Hur ska detta gå ihop?

Nyheter regnar tätt just nu om stora investeringar i grön energi i Finland. Det är miljardinvesteringar hit och miljardinvesteringar dit. De ord som kommer för mig när jag läser om dessa planer är "exploatering" och "bondfångeri". 

Ta nu bara den senaste nyheten i våra trakter: Amerikanska Plug Power ska investera mellan fyra och sju miljarder i tre produktionsanläggningar i Finland (Karleby, Kristinestad och Borgå) vilket ska skapa 1000 nya jobb och ytterligare 3000 "indirekta" arbetsplatser. 

En gammal beprövad sanning är att det som låter för bra för att vara sant vanligen inte är sant. 

På ledarplats i ÖT dissekerar Kenneth Myntti på ett mycket förtjänstfullt sätt det aktuella bolaget och konstaterar att det inte har gjort vinst ett enda år sedan det etablerades 1997. Under fjolåret lyckades bolaget dessutom göra en förlust på 680 miljoner euro på en omsättning på 700 miljoner. Detta måste vara något av världsrekord i dålig ekonomi. 

Nå, detta betyder förstås inte ändå automatiskt att bolaget i fråga inte skulle klara av att få fram finansiering till jätteprojektet - även om pengakranarna är ordentligt tillskruvade idag för alla branscher som har en vettig produktion. Men när det gäller allt som har med den gröna omställningen att göra är situationen en helt annan. Där strör alla tänkbara finansiärer pengar omkring sig som om de växte på träd. Så helt otänkbart är det som sagt inte att projektet ändå kan bli av.

Men problemen slutar inte där. De tre anläggningarna ska, enligt planerna, producera 850 ton "grön" vätgas per dygn. För den som inte vet det kan jag berätta att vätgasproduktion är synnerligen energikrävande. Produktion av 1 kg vätgas kräver 50 kWh energi, vilket betyder att 850 ton vätgas kräver 42 500 MWh. Det är det samma som i medeltal 1770 MW (grön) el dygnet runt, alltså mer än vad Olkilouto 3 producerar (1600 MW). 

Nu kan de som försvarar den gröna omställningen givetvis hävda att denna anläggning ska drivas med vindenergi, och det kan förstås ingen förneka. Det är planerna. Men, men, men. Inbillar sig någon att de som gör en dylik megainvestering nöjer sig med att anläggningen står när det inte blåser/när det blåser för lite? För det ska vi veta: Det spelar ingen roll hur stor vindkraftskapaciteten är, om man multiplicerar en siffra, vilken som helst, med 0 blir resultatet alltid 0. 

Dessa investerare kommer givetvis att kräva att deras anläggning kan fungera även när det inte blåser. Varifrån ska då elen tas? Svara på den frågan den som kan! 

Hur jag än vrider och vänder på detta kan jag inte se annat än att denna anläggning, som ju då förstås bara är en av många liknande som är i planeringsskedet just nu, ytterligare kommer att anstränga vår elförsörjning. Inte när det blåser, för då räcker nog elen till, men när det inte blåser och elen redan nu är en bristvara. Det som ingen förstås säger är att denna kraftigt ökade osäkerhet på elmarknaden kommer att leda till stigande elpriser, så i slutändan är det vi vanliga konsumenter som får stå för notan.

Så det här går bara inte ihop. Men det låter bra, och det är just så bondfångeriet alltid har fungerat. Bondfångarna lever på att lura de lättlurade som har otur när de tänker.