I morgon, söndag 16/11 kl 18, blir det sångcafé i Ytteresse bönehus. Välkommen med att lyssna till bluegrassmusik med starkt andliga förtecken! Pickin´ Pilgrims medverkar och Trygve Smedman håller en kort andakt.
Gospel heter evangelium på svenska, visserligen ett från begynnelsen grekiskt ord. Men när Paulus skriver att han inte blygs för det innebär det detsamma som att vi inte borde skämmas för att kalla det ett glatt eller gott budskap på svenska.
Naturligtvis är det inte lika förskräckligt som Slef:s 'evangelikidz' - det har fått många kristna att gråta invärtes - men tendensen är tydlig: man skäms för budskapet, man måste piffa upp det på ungdomsdialekt.
Det är de små som har barnmöte med käcka sånger medan käringarna och gubbstruttarna hänvisas till parallellprogram (HHN) där de river av en låt av Ambrosius (Psb 514) till sist.
Ni som är kritiska till de nya tendenserna behöver dra er till minnes Erik Axel Karlfeldts beskrivning av Fridolin, som kunde tala med bönder på bönders vis och med lärda män på latin.
Numera finns det inte många bönder kvar, kulturklyftan finns mellan de äldre och de unga. Ska man kommunicera med dagens ungdomar behöver man göra det på ett sätt som de unga förstår. Samma kulturklyfta är ju orsaken till att Bibeln översatts till ett otal språk, för att bidra till ökad förståelse.
Anonym 14:05: Fridolin - Karlfeldts alter ego - var av bondesläkt och bönders tungomål var naturligt för honom, han var också lärd och därmed latinkunnig.
Han talade inte som han gjorde för att ställa sig in och framför allt inte för att skrämma bort och avvisa äldre generationer, så som Slef gör. De vet att deras stil bedrövar många medlemmar och de väljer medvetet att stöta bort dem.
Det är alltså inte "samma kulturklyfta" man överbryggar vid en Bibelöversättning till annat språk. Raggarevangeliet är ett tillgjort försök och ett misstag - inte minst därför att det också underskattar och därmed förolämpar den tilltänkta målgruppen. Det tarvas härvid icke att verben äro i pluralis böjda men normala unga mänskor ser tydligt när predikanten bara vill göra sig till.
Den bristande stilkänslan förskräcker. Det är också en synd att framställa det goda budskapet på ett fult och ovårdat språk. Den stilkänsla och den värdighet som gjort att fäderna kallat sina samlingslokaler bönehus och inget annat - inga tyska, ryska eller engelska benämningar - visar också på deras respekt och högaktning för huvudsaken.
Anonym 14:38. Det är tydligt att du inte klarar av att göra skillnad på form och innehåll. Det att du inte gillar formen betyder inte att andra inte gör det. Så länge innehållet är gott behöver vi arbeta på att klara av att se bortom formen. Det gäller för mig också.
Anonym 07.30. Ursäkta nu, men det du efterlyser är inte hänsyn utan något annat. Vi kan inte kräva att bara vissa uttryckssätt godkäns. Om innehållet är gott behöver i stället vi försöka visa hänsyn och förståelse när det gäller olika uttryckssätt. Paulus får kanske tjäna som föredöme enligt 1Kor. 9.22
Nej! Du behöver ta på allvar det som Paulus säger, att han är beredd att avstå från vissa för tron egentligen likgiltiga ting för alltid, om dessa saker blir en broder till fall eller anstöt.
Det finns säkert mänskor som inte begriper hur förskräckligt detta med 'evangelikidz' är och hur det skorrar i öronen. För dem är det kanske naturligt att röra sig med amerikanska termer, som för andra representerar ytlighet och tanklöshet och en gudlös livsstil.
Då ska dessa nytänkare avstå från detta yttre ramverk och man enas kring en enkel och saklig benämning. Det heter 'barn' och inte 'kidz', man kan göra en resa till Kenya för att bekanta sig med missionen utan att den presenteras med en video av utspökade unga män som fånar sig i maskeraddräkter.
Det finns tondöva, det finns de som inte begriper någon poesi - och musiken och litteraturen är adiafora. De för inte till Kristus men bruket av dem kan driva bort dem som ville vara i en kristen gemenskap.
Som barn hade jag sprungit min väg om de kallat oss 'kidz'.
Jag skulle kanske försöka tänka om om jag visste att denna åsikt och känslighet är specifik för mig, men jag vet så många medkristna som plågas av detta onödiga och högljudda ramverk. Heligheten och respekten för Ordet gör att vi inte marknadsför verksamheten bara för de starka utan tar hänsyn till de svaga.
Anonym 08:42. Principen om att värna om den svages samvete är god och rätt. När det handlar om avgudar bör vi ta oss till vara så att vi inte pressar på andra sådant deras samveten inte är beredda att ta emot. Men detta får och ska inte förväxlas med sådant någon annars bara tycker illa om. Som t.ex. det engelska språket. Det finns många som tycker illa om mycket, men vi kan inte ta hänsyn till alla mer eller mindre konstiga antipatier och sådant som kan tänkas skorra någon i öronen. Skulle vi göra det skulle vi få låsa in oss och inte göra något alls. "Evangelikidz" skorrar absolut också i mina öron, men om saken i sig är god och samlar barn kring evangeliet kan inte det att namnet skorrar i öronen göras till något hinder.
Sedan är detta inte något "likgiltigt ting". Orsaken till att du och jag finns kvar här i världen är att sprida evangeliet. Att nå sådana som vi inte vanligen når med våra möten borde vara av hög prioritet. Det gjorde vi med vårt sångcafé i söndags.
"Då ska dessa nytänkare avstå från detta yttre ramverk och man enas kring en enkel och saklig benämning"
Det är precis vad vi gjorde när vi talar om "bluegrassgospel". Denna musikstil heter just detta, och om vi hade kallat det något annat skulle människor som såga annonserna inte ha vetat vad det handlade om.
"och musiken och litteraturen är adiafora. De för inte till Kristus men bruket av dem kan driva bort dem som ville vara i en kristen gemenskap."
Här är vi av helt olika åsikt. Musiken i sig för kanske inte till Kristus (det kan förstås hända att någon Bach-kännare skulle vara av annan åsikt), men den kan dra människor inom ordets hörhåll.
Med 'likgiltiga ting' avsåg jag inte det som du avser. Men huvudprincipen bör vara att den som för sitt samvetes skull kan äta vad som helst, avstår från sådant som är andra till anstöt.
Nu vet jag ingen som tar anstöt av att amerikansk slang och oväsen och skränande lämnas bort från kristna möten. Däremot är det många som verkligen skräms bort av sådant.
Paulus menar allvar med det han säger. Han avstår hellre från det anstötliga för resten av livet om det skulle bli en broder till fall. Det skriver han inte för att vi kanske skall göra lika eller för att tänka att den Paulus, han var då verkligen ödmjuk.
Det är skrivet för att vi skall göra lika. Och låter vi medvetet bli att handla som Paulus, är det ett medvetet val: vi vill fördrivna kristna bröder från gemenskapen.
Äldre älskar gamla andliga melodier och förfäras över alla försök till modernisering, andra drar sig för allt som verkar föråldrat och föredrar nya rytmer.
CS Lewis avskydde orgelmusik innan han blev kristen och tyckte lika illa om instrumentet även efter sin omvändelse. Dagens unga, morgondagens äldre och sansade, ställer sig frågande till både orgelackompanjemang och psalmsång; ungdomskulturen har på några årtionden förändrats i grunden och ska man nå dagens unga måste man tala ett språk som de förstår, inte bara på det rent kognitiva planet.
Paulus var ingen inskränkt soffliggare, han var en nytänkare och gick över alla kulturella gränser, 1 Kor 9:19ff. Det är modellen även för dagens kristna!
Om Anonym 11:38 anser sitt inlägg beröra mitt, så var det inte detta jag avsåg. När det gäller att "nå dagens unga", så är många av de försöken direkt förolämpande för de unga. Ungdomsledarna, de ansvariga för programmen, är ofta utåtriktade och högröstade med en speciell syn på vad ungdomar vill ha och behöver få. De skrämmer bort en del med sin klämkäcka hurtighet, de attraherar kanske också någon, men det var alltså inte detta saken gällde, inte heller Paulus' gränsöverskridande.
Utan det gäller respekt för medmänskan och för heligheten.
Det är skillnad på om jag gör reklam för kidz, för snorvalpar eller för det växande släktet, Finlands hopp och framtid. Benämningarna kan repellera eller attrahera någon - och det finns en neutral term: barn.
Guds hus kan kallas bönehus, tempel, katedral eller kapell. Beroende på byggnadens faktiska utseende kan benämningen vara konstaterande, skämtsam eller överdriven.
Att ta in tricks och konster från reklamvärlden är att foga sig efter denna tidsålders väsende. När Paulus uppträdde på areopagen, utgick han från atenarnas föreställningar och frågor, men han klädde sig inte i toga för tillfället eller genomförde något spex med Timoteus och lyktor för att anspela på Diogenes.
Han var den han var och det budskap han frambar var det det var.
Även jag har varit ung och lidit av ungdomsledares fixa idéer. Att man inte räknar mig som frånvarande idag är Guds nåd och inte deras förtjänst.
Anonym 12.16. Är du helt säker på att detta inte bara handlar om din avsky för det engelska språket. Jag tycker det låter som om det är det det handlar om. Det finns helighet på engelska också.
Kristian, det är sällan man använder annat än engelska när budskapet ska piffas upp. Så indirekt blir det en avsky för det språket men en praasniekka für Jugend skulle antagligen ge samma känsla av att här pågår en indoktrinering av något slag.
Jag sökte upp bluegrass gospel songs och hittade ' cotton picking kids'. Nog hade de ett kristligt budskap i de sånger jag lyssnade till men ibland såsar de ihop rösterna och rytmen och åbäkandet som orgel- och pianovirtuoser och popsångare brukar ha tilltalade inte...
Och varför, varför måste det blå gräset anglifieras, varför får pilgrimen ett 's' sig påhängt, vad är "pickin'´" för något?
SvaraRaderaNi skäms för evangeliet. Andra argument är undanflykter och du vet det
Anonym 11.44. Nej. Du behöver skilja på form och innehåll.
RaderaGospel heter evangelium på svenska, visserligen ett från begynnelsen grekiskt ord. Men när Paulus skriver att han inte blygs för det innebär det detsamma som att vi inte borde skämmas för att kalla det ett glatt eller gott budskap på svenska.
RaderaNaturligtvis är det inte lika förskräckligt som Slef:s 'evangelikidz' - det har fått många kristna att gråta invärtes - men tendensen är tydlig: man skäms för budskapet, man måste piffa upp det på ungdomsdialekt.
Vad är Slef:s evangelikidz, är det typ som Ku Klux Klan-konfirmander?
RaderaDet är de små som har barnmöte med käcka sånger medan käringarna och gubbstruttarna hänvisas till parallellprogram (HHN) där de river av en låt av Ambrosius (Psb 514) till sist.
RaderaNi som är kritiska till de nya tendenserna behöver dra er till minnes Erik Axel Karlfeldts beskrivning av Fridolin, som kunde tala med bönder på bönders vis och med lärda män på latin.
RaderaNumera finns det inte många bönder kvar, kulturklyftan finns mellan de äldre och de unga. Ska man kommunicera med dagens ungdomar behöver man göra det på ett sätt som de unga förstår. Samma kulturklyfta är ju orsaken till att Bibeln översatts till ett otal språk, för att bidra till ökad förståelse.
Anonym 14:05: Fridolin - Karlfeldts alter ego - var av bondesläkt och bönders tungomål var naturligt för honom, han var också lärd och därmed latinkunnig.
RaderaHan talade inte som han gjorde för att ställa sig in och framför allt inte för att skrämma bort och avvisa äldre generationer, så som Slef gör. De vet att deras stil bedrövar många medlemmar och de väljer medvetet att stöta bort dem.
Det är alltså inte "samma kulturklyfta" man överbryggar vid en Bibelöversättning till annat språk. Raggarevangeliet är ett tillgjort försök och ett misstag - inte minst därför att det också underskattar och därmed förolämpar den tilltänkta målgruppen. Det tarvas härvid icke att verben äro i pluralis böjda men normala unga mänskor ser tydligt när predikanten bara vill göra sig till.
Den bristande stilkänslan förskräcker. Det är också en synd att framställa det goda budskapet på ett fult och ovårdat språk. Den stilkänsla och den värdighet som gjort att fäderna kallat sina samlingslokaler bönehus och inget annat - inga tyska, ryska eller engelska benämningar - visar också på deras respekt och högaktning för huvudsaken.
"Kun usko loppuu, niin konstit alkaa."
Anonym 14:38. Det är tydligt att du inte klarar av att göra skillnad på form och innehåll. Det att du inte gillar formen betyder inte att andra inte gör det. Så länge innehållet är gott behöver vi arbeta på att klara av att se bortom formen. Det gäller för mig också.
RaderaNej, du har rätt i att jag inte klarar det och många med mig.
RaderaDärför förväntar jag mig att medkristna tar hänsyn. Det är så lite som begärs och jag vet att jag inte är ensam om min reaktion.
Anonym 07.30. Ursäkta nu, men det du efterlyser är inte hänsyn utan något annat. Vi kan inte kräva att bara vissa uttryckssätt godkäns. Om innehållet är gott behöver i stället vi försöka visa hänsyn och förståelse när det gäller olika uttryckssätt. Paulus får kanske tjäna som föredöme enligt 1Kor. 9.22
RaderaNej! Du behöver ta på allvar det som Paulus säger, att han är beredd att avstå från vissa för tron egentligen likgiltiga ting för alltid, om dessa saker blir en broder till fall eller anstöt.
RaderaDet finns säkert mänskor som inte begriper hur förskräckligt detta med 'evangelikidz' är och hur det skorrar i öronen. För dem är det kanske naturligt att röra sig med amerikanska termer, som för andra representerar ytlighet och tanklöshet och en gudlös livsstil.
Då ska dessa nytänkare avstå från detta yttre ramverk och man enas kring en enkel och saklig benämning. Det heter 'barn' och inte 'kidz', man kan göra en resa till Kenya för att bekanta sig med missionen utan att den presenteras med en video av utspökade unga män som fånar sig i maskeraddräkter.
Det finns tondöva, det finns de som inte begriper någon poesi - och musiken och litteraturen är adiafora. De för inte till Kristus men bruket av dem kan driva bort dem som ville vara i en kristen gemenskap.
Som barn hade jag sprungit min väg om de kallat oss 'kidz'.
Jag skulle kanske försöka tänka om om jag visste att denna åsikt och känslighet är specifik för mig, men jag vet så många medkristna som plågas av detta onödiga och högljudda ramverk. Heligheten och respekten för Ordet gör att vi inte marknadsför verksamheten bara för de starka utan tar hänsyn till de svaga.
Anonym 08:42. Principen om att värna om den svages samvete är god och rätt. När det handlar om avgudar bör vi ta oss till vara så att vi inte pressar på andra sådant deras samveten inte är beredda att ta emot. Men detta får och ska inte förväxlas med sådant någon annars bara tycker illa om. Som t.ex. det engelska språket. Det finns många som tycker illa om mycket, men vi kan inte ta hänsyn till alla mer eller mindre konstiga antipatier och sådant som kan tänkas skorra någon i öronen. Skulle vi göra det skulle vi få låsa in oss och inte göra något alls. "Evangelikidz" skorrar absolut också i mina öron, men om saken i sig är god och samlar barn kring evangeliet kan inte det att namnet skorrar i öronen göras till något hinder.
RaderaSedan är detta inte något "likgiltigt ting". Orsaken till att du och jag finns kvar här i världen är att sprida evangeliet. Att nå sådana som vi inte vanligen når med våra möten borde vara av hög prioritet. Det gjorde vi med vårt sångcafé i söndags.
"Då ska dessa nytänkare avstå från detta yttre ramverk och man enas kring en enkel och saklig benämning"
Det är precis vad vi gjorde när vi talar om "bluegrassgospel". Denna musikstil heter just detta, och om vi hade kallat det något annat skulle människor som såga annonserna inte ha vetat vad det handlade om.
"och musiken och litteraturen är adiafora. De för inte till Kristus men bruket av dem kan driva bort dem som ville vara i en kristen gemenskap."
Här är vi av helt olika åsikt. Musiken i sig för kanske inte till Kristus (det kan förstås hända att någon Bach-kännare skulle vara av annan åsikt), men den kan dra människor inom ordets hörhåll.
Med 'likgiltiga ting' avsåg jag inte det som du avser. Men huvudprincipen bör vara att den som för sitt samvetes skull kan äta vad som helst, avstår från sådant som är andra till anstöt.
RaderaNu vet jag ingen som tar anstöt av att amerikansk slang och oväsen och skränande lämnas bort från kristna möten. Däremot är det många som verkligen skräms bort av sådant.
Paulus menar allvar med det han säger. Han avstår hellre från det anstötliga för resten av livet om det skulle bli en broder till fall. Det skriver han inte för att vi kanske skall göra lika eller för att tänka att den Paulus, han var då verkligen ödmjuk.
Det är skrivet för att vi skall göra lika. Och låter vi medvetet bli att handla som Paulus, är det ett medvetet val: vi vill fördrivna kristna bröder från gemenskapen.
Vad kan och får man göra på andliga möten?
RaderaÄldre älskar gamla andliga melodier och förfäras över alla försök till modernisering, andra drar sig för allt som verkar föråldrat och föredrar nya rytmer.
CS Lewis avskydde orgelmusik innan han blev kristen och tyckte lika illa om instrumentet även efter sin omvändelse. Dagens unga, morgondagens äldre och sansade, ställer sig frågande till både orgelackompanjemang och psalmsång; ungdomskulturen har på några årtionden förändrats i grunden och ska man nå dagens unga måste man tala ett språk som de förstår, inte bara på det rent kognitiva planet.
Paulus var ingen inskränkt soffliggare, han var en nytänkare och gick över alla kulturella gränser, 1 Kor 9:19ff. Det är modellen även för dagens kristna!
Om Anonym 11:38 anser sitt inlägg beröra mitt, så var det inte detta jag avsåg. När det gäller att "nå dagens unga", så är många av de försöken direkt förolämpande för de unga. Ungdomsledarna, de ansvariga för programmen, är ofta utåtriktade och högröstade med en speciell syn på vad ungdomar vill ha och behöver få. De skrämmer bort en del med sin klämkäcka hurtighet, de attraherar kanske också någon, men det var alltså inte detta saken gällde, inte heller Paulus' gränsöverskridande.
RaderaUtan det gäller respekt för medmänskan och för heligheten.
Det är skillnad på om jag gör reklam för kidz, för snorvalpar eller för det växande släktet, Finlands hopp och framtid. Benämningarna kan repellera eller attrahera någon - och det finns en neutral term: barn.
Guds hus kan kallas bönehus, tempel, katedral eller kapell. Beroende på byggnadens faktiska utseende kan benämningen vara konstaterande, skämtsam eller överdriven.
Att ta in tricks och konster från reklamvärlden är att foga sig efter denna tidsålders väsende. När Paulus uppträdde på areopagen, utgick han från atenarnas föreställningar och frågor, men han klädde sig inte i toga för tillfället eller genomförde något spex med Timoteus och lyktor för att anspela på Diogenes.
Han var den han var och det budskap han frambar var det det var.
Även jag har varit ung och lidit av ungdomsledares fixa idéer. Att man inte räknar mig som frånvarande idag är Guds nåd och inte deras förtjänst.
Anonym 12.16. Är du helt säker på att detta inte bara handlar om din avsky för det engelska språket. Jag tycker det låter som om det är det det handlar om. Det finns helighet på engelska också.
RaderaTill 12:16 och Kristian, https://www.youtube.com/watch?v=K07Dn0zwZY0
RaderaKristian, det är sällan man använder annat än engelska när budskapet ska piffas upp. Så indirekt blir det en avsky för det språket men en praasniekka für Jugend skulle antagligen ge samma känsla av att här pågår en indoktrinering av något slag.
RaderaPS. skulle Jim Reeves ha fel på någon punkt, rätta mig gärna, jag är inte helt "hundra" med det engelska språket...
Raderahttps://www.youtube.com/watch?v=QyvBh_PpGtE
SvaraRaderaIngen har velat kommentera klippet med Päivi.... Märkligt och främmande att det ska behöva vara en kvinna som försvarar vår tro...
RaderaVar det gratis? På essegården 25.4 kostade ' härligheten 20 euro vid dörren...
SvaraRaderaUlrik. Det var gratis, ja. Men vi tog upp en kollekt, som brukligt är.
RaderaJag sökte upp bluegrass gospel songs och hittade ' cotton picking kids'. Nog hade de ett kristligt budskap i de sånger jag lyssnade till men ibland såsar de ihop rösterna och rytmen och åbäkandet som orgel- och pianovirtuoser och popsångare brukar ha tilltalade inte...
SvaraRadera