fredag 24 februari 2012

Uusi tie och Pekka Simojoki


Det var tidningsdag igår. Här får vi Kyrkpressen på torsdagar, och samma dag kommer också finskspråkiga ”Uusi tie”-tidningen. Visst förstår jag att Kp ska vara hela stiftets tidning och spegla det kyrkliga livet i hela sin bredd, men det är just därför som kontrasten blir så enorm när man jämför dessa båda tidningar. Nu ska jag säga detta så snällt jag bara kan: Jag är väldigt glad åt att det finns en tidning som Uusi tie!

I denna veckas nummer finns bl.a. en läsvärd gästkolumn av Henrik Perret, en bra ledare skriven av Leif Nummela samt en artikel om sångaren-sångskrivaren och kyrkomötesmedlemmen Pekka Simojoki. (För den som inte känner till Simojoki kan jag säga att han är Finlands motsvarighet till Bengt Johansson och Roland Utbult, och mycket mera – och allt detta på samma gång.) I artikeln berättas om Simojokis arbete – han reser runt i församlingarna tillsammans med några predikanter och en kör och håller ”Majatalo-kvällar” med mycket sång, förkunnelse och förbön. Målet är att förnya sättet vi finländare firar gudstjänst på med modell från Afrika (där Simojoki växte upp som missionärsbarn). Kort sagt: Simojoki vill föra församlingens verksamhet närmare dagens människa utan att pruta på det budskap som förkunnas.

Han konstaterar också att kyrkans tid som tjänsteproducent och som uppehållare av kanslifunktioner är över. (”Palvelulaitosten ja virastojen aika kirkossa on ohi.”) Vad han riktigt menar med detta blir lite oklart, men jag gillar det! Jag har länge talat om problemet med att de andliga arbetarna, i stället för att göra det jobb de är anställda för att göra, sitter och vänder papper och fyller i blanketter i parti och minut, och jag misstänker att vi kommer ganska nära varandra här.

Men det är ändå artikelns slutkläm som talar mest till mig. Simojoki konstaterar att ”kyrkorna vissnar bort där man är konservativa i förhållande till formerna och liberala i sitt förhållande till Guds ord. Där det är tvärtom – där växer kyrkorna.” Till detta kan jag bara konstatera att Pekka Simojoki har ett bra mycket bredare perspektiv på kyrkligt liv än de flesta av oss och att han vet vad han pratar om när han uttalar sig i dessa frågor.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar