Ett tecken!

Ibland kan det vara så att en vers eller ett avsnitt liksom "stiger upp" från sidan när man läser i sin Bibel. Det är så det fungerar när vi läser det levande och verksamma ordet! Det här råkade jag ut för igår när jag läste om när Gud kallade Mose att gå till Egypten och föra ut Israels barn ur deras slaveri. Mose oroade sig inför Gud över att han inte var någon talare: "Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?" Han svarade: "Jag är med dig. Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig... (2Mos. 3:11-12)

Det är ju ofta så att när vi läser så tänker vi inte alltid på vad vi läser (tyvärr). Så gick det för mig här. Jag läste om att Gud skulle ge Mose/Israels barn ett tecken som skulle visa att det var Gud som hade sänt Mose, men när jag kommit några verser framåt insåg jag att jag inte hade läst om något tecken. Eller hade jag? Gud lovade ett tecken, men ett tecken måste ju vara något storslaget och dramatiskt. Exempelvis som Mose stav som blev en orm när han kastade den på marken, eller Nilens vatten som skulle bli blod. Eller något liknande. Något sådant hade jag absolut inte läst om här. Så jag måste gå tillbaka och se vad det riktigt stod om detta tecken.

Och vad jag hittade? Det jag hittade var orden som steg upp från sidan: När du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla gudstjänst på detta berg.

Det var gudstjänsten som var tecknet! Tänka sig det!

---

Här på bloggen diskuteras det ofta och mycket om den kristna trons sanningsanspråk. Kritikerna hävdar att Bibeln inte är att lita på och att vi inte kan veta vad som egentligen hände för 2000 och mer än så år sedan. Vi som känner Herren och som genom tron vet att Guds ord håller – och som har insett detta samma genom apologetiskt studium – är givetvis av annan åsikt. Och så rasar debatten. Men det vi behöver inse är att den kristna tron inte i första hand handlar om historiska fakta, även om dessa är både viktiga och oerhört intressanta och i sig kan – för den som inte på förhand och utan grund har underkänt de historiska källorna – vara ett kraftigt och t.o.m. avgörande vittnesbörd. Nej, den kristna tron handlar om gemenskap med Den levande Guden. Med Jesus Kristus, den en gång döde men nu uppståndne Herren.

Den kristna tron handlar framför allt om gemenskap med Kristus. Om att leva i hans närhet, i hans kärlek, i hans sanning och i hans ljus. Det handlar om att leva hans liv. Redan här i denna fallna och mörka värld där döden aldrig är mer än på ett halvt stegs avstånd från oss.

Visst. Vi kan debattera och gräla om den kristna trons sanningsanspråk. Och ingen är mer övertygad än jag om hur viktiga dessa är. Men den kristna tron är så mycket mera. Bara den som lever detta nya liv förstår och vet hur mycket mera.

Det var visst Bo Brander, den store svenske prästen och teologen, som konstaterade att när Gud ville hänvisa oss till ett särskilt ställe för speciellt nära gemenskap med honom så utvalde han inte en geografisk plats för detta utan han valde i stället en tid för detta möte. Detta förstås inte så att Herren inte skulle vara nära oss också i vår vardag, men för denna speciellt nära gemenskap valde han ut en tid. Här hos oss infaller denna tid vanligen mellan klockan tio och elva på söndagsförmiddagen, men detta kan variera. Vi talar alltså, föga förvånande, om gudstjänsten. Eller ännu hellre: Högmässan.

Igen: Det är bara den som lever i gemenskapen med Herren som kan förstå detta. Men precis som det var för Israels barn är ännu idag – och idag faktiskt i ännu högre grad – gudstjänsten ett tecken. Ett tecken som Gud har gett oss, och som han fortfarande ger oss.

Det behöver inte vara en välbesökt gudstjänst. Det behöver inte vara en gudstjänst med mycket yttre bling och kråm. Ibland kan sådana saker förstås hjälpa oss i vår andakt, men det är inte det som är det viktiga. Det viktiga är att Guds ord är närvarande och hålls i ära. "Att Ordet rätt förkunnas och sakramenten rätt förvaltas", som de lutherska fäderna helt riktigt uttryckte saken.

Om du inte har upplevt detta tecken har du verkligen missat något stort. Gå i mässan! Se och upplev detta tecken! Men se till att du går till en gudstjänst/högmässa som uppfyller det ovan nämnda kriteriet, annars kan du skada din eviga själ. I klartext: Gå inte till en gudstjänst där en kvinnlig präst eller manlig villolärare medverkar och förkunnar en blandreligion eller en helt främmande religion. Det finns ännu idag en del folkkyrkoförsamlingar där det firas rätta högmässor, men de är tyvärr numera inte så många. Men det finns ändå möjligheter att delta i en rätt gudstjänst. På kyrkofolket.fi finns en lista över gudstjänstgemenskaper där den som vill möta Herren och få del av detta "tecken" kan fira en rätt gudstjänst.

---

Här i Pedersöre församling har vi en synnerligen avundsvärd situation. Det spelar egentligen ingen roll i vilken av våra tre kyrkor du går så kommer du att kunna delta i en gudstjänst där "Ordet rätt förkunnas och sakramenten rätt förvaltas". Dessutom har vi möjlighet att en gång i månaden fira GloriaDei-mässor i Kyrkostrands församlingshem. Där kommer vår familj att, om Herren så vill, fira mässa inkommande söndag klockan 18. Också du är mycket välkommen att delta! Herren Gud ger oss ännu idag samma tecken han gav Israels barn genom vilket han kommer oss nära och visar vem han är. Missa det inte!