Antikrist

Jag fortsätter att ”gräva” i söndagens ledare i ÖT. Den var, som sagt, läsvärd, och den innehåller en sällsynt god analys av det ekonomiska dagsläget. Men där finns mera än bara analysen. Där finns också en utblick som öppnar för något som skribenten (Bengt Rönnback) knappast själv är medveten om. Ledaren slutar på följande sätt:

”Katainens etta är ingen stark regering, utan en bräcklig konstruktion. Det är därför sannolikt att kommunreformen tappar fart i takt med att höstens kommunalval närmar sig. Den stora bromsklossen är dock inte oppositionspartierna. Deras motstånd kan regeringen leva med. Problemen finns inom regeringspartierna, där många med rätta befarar att medborgarna, det vill säga väljarna inte hänger med.

Inget nytt under solen. Politikerna vet vad som borde göras, men blir inte omvalda i fall de gör det. Därav talesättet att folket har det styre folket förtjänar.”

Här kommer Rönnback in på det verkligt stora problemet i dagens demokratiskt styrda stater. De flesta av politikerna vet vad som borde göras, men ingen vågar göra det eftersom det som borde göras är så impopulärt att den som gör det inte får fortsätta vid makten. Därför blir det inte gjort. Så fungerar nämligen det demokratiska systemet. Folket väljer vem som styr, och folket förstår inte (alltid) vad som är bäst för landet. Eller rättare sagt – när landets intressen kolliderar med de egna intressena tenderar de egna intressena att gå före.

Nu är frågan hur länge det dröjer, och hur långt den ekonomiska krisen kommer att eskalera, innan någon tung beslutsfattare i klartext kommer att säga och även gå in för att jobba för att införa det som behövs för att reda upp situationen. Svaret finns i slutet på Rönnbacks ledare, men han kan förstås inte säga det klart ut. (Om hans ens tänkte tanken till slut...) Demokratiförespråkare som han, och media, är och måste vara. Men jag kan säga det: Det som kunde reda upp denna situation är en ledning som inte är demokratiskt tillsatt. En ledning som alltså inte tvingas stå till svars för sina beslut inför folket. Varken i gallupar eller i demokratiska val. Detta är fullständigt logiskt, och en helt naturlig fortsättning på slutet på ledaren i söndagens ÖT. Eller hur?

Jag vågar nog påstå att detta är en utveckling som vi kommer att få se. Frågan är, som sagt, bara hur länge det dröjer. Men jag misstänker att någon ganska snart kommer att trycka på denna panikknapp – speciellt om situationen ser ut att förvärras ytterligare. Hur införandet av detta kommer att gå till är förstås en annan sak, men om det finns en vilja så finns det en lösning. Nu menar jag förstås inte att detta på något sätt skulle vara önskvärt. Absolut inte. Jag menar att detta är något som vi, speciellt som kristna, bör kämpa mot på alla sätt. Till sista blodsdroppen, om så skulle krävas. Men jag säger bara vad jag tror kommer att hända. Så som det politiska och ekonomiska läget utvecklas just nu tyder mycket på en sådan utveckling. Och så har vi, framför allt, de bibliska profetiorna som talar om att en världsledare med oinskränkt makt kommer att uppträda när vi närmar oss slutet.

”Och åt vilddjuret gavs makt att strida mot de heliga och att besegra dem, och det fick makt över alla stammar och folk och språk och folkslag. Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat från världens grundläggning. Den som har öron må höra. Om någon måste gå i fångenskap, skall han gå i fångenskap. Och om någon måste dödas med svärd, skall han dödas med svärd. Här visar sig de heligas uthållighet och tro.” (Upp. 13:7-11)