Svar till T. Enbuske, del 12

Jag har konstaterat att det givetvis inte går att bevisa, bortom allt tvivel, att Kristus verkligen har uppstått från de döda. Det är i själva verket väldigt lite vi verkligen kan bevisa att har hänt av de historiska händelser vi tar för givet att har hänt. Därför rör vi oss med sannolikheter här. Jag har försökt visa att det överlägset mest sannolika när det gäller händelserna den första kristna påsken är att Jesus verkligen uppstod från de döda. Jag har som sagt, för min egen del, kommit att tro att det de bibliska texterna hävdar verkligen har hänt. För min del handlar den kristna tron inte om översvallande känslor eller om mystik och (överdriven) andlighet – även om detta givetvis också är en del av tron i den meningen att det är en del av det att vara människa. Vi människor är ju inte bara tanke och intellekt, utan vi är också kännande varelser som har behov av både mystik och andlighet. Men min tro bygger inte på detta. Min tro bygger på det faktum att den kristna tron är SANN. Att det som Bibeln talar om verkligen har hänt. Konkret. Handfast. På riktigt. Och på denna, väldigt avgörande, punkt skiljer sig den kristna tron från alla andra religioner.

Den kristna tron skiljer sig också på en annan, också det mycket avgörande punkt, från alla andra religioner. Och då tänker jag på NÅDEN. Jesu död och uppståndelse handlar just om nåd. Jesus tog hela världens synd på sig och bar dem i sin egen kropp upp till korset. Detta betyder att jag, som inte klarar av att tänka, tala och handla som jag borde, att jag som bryter mot Guds vilja och hans heliga lag varje dag, ja hela tiden, att jag ändå får vara med. När Jesus bar världens synder upp till korset var också min synd, mina felsteg och mina misslyckanden med. Jesus led i mitt ställe och han dog den död jag har förtjänat i mitt ställe. Och i stället erbjuder han mig sitt fullkomliga liv, ett liv som till alla delar håller måttet. Guds mått. Detta är NÅD. Att en syndare som jag kan få vara med i Guds och de heligas gemenskap. När jag döptes knöts jag till Golgata och till Kristi kors, till hans död och hans uppståndelse, och i tron får jag leva i denna uppståndelse, i detta nya liv, redan här. Och sedan för alltid på andra sidan döden. I Guds himmel.

Alla världens religioner, förutom korsets religion, handlar i en eller annan form om vad människan ska göra. De handlar om det fullständigt hopplösa företaget att förfina människan så att hon duger inför Gud/gudarna. Den kristna tron, korsets religion, handlar om Guds nåd. Om vad Gud har gjort för oss människor. I vårt ställe. Gud blev människa och gjorde det som vi människor inte klarar av, alltså att leva ett fullkomligt rent och heligt liv. Ett liv som är värdigt Guds himmel. Denna Jesu förtjänst skänks var och en som lever i trons gemenskap med honom. Som i dopet är förenade med honom. Visst. Det är förödmjukande att konstatera att jag inte duger inför Gud och att jag behöver klä mig i en annans rättfärdighet. Men om vi är ärliga, brutalt ärliga, så ser och förstår vi att ingen människa kan duga inför en Gud som är fullkomligt ren och fullkomligt helig. Det är egentligen bara att se sig omkring i världen för att inse att det är på det sättet. Vi är för krokiga, för nedsmutsade, ja helt enkelt för onda, för att det ska kunna lyckas. Därför behövde Gud komma och göra det vi inte klarade av. Detta är nåden. Och den innebär att den kristna tron är fullständigt unik bland alla världens religioner.

Hela Jesu liv, allt från hans födelse den första kristna julen till hans uppståndelse visar att Gud är FÖR oss människor. Han är inte emot oss, och han kom inte som en domare som vill döma oss för vad vi har gjort fel. I stället kom han som en Frälsare, mitt i vår värld med allt vad det innebär att vara människa här i den här världen. Men utan den synd som river och sliter i oss och som drar ner oss människor. Gud är FÖR oss. Han är FÖR DIG.

Och det är SANT.