En luthersk apologetik, del 5

I den tredje texten konstaterade jag att ifall budskapet om Jesu uppståndelse från de döda skulle ha varit en lögn och följden av en konspiration skulle det inte ha gått att hålla sanningen dold. Bubblan skulle förr eller senare ha brustit. Men det gjorde den aldrig. Ingen trädde fram som opponerade sig mot apostlarnas förkunnelse. Åtminstone inte vad vi vet. Men kan det ha varit så att så ändå skedde men att detta har förtigits och så att säga "putsats bort" ur historien och ur de historiska dokumenten? Frågan är givetvis värd att ställas. Detta speciellt som vi vet att det var de kristna munkarna som höll alla historiska dokument levande under medeltiden genom att bevara dem i klostren och kopiera dem vid behov. Åtminstone i teorin kan de ha skrivit om historien och rensat bort sådant som talade mot Jesu uppståndelse ur historien.  

Så hur är det? Hur skulle det ha sett ut om den tilltänkta bubblan skulle ha brustit? Eller om vi omformulerar frågan: Hur kan vi veta att den inte gjorde det? För att svara på denna fråga får vi konsultera en utombiblisk historiker vid namn Cornelius Tacitus. Tacitus levde mellan åren 55 och 120, och han skrev en år-för-år krönika för de år hans historieskrivning omfattade. Det saknas en del år i de dokument som har nått fram till vår tid, men år 64 finns med. Här beskriver han givetvis det årets stora händelse, alltså Roms brand, och hur kejsaren Nero fick skulden för denna. Tacitus konstaterar att Nero, för att själv slippa av kroken, beskyllde de kristna för branden, och som en följd av detta förföljdes och dödades en "multitudo ingens" av dessa kristna. Orden är latin och betyder en mycket stor, eller till och med enorm, mängd. Som alltså förföljdes och dödades. Och, som historikern Paul Maier konstaterar, detta var de som inte sprang undan och gömde sig. Han menar att de som kom undan säkert var bra mycket flera än de som kunde gripas. Så enligt vad vi kan sluta oss till utgående från Tacitus redogörelse fanns det väldigt många kristna. I Rom. År 64. 2500 km från Jerusalem, endast 31 år efter Jesu korsdöd och uppståndelse. Alltså medan ögonvittnena till uppståndelsen ännu fanns i livet. Här har vi ett klart och tydligt vittnesbörd om att den kristna tron spred sig mycket snabbt och väldigt långt på en kort tid. Tacitus konstaterar också att "denna vidskepelse nästan utrotades, men att den plötsligt fick ny kraft". Vad är det han hänvisar till här? Givetvis Jesu död – det skulle förvisso effektivt ha utrotat "vidskepelsen" – och vidare hans uppståndelse och den första pingsten! 3000 döpta på en dag. Det duger nog som förklaring för orden "ny kraft".

Det har sagts att den kristna tron vände hela den dåtida världen på ända. Väckelsen var enormt kraftig, och tusen och åter tusen människor kom till tro på Jesus. Förkunnelsen om Jesu uppståndelse från de döda blev ett världsförvandlande budskap. Allt det här kan vi utläsa ur Tacitus redogörelse. Men hur är det? Skulle den ha blivit det ifall det hade funnits människor som stått med där på den första pingstdagen och sagt emot Petrus och de andra lärjungarna? Om dessa, som visste sanningen (förutsatt att sanningen var att Jesus inte hade uppstått), om de hade opponerat sig och hävdat att "Ni ljuger, han har inte uppstått!" Det är fullständigt självklart att det inte skulle ha blivit någon väckelse i så fall. Som vi redan flera gånger har konstaterat: Människorna på den här tiden var inte alls så lättlurade och benägna att tro på vad som helst som vi som lever idag gärna vill tro.

Dessutom, och det är en viktig poäng i detta sammanhang, förkunnelsen om Jesu uppståndelse började ljuda i Jerusalem bara sju veckor efter påskhändelserna. Inte i Australien eller i Peru, och inte många år efter uppståndelsen. Utan i Jerusalem, där det hade hänt, och bara fyrtio dagar efter händelserna. Om detta skulle ha varit en lögn, ja då skulle det ha räckt att de ledande judarna skulle ha visat upp Jesu döda kropp för att få slut på den unga kristna tron. Eller kanske redan om de hade lyckats visa upp några av konspiratörerna som skulle ha gett efter för tortyr och dödshot och erkänt att det hela var en lögn. Hur kan vi veta att de inte gjorde det? Hur kan vi veta att översteprästerna inte visade upp Jesu döda kropp, men att detta helt enkelt har "städats bort" ur de historiska källorna? Lyssna till vad Tacitus säger! Endast 31 år senare, 2500 km bort fanns det en enormt stor mängd kristna! Om Jesu döda kropp skulle ha funnits att visa upp, eller redan om någon av "konspiratörerna" kunde ha förmåtts att ta tillbaka lögnerna om uppståndelsen, ja, då skulle det aldrig ha blivit någon väckelse. Ingen den första kristna pingsten. Inga 3000 omvända och döpta. Och i förlängningen ingen förföljelse av den enorma mängden kristna i Rom år 64.  

Så om det skulle ha funnits sådana som protesterade mot förkunnelsen om Jesu uppståndelse skulle detta inte bara ha synts i de historiska dokumenten – som kunde ha "fixats till" i efterhand – utan det skulle också ha synts i vilken responsen blev på apostlarnas förkunnelse. Men vad ser vi? I såväl de bibliska redogörelserna (Apostlagärningarna) som i de utombibliska historiska texterna ser vi att väckelsen spred sig och grep om sig som en lavin. Den kristna tron förvandlade hela den dåtida världen på bara några decennier, och redan under 300-talets första hälft blev den kristna tron statsreligion i det romerska riket. Detta trots många och svåra förföljelser och en stor mängd dödade kristna. Det här skulle helt enkelt inte ha skett om det redan från början skulle ha funnits sådana som hävdade – och klarade av att bevisa – att någon uppståndelse inte hade skett. Men varken i de skriftliga källorna och framför allt inte i de spår som förkunnelsen om Jesu död och uppståndelse lämnade efter sig finns något sådant. Helt enkelt för att ingen som visste sanningen om Jesu uppståndelse (eller icke-uppståndelse) hävdade att det var en lögn. För att inte tala om att någon skulle ha klarat av att bevisa att det var en lögn genom att visa upp Jesu döda kropp.