Om framstegsmyten

Det kom en intressant kommentar under min text om "Själafiendens fest" som jag inte kan låta bli att lyfta fram därför att det (tyvärr) är så här många människor tänker idag. Kommentaren lyder: "Vi lever i det 21 århundradet nu. Vem tror och tänker längre så här? Välkommen till den moderna tiden där vi vet så mycket bättre!"

Som sagt, när man lyfter fram bibliska sanningar och Guds vilja angående människan och vårt liv är detta ofta en reaktion som förekommer idag. För det första kan jag säga att vi är många som tänker just så här. Som alltså har en världsbild som är formad utifrån Bibelns ord. Visst kan det också bland oss finnas nyansskillnader, men överlag: Ja, vi är många som tänker och tror just så här.

Sedan bygger denna kommentar på ett tragiskt feltänk. Detta feltänk går ut på att mänskligheten hela tiden är i rörelse mot något högre och bättre och att det vi menar oss veta idag är överlägset det människor förr trodde och tänkte. När det gäller en del tekniska framsteg är det förstås sant. Idag kan vi resa ut i rymden, bota många sjukdomar och klyva atomen. Men betyder det faktiskt att vårt tänkande om t.ex. människan och hennes innerst väsen och om tillvaron överlag, dess början och slut och vad som kommer efteråt, att detta tänkande är överlägset tidigare generationers dito?

Ett (onödigt) balanserat svar på denna fråga är förstås att "inte nödvändigtvis". Frågar någon mig så svarar jag "Absolut inte!". Men som sagt, ett balanserat svar är att det inte nödvändigtvis, eller per automatik, förhåller sig på det sättet. Det som ligger bakom ett jakande svar på frågan, där ett sådant ges, är ingalunda någon empiri (i den mån en sådan finns att tillgå) utan det faktum att man använder dagens människa som alltings mått. Eller som bl.a. Vesa Ollilainen uttryckte saken på sitt seminarium på SLEF:s årsfest i Esse: Att man har gått på framstegsmyten. Alltså tanken att den sekulära, värdeliberala människan har kommit längst i utvecklingen och att den som kommit med det senaste påståendet om t.ex. vad som är rätt och fel vet sanningen om verkligheten. Eller åtminstone har kommit närmare denna sanning än alla som har uttalat sig tidigare.  

Varför skulle det vara på det sättet? Finns det något överhuvudtaget, annat än den sekulära och värdeliberala människans önskning att det förhåller sig så, som talar för att det verkligen är på detta sätt?

Svaret är förstås nej. Det att vi idag klarar av att t.ex. klyva atomen innebär inte automatiskt att vi också har kommit längst när det gäller moralisk intelligens. Snarare tyder en blick ut över världen på motsatsen. Människan som lever i en värld där den moraliska kompassen har ställts om i enlighet med sekulära och värdeliberala värderingar  mår oerhört dåligt. Vi är ensamma på ett sätt som saknar motsvarighet i världshistorien. Vi konsumerar antidepressiva som aldrig förr och självmordssiffrorna är högre än någonsin. Så enligt vilka mätare kan någon påstå att vår moralkompass skulle vara bättre och mer förfinad än någonsin tidigare? Att vi idag "vet så mycket bättre"?

Så nej. Vi vet verkligen inte så mycket bättre idag. Om något så har vi tappat bort både målet och riktningen och det mesta talar för att vi idag som mänsklighet snarast vet mindre än någonsin när det gäller vad som fungerar och inte fungerar när det handlar om människan. Ja, vi kan klyva atomen. Men det betyder inte att vi på något sätt skulle vara bättre rustade nu än för, låt oss säga 200 år sedan, att använda denna kunskap på rätt sätt. Snarare tvärtom, skulle jag påstå.