ÖT och censuren

Det är i sig ingen skam att göra bort sig. När så sker - och det sker för oss alla allt emellanåt - får vi be om ursäkt och försöka på nytt. Men den som vägrar inse att man gjort bort sig och i stället börjar förklara sig och framhärdar på sin galna väg gör bara illa värre.

Det skedde en våldtäkt i Jakobstad natten mellan lördag och söndag. Polisen har gått ut med ett signalement på gärningsmannen och har bett allmänheten om hjälp med att identifiera honom. Nu kan man, med fog, hävda att det är medias uppgift att hjälpa polismyndigheterna här och publicera detta signalement. Många tidningar har gjort det. I sin helhet. Men inte ÖT. "Det handlar inte om att censurera eller ha skygglappar", hävdar ÖT:s chefredaktör Sonja Finholm i en ledare. Nå, vad handlar det om då, frågar jag. Är det inte själva definitionen på censur att gå igenom en text med rödpennan i hand och ta bort saker som man inte vill att ska nå allmänhetens ögon och öron?

Vad är det då som ÖT har valt att censurera? Givetvis det att mannen som söks är en utlänning. Det är alltså den politiska korrekthetens röda penna som har varit i farten. De uppgifter som ÖT publicerar låter oss veta att det handlar om en man i 30-45-årsåldern med mörkt, kort hår och stor mage och stor näsa. Mannen pratade också dålig svenska. Detta signalement passar in på en inte liten del av Finlands män. Finskspråkiga icke-blonda sådana, vill säga. Och på ett icke föraktfullt antal Närpesbor. Om det tillåts mig att säga det. Men om vi lägger till att mannen var utlänning så utesluts många, många av de som annars kunde ses som misstänkta. Men denna information censurerar alltså ÖT. Och tar samtidigt hem en hel massa pk-poäng. Men det är möjligt att tidningen tappar en del prenumeranter. Åtminstone om man får tro de som har kommenterat under ledaren. Kommentatorerna är nämligen inte nådiga, och det är inte de som har gillat/ogillat kommentarerna heller. Med några få undantag dömer alltså ÖT:s läsare ut ÖT:s handlande här. ÖT har alltså, enligt många (bloggaren inkluderad) gjort bort sig, och det ordentligt.

Men pk-poängen är av allt att döma så oerhört mycket viktigare för redaktionen. Det är som sagt ingen skam att göra bort sig, det gör vi alla. Men att vägra inse att man har gjort bort sig är illa. Speciellt när det är viljan att vara politiskt korrekt som förblindar och gör att man inte klarar av att se hur landet ligger. Nå, om inte förr så senast nu torde de flesta inse att (speciellt) svenskspråkig media idag verkligen ägnar sig åt censur. Mycket tydligare än så här blir det nämligen inte.