Moraliskt förfall

Jag har inte lyssnat så där överdrivet mycket på radio den senaste tiden. Igår lyssnade vi dock med var sitt öra på ”Svängrum” på Radio Vega, men vi blev så bedrövade av reportaget om ”Ateistbibeln” att vi stängde av radion. Oj, oj hur förvirrade människor det finns! Men, som vi konstaterade, om man inte har begripit sig på nåden i Kristus, ja, då blir allt det andra också mer eller mindre obegripligt.

Men det var inte ”svängrum” denna blogg skulle handla om. (Även om det finns mycket man kunde skriva om detta eländiga program...) Jag råkade lyssna en del på YleX idag - det var inte mitt val, men jag tvingades lyssna en del medan jag var på jobb. Nu vet jag förstås inte om jag bara råkade höra på ett opassligt program, eller om denna kanal är likadan hela tiden, men det enda de två programledarna gjorde under den tid jag lyssnade var att prata oanständigt och göra reklam för otukt.

Om dagens (finskspråkiga) ungdom matas med dylik smörja är det inte konstigt att den moraliska upplösningen har sådan fart den av allt att döma har idag. I klartext: Om man hela tiden får höra att det är ok med ”one night stands” och att hoppa i säng med vem som helst till höger och vänster - samt att ”alla gör det”, ja, då kommer alla också att börja göra det. Detta program var något alldeles fruktansvärt (åtminstone i mina öron), men tydligen är detta legio idag.

För ungefär femton år sedan genomfördes ”Värt att vänta på”-kampanjen som ett brett spektrum av kristna föreningar arrangerade och deltog i. Då var tiden ännu sådan att det gick att ordna en dylik kampanj. Visst gav den redan då upphov till en del elaka kommentarer, men det gick ändå att genomföra den. Idag misstänker jag att det kunde vara svårt att få mobiliserat någon bredare uppslutning bakom en liknande kampanj – det torde inte finnas många som vill ställa sig vid den skampåle det skulle innebära att axla ansvaret för något sådant.

Men tiden är uppenbarligen nu sådan att vi måste göra något. För det är ytterst allvarligt när barn, unga och även äldre skadar och t.o.m. förstör sig själva och andra genom att leka med otukten. Även sådana som har det kristna namnet. Och nu talar jag inte endast om att skada sig fysiskt. Spåren syns också på det själsliga och andliga området. För här också fungerar det enligt det ”sluttande planets princip”. Och när människor skadas på detta område blir resultatet förutom psykiskt lidande även att äktenskapsinstitutionen skadas – och när så sker och människorna inte längre klarar av att hållas i ett monogamt och livslångt förhållande, ja då är det förstås barnen som hamnar i kläm. Med ytterligare lidande som följd. Ytterst handlar det om samhällets stabilitet.

Så, något måste göras. Men finns det sådana som är villiga löpa gatlopp i media och bära den smälek som ett dylikt engagemang innebär?