Visar inlägg med etikett Guds nåd. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Guds nåd. Visa alla inlägg

söndag 22 augusti 2021

ÖT:s ledarsida är ute och cyklar

I dagens ÖT ingår en ledare, skriven av Dan Ekholm, som är fullständigt bedrövlig. Den sägs handla om behovet av en kvacksalverilag i Finland, men utvecklar sig, efter de första raderna text, till en propagandatext till förmån för medborgarinitiativet som vill förbjuda bl.a. helandeterapi för homosexuella.

Texten innehåller så mycket galenskap att det skulle kräva en oerhört lång text för att bemöta allt, så jag väljer att begränsa mig till de värsta grodorna. För det förstå låter Ekholm sina läsare förstå att medborgarinitiativet (och hela grundtanken att homosexualitet är medfödd och inte kan helas) har vetenskapen på sin sida. Som stöd för detta hänvisar han till såväl Finlands Psykiaterförening som Finlands Psykologförbund. Men saken är den att deras kappvändning i frågan, liksom även Johan Cullbergs dito (han som skrev den svenska "psykiatribibeln" Dynamisk psykiatri och som har format generationer av psykologer och psykiatriker i Norden) inte bygger på några nya vetenskapliga rön utan på ren och skär ideologi och är baserat på svängningen av den allmänna opinionen. Som i sin tur hade och har möjliggjorts genom indoktrinering av breda befolkningslager med hjälp av medias propaganda.

För det andra hänvisar Ekholm till en rad exempel på misslyckad terapi med avsikt att hela homosexuella. I detta sammanhang talar han om Aslan r.y. (som numera heter Elävät vedet) och i följande andetag talar han om att det är svårt att veta hur utbrett detta problem är. (Problemet alltså varande det att någon försöker hjälpa homosexuella som vill bli fria och helade.) Ironiskt nog talar han strax därefter också om fall (av misslyckad terapi) som tigs ihjäl. Sanningen är förstås den att det finns misslyckade terapiformer på detta område. Kvacksalveri, om vi så vill. Men det är ingen orsak att fördöma hela gebitet. Vi ska inte kasta ut barnet med badvattnet, som Ekholm väljer att göra. Det finns oräkneliga exempel på lyckad terapi. Människor som HAR blivit helade. Men dessa nämner Ekholm givetvis inget om. Om vi ville skulle kunna säga att han försöker tiga ihjäl dessa exempel.

Detta är givetvis inget nytt. Jag kommer aldrig att glömma det ÖT:s dåvarande debattredaktör Henrik Othman meddela en god vän som gjort sig omaket att skaffa rättigheterna till en lång och mycket avslöjande artikel som belyste just ett sådant exempel på helande från homosexualitet. "Det är inte i våra läsares intresse att läsa sådana artiklar", var omdömet. Vad annat än "tiga ihjäl" kan man säga att det handlade om? Propagandan får inte störas av ovidkommande sanningar.

Den tredje, och kanske värsta, saken jag vill lyfta fram är det oerhörda hyckleriet som vi bjuds på både i ledaren och i samhällsdebatten överlag. Helandeterapi bygger alltid på en vilja att bli helad. Att bli fri från homosexualiteten. Men denna vilja är fel. Den är inte tillåten. Om någon, i vårt extremt värdeliberala samhälle idag, säger sig vilja gifta sig med en person av samma kön är detta givetvis helt ok. Om en kvinna (alltså en person med två X-kromosomer och med kvinnliga yttre kännetecken) anser sig vara en man: Ok! Kör på bara! Men om en människa som upplever sig vara attraherad av personer av samma kön vill bli fri från dessa känslor: Fel, fel, fel!

Detta är givetvis inget annat än hyckleri. Men det är i samklang med de lögner som propagandan flödar över oss idag, så då är det givetvis helt i sin ordning. Skambelägg de som vill bli helade, stäng dörren till helandet och kasta bort nyckeln! Och ve de som vågar opponera sig och vara av annan åsikt.

Så till sist ännu en sak om helande – och detta är det absolut viktigaste. Allt helande, om det sedan handlar om kroppsligt helande eller psykiskt helande, går tillbaka på och underordnas helandet av vår gudsrelation. Alla människor är syndare och vi lever alla av vår gamla natur i fiendskap med och i uppror mot Gud, hans vilja och hans goda ordningar. Detta är det som först och främst av allt behöver helas. Men även sedan Jesus fått hela vår gudsrelation förblir vi syndare med en sjuklig dragning till det onda. En dragning som vi får i uppdrag att bekämpa 24/7. Ofta får vi också, så länge vi lever här i denna världen, dras med syndens följder i våra kroppar och även i våra psyken. I en eller annan form. Men om vår gudsrelation är helad och vi har fått nåden att inte längre leva i uppror mot Gud kan vi se fram emot en evighet utan denna kamp mot våra onda begär, utan syndens följder och utan våra kroppsliga svagheter. Det blir något det!

 

måndag 11 november 2019

Svar till T. Enbuske, del 12

Jag har konstaterat att det givetvis inte går att bevisa, bortom allt tvivel, att Kristus verkligen har uppstått från de döda. Det är i själva verket väldigt lite vi verkligen kan bevisa att har hänt av de historiska händelser vi tar för givet att har hänt. Därför rör vi oss med sannolikheter här. Jag har försökt visa att det överlägset mest sannolika när det gäller händelserna den första kristna påsken är att Jesus verkligen uppstod från de döda. Jag har som sagt, för min egen del, kommit att tro att det de bibliska texterna hävdar verkligen har hänt. För min del handlar den kristna tron inte om översvallande känslor eller om mystik och (överdriven) andlighet – även om detta givetvis också är en del av tron i den meningen att det är en del av det att vara människa. Vi människor är ju inte bara tanke och intellekt, utan vi är också kännande varelser som har behov av både mystik och andlighet. Men min tro bygger inte på detta. Min tro bygger på det faktum att den kristna tron är SANN. Att det som Bibeln talar om verkligen har hänt. Konkret. Handfast. På riktigt. Och på denna, väldigt avgörande, punkt skiljer sig den kristna tron från alla andra religioner.

Den kristna tron skiljer sig också på en annan, också det mycket avgörande punkt, från alla andra religioner. Och då tänker jag på NÅDEN. Jesu död och uppståndelse handlar just om nåd. Jesus tog hela världens synd på sig och bar dem i sin egen kropp upp till korset. Detta betyder att jag, som inte klarar av att tänka, tala och handla som jag borde, att jag som bryter mot Guds vilja och hans heliga lag varje dag, ja hela tiden, att jag ändå får vara med. När Jesus bar världens synder upp till korset var också min synd, mina felsteg och mina misslyckanden med. Jesus led i mitt ställe och han dog den död jag har förtjänat i mitt ställe. Och i stället erbjuder han mig sitt fullkomliga liv, ett liv som till alla delar håller måttet. Guds mått. Detta är NÅD. Att en syndare som jag kan få vara med i Guds och de heligas gemenskap. När jag döptes knöts jag till Golgata och till Kristi kors, till hans död och hans uppståndelse, och i tron får jag leva i denna uppståndelse, i detta nya liv, redan här. Och sedan för alltid på andra sidan döden. I Guds himmel.

Alla världens religioner, förutom korsets religion, handlar i en eller annan form om vad människan ska göra. De handlar om det fullständigt hopplösa företaget att förfina människan så att hon duger inför Gud/gudarna. Den kristna tron, korsets religion, handlar om Guds nåd. Om vad Gud har gjort för oss människor. I vårt ställe. Gud blev människa och gjorde det som vi människor inte klarar av, alltså att leva ett fullkomligt rent och heligt liv. Ett liv som är värdigt Guds himmel. Denna Jesu förtjänst skänks var och en som lever i trons gemenskap med honom. Som i dopet är förenade med honom. Visst. Det är förödmjukande att konstatera att jag inte duger inför Gud och att jag behöver klä mig i en annans rättfärdighet. Men om vi är ärliga, brutalt ärliga, så ser och förstår vi att ingen människa kan duga inför en Gud som är fullkomligt ren och fullkomligt helig. Det är egentligen bara att se sig omkring i världen för att inse att det är på det sättet. Vi är för krokiga, för nedsmutsade, ja helt enkelt för onda, för att det ska kunna lyckas. Därför behövde Gud komma och göra det vi inte klarade av. Detta är nåden. Och den innebär att den kristna tron är fullständigt unik bland alla världens religioner.

Hela Jesu liv, allt från hans födelse den första kristna julen till hans uppståndelse visar att Gud är FÖR oss människor. Han är inte emot oss, och han kom inte som en domare som vill döma oss för vad vi har gjort fel. I stället kom han som en Frälsare, mitt i vår värld med allt vad det innebär att vara människa här i den här världen. Men utan den synd som river och sliter i oss och som drar ner oss människor. Gud är FÖR oss. Han är FÖR DIG.

Och det är SANT.