lördag 26 november 2011

De som har för mycket arbete...

I den allmänna kyrkobönen - som den hette då när jag ännu hade förtroende att få ha gudstjänster här och var - bad man i ett av alternativen för dem som är utan arbete och för de som har för mycket av det samma. Jag har aldrig riktigt tänkt på detta med att ha för mycket arbete. Inte förrän idag, tror jag. Jag är nu inne på min tredje raka arbetsvecka på över 70 arbetstimmar. Denna vecka blir det nästan 80. Visst är det tungt, men när jag vet att ungefär vid Lucia får jag "slå i friväxeln" så går det. Någotsånär, åtminstone. Men så slog mig tanken att det finns människor som väljer att/tvingas jobba så här året runt. År efter år. Det är dessa som vi brukar be för i den allmänna kyrkobönen. Jag är, milt sagt, slut nu när det är lördag kväll. I morgon får jag ha en kortare arbetsdag. Kanske bara fem timmar. Eller sex. Men det finns de som tvingas göra en tolvtimmarsdag i morgon också. Och sedan börjar allt om igen på måndag morgon. Herre förbarma dig!
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Esa Killström27 november 2011 kl. 22:20

    70-80 timmar i veckan? Det betyder väl att du tar söndagarna till hjälp, för annars jobbar du ju klockan runt en hel vecka i sträck, i långa serier dessutom?

    Hoppas du har möjligheter att kalla på förstärkning nånstans för att få avlastning. I tonåren orkar man jobba av hjärtans lust fast hur långa dagar som helst. Som medelålders har man kanske lusten kvar, eller möjligen har den ersatts med sisu, men både kroppen och själen börjar ha svårt att hänga med i svängarna längre.

    SvaraRadera
  2. Kristian Nyman20 december 2011 kl. 07:13

    Esa. Tack för din kommentar! Jag har faktiskt haft förstärkning - jag/vi har vissa dagar haft uppemot tio personer på lönelistan... Men för den som ska se till att det hela rullar blir det ändå långa dagar. Men jag har faktiskt försökt freda söndagarna. Djuren ska förstås ha mat, och lite smått har jag varit tvungen att göra, men på det stora hela har söndagarna faktiskt varit en härlig "oas mitt i arbetsöknen" nu i november och december. Men nog känner jag också att jag inte är 35 längre... :)

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)