Fastställd dödsdom

I Oktober 2011 skrev jag en kolumn i Österbottens Tidning om förföljelse av kristna, detta med utgångspunkt i den iranske pastorn Yousef Nadarkhani och den dödsdom han fått och som kan verkställas när som helst. Nu har, enligt internationell media, denna dödsdom fastställts och dödsdomen kommer av allt att döma att verkställas - trots massiva internationella protester. Det är mycket möjligt att Yousef Nadarkhani nu används av den iranska regimen som ett medel att visa att "ingen ska komma och säga åt oss vad vi ska göra i våra egna angelägenheter". Detta speciellt som han har blivit så känd och så många i väst har engagerat sig i hans fall - och Iran idag menar sig ha all anledning att stå på sig gentemot väst. Emellertid är Gud så oerhört mycket större än alla mänskliga ledare och dessa ledares planer - så låt oss ropa till Honom att Han griper in. Det är inte så mycket annat vi kan göra nu, men det är inte alls lite det!

Jag klistrar nedan in den kolumn som jag skrev i Oktober 2011. Mycket har ändrat sedan dess, men mycket är ännu precis det samma...


ÖT-kolumn

Har du hört om Yousef Nadarkhani? Nå, det är kanske inte så många här i Finland som har. Yousef Nadarkhani är en iransk pastor, gift och med två barn, som sitter i fängelse och väntar på att hans dödsdom ska verkställas. Och det gruvliga brott för vilket han har dömts till döden? Jo, han har övergett islam blivit en kristen. Ett brott som, tvärt emot internationella överenskommelser, ger dödsstraff i det muslimska Iran år 2011.

Varje år dör över 100 000 människor på grund av sin tro på Jesus Kristus. Det är en människa var femte minut. Och då räknas inte sådana som dör till exempel i bilolyckor, som offer för rånmord eller som soldater i krig, utan endast sådana människor som uttryckligen dör på grund av sin tro. Människor som, om de hade varit muslimer eller buddister - eller om de varit villiga att avsäga sig sin tro - skulle ha fått leva. En människa var femte minut. I Kongo. Sudan. Egypten. Men också i Kina och i Iran.

Efter mordet på Shahbas Bhatti, den kristne pakistanske ministern för minoritetsfrågor, i våras kunde man eventuellt ha tänkt sig att detta skulle ha blivit en sak för de större politiska salongerna, men icke. Politikerna i väst bryr sig tydligen inte. Eller så vågar de inte. Eller så har de helt enkelt inte förstått vad det handlar om.

Dödsdomen mot Yousef Nadarkhani kan verkställas när som helst. Vi kan bara försöka föreställa oss den psykiska press han och hans närmaste lever under just nu. Vad som säkert också gör det hela ännu värre är tystnaden. Att ingen, eller väldigt få, tycks bry sig. Att så få träder upp till hans försvar här i väst där det borde kunna finnas förståelse för hans situation. Några lysande undantag finns, men de är alltför få.

Att vårt lands utrikespolitiska ledning inte häver upp sin röst och sätter press på Iran är väl förståeligt. Utrikesminister Tuomioja kommer inte att göra någonting. Inte president Halonen heller. Om detta sedan beror på att de är pultroner, på att de är dåligt informerade eller på att de helt enkelt inte bryr sig, det må vara osagt. Men EU kunde, speciellt nu när det katolska Polen fungerar som ordförandeland, föra upp Yousef Nadarkhani och hans situation på agendan. Men det är kanske lättare att blunda eller att se åt ett annat håll. Det är lättare att fortsätta inbilla sig att alla har det lika bra som vi har det här i väst vad gäller religionsfrihet. Men faktum är att det i flera, speciellt muslimska, länder är belagt med dödstraff att ”överge Islam” och konvertera till den kristna tron. Och detta utan att någon här i väst nämnvärt reagerar.

Tiden håller på att rinna ut för Yousef Nadarkhani. Och han är verkligen inte ensam om det. En kristen människa dör var femte minut på grund av sin tro. Varför är det så tyst om detta?