Jag var igår kväll och höll ett bibelstudium på Station 1 i Jakobstad. Det var trevligt att träffa dessa ungdomar – de lyssnade och ställde många frågor, och vissa av frågorna var verkligt knepiga. Det är roligt när man som bibelstudiehållare ställs mot väggen ordentligt. Då trivs åtminstone jag!
Vi behandlade Lukasevangeliets femte och sjätte kapitel, och där finns (förstås) mycket intressant. Jesu slättpredikan kunde man tala hur länge som helst om, men även i det femte kapitlet finns mycket att fundera kring. Vi kom bl.a. in på fastan. Ett bibelord som, tillsammans med Giertz förklaring, talade speciellt till mig var 6:26 där Jesus säger ”Ve er, när alla människor talar väl om er! På samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.” Till detta skriver Giertz: ”Varningen till dem som alla talar väl om har sin särskilda adress till lärjungarna och till kyrkan i alla tider. Det är inte kyrkans uppgift i världen att bli populär, väl tåld eller åtminstone oförarglig.”
Kyrkan ska alltså våga vara till anstöt. Förstås inte genom att hon och hennes medlemmar gör galet, men därmed att hon i tid och otid förkunnar evangelium. Korset i sig är redan det en sådan anstöt att vi inte behöver vara rädda för att bli populära om vi förkunnar detta korsets evangelium. Men problemet är att vi vill vara populära – och då lämnas korset gärna bort. Ta nu t.ex. denna bedrövliga ”ekofasta” som kyrkan satsar stort på i år. Visst. Det är aldrig fel att tänka på naturen och göra vad vi kan för att spara energi och att inte köpa sådant vi inte behöver. Detta stöder jag till 100%. Jag går t.ex. omkring flera gånger varje dag i huset och släcker lampor som har blivit lämnade på i onödan. MEN. Denna stort uppslagna kampanj stannar i den första trosartikeln. Alltså med Fadern och skapelsen – att Irja Askola sedan också heligförklarar skapelsen är ett missgrepp så stort att det förtjänar en egen utläggning vid ett senare tillfälle...
Den första trosartikeln blir inte till anstöt. Om man stannar där kan man vara populär i världens ögon. Förutsatt att man inte går in på skapelsetro eller ID, men detta aktar man förstås sig noga för här. Esko Valtaoja är en av ”mannekängerna” för denna ekofasta, så redan det borgar för att man sannerligen inte kommer in på något som ens luktar skapelsetro.
Men nu är det bara det att den kristna fastan i allra högsta grad handlar om och landar i den andra trosartikeln. Om man lämnar bort allt som har med Jesus och korset att göra så är det ingen kristen fasta. Fastan handlar om att avstå saker, och detta har man tagit fasta på i ekofasta-kampanjen, men sedan fyller man inte detta ”tomrum” med någonting alls. I den kristna fastan är poängen den att man, när man avstår ifrån något, får tid att koncentrera sig på det viktigaste. Nämligen på Jesus och vår relation till honom. Den stora fastan ser fram emot påskens händelser – och här är Jesus och den andra trosartikeln i allra högsta grad närvarande. Men inte i ekofastakampanjen. Där nämns inte Jesus en enda gång. I stället handlar det, som sagt, om skapelsen och om att värna sig om den. (För att säga det snällt.)
Visst. Kyrkan får inte blunda för miljöfrågorna. Men det går definitivt till överdrift när man på detta sätt säljer ut fastan och helt försummar den andra trosartikeln i det som ju egentligen helt och hållet borde handla om Jesus och om korset. Men vad gör kyrkans falska profeter inte idag för att bli populära, väl tålda och oförargliga!
”Ve er, när alla människor talar väl om er!”
Kristian, visst är det ju så att det är Kristus som skall stå i centrum under fastan. Det är inte bara en tanke, utan också verklighet i kyrkans gudstjänster, som i sin tur är centrum för kyrkans liv.
SvaraRaderaMen finns det centrum så finns det också periferi. Kyrkans tänkande och arbete kring miljöfrågorna kan motivera utifrån första trosartikeln, som kan nog inte skall ringakta då den också är en del av kyrkans trosbekännelse.
Om helsingforsbiskopen (med flera) saluför tankar om skapelsens helighet, så finns det skäl att kolla om hon har belägg för det och inte genast rysa över den usla teologin.
Är inte skapelsen helig - den är ju skapad av Gud, inte ond i sig själv? Är inte människolivet heligt då det är givet av Gud, och därmed okränkbart? Att skapelsen är helig betyder inte att den skulle vara föremål för dyrkan och tillbedjan, men nog värd respekt och omsorg värdig skötsel, något som tas fram i ekofastetänkandet.
Om teologin har sitt centrum och sin periferi, så har kyrkan det också. Kyrkan firar gudstjänst, men gör mycket mer än så, i trohet mot den Treenige. Dit hör också miljöarbetet, vid sidan om mycket annat. Av praktiska och pedagogiska skäl blir arbetet nischartat, så att exempelvis kristologin inte alltid framträder i alla former av kyrkans liv, men det behöver inte betyda att inte tankarna skulle vara sammanhängande och välmotiverade för det...