för något allmännflummigt fördömande.

Journalisten Ivan Puopolo sade det väldigt bra i den studiodiskussion som Ola länkade till här på bloggen. (Tack för länken!) "Att människor blir kränkta hör till det offentliga samtalet. Det är den automatiska följden av att vi lever i ett pluralistiskt och fritt samhälle. I ett sådant samhälle har människor olika värderingar och åsikter, och när dessa bryts mot varandra i det offentliga samtalet kommer människor oundvikligen att bli kränkta. Detta är inget vi ska försöka komma bort ifrån, och under inga omständigheter är detta något som samhället ska ha som mål att förhindra."

Jag kan inte tänka mig att t.ex. Ole Norrback vill förhindra att människor blir kränkta. Helt enkelt för att det enda sättet att åstadkomma ett sådant samhälle är att se till att pluralismen försvinner och att alla åsikter blir likriktade. Detta kan inte vara målet, eller hur? Men likväl är detta vad som just nu är på gång. Är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha och som vi vill sträva efter?

Om Päivi Räsänen blir dömd tar vi ett stort steg mot just ett sådant, likriktat, samhälle.