En luthersk apologetik, del 6

Vi har konstaterat att apostlarna och Jesu närmaste krets inte var några lättlurade och godtrogna människor. Nej, men de blev övertygade, överbevisade, av vad de såg med sina egna ögon. De såg den uppståndne! Med egna ögon! Det vi har i Bibeln, i evangelierna, är deras vittnesbörd. Paulus går faktiskt så långt, i första Korinthierbrevet, att han hävdar att hela kristendomen står och faller med frågan om Jesu uppståndelse. När vi ser hur Paulus uttrycker sig i det femtonde kapitlet i första Korinthierbrevet ser vi att han menar att Jesu uppståndelse går att verifiera. Även de som inte har sett den uppståndne med egna ögon kan VETA att han verkligen har uppstått. Paulus ger oss en lång rad med vittnen, och när det gäller de 500 som Jesus visade sig för vid ett och samma tillfälle konstaterar han att de flesta av dessa finns ännu här hos oss (ca 20 år efter att uppståndelsen ägde rum), men några har insomnat. Avsikten är glasklar: Om någon inte tror att Jesus har uppstått är det bara att fråga dessa! Människor som har sett Jesus uppstånden finns här, mitt ibland oss, skriver Paulus. Om du inte tror det jag skriver ska du fråga dem! Idag har vi förstås inte längre den fördelen att vi kan prata med och fråga dessa vittnen, men vi kan läsa deras vittnesbörd. Vi har det nedtecknat på bladen av vårt Nya Testamente.

Vi har redan sett att evangelierna är trovärdiga till den del att de är skrivna av en del av dessa ögonvittnen. Den exegetiska forskningen, med textkritiken i främsta ledet, har klarlagt att detta deras vittnesbörd har förmedlats oförvanskat genom historien till oss i vår tid. Så, hur är det nu då? Den moderna människan menar att under inte sker. Att döda människor inte börjar leva igen. Men här har vi ett på alla sätt trovärdigt vittnesmål att så har skett. Av människor som sett dessa händelser med sina egna ögon och som vi kunnat konstatera var sunt skeptiska och verkligen inte några godtrogna och lättlurade idioter. Det här är fakta, så långt vi kan tala om att något som har hänt i gången tid är fakta. Hur ska vi då göra när vi ställs inför detta vittnesbörd, detta historiska faktum? Ska vi skaka på våra huvuden och konstatera att vi vet att sådant inte sker? Det innebär att vi behöver vara fullständigt säkra på att vi vet, verkligen VET, och känner till allt som sker i vår värld och i det universum vi lever i. Men kan vi, med säkerhet, säga att vi vet det? Att vi med säkerhet känner till allt om det universum vi lever i? Eller ska vi, som ju borde vara det mest naturliga, konstatera att vi här har fakta som talar om ett större och vidare universum än det vi trodde att vi levde i. Ett universum där vi ännu kan bli överraskade. Ett universum där det finns en Gud som kan och vill gripa in och göra under. När han så önskar och finner det nödvändigt.

John W. Montgomery använder sig av en bild för att illustrera detta. Han talar om den gamle jordbrukaren. Denne gamle jordbrukare har levt hela sitt liv på sin gård med sina hästar, kor, höns, ankor och får. En dag tar hans vänner honom med till en djurpark. Där få han, för första gången i sitt liv, se en giraff. Den gamle jordbrukaren konstaterar att "Ett sådant djur finns inte!" Han hade aldrig sett någon giraff, och han menar att något sådant djur helt enkelt inte kan finnas. Där, ställd inför ett empiriskt faktum (han såg giraffen framför sig) kunde han välja att göra en av två saker. Antingen kunde han stänga ute det han såg och konstatera att eftersom det inte finns något sådant djur så kan det han ser framför sig inte finnas. Eller så kunde han låta sitt universum vidgas och acceptera att det finns sådant som han trodde var fullständigt omöjligt. Ställda inför det historiska faktumet att Jesus verkligen har uppstått – ett faktum som stöds av historiskt trovärdiga källor innehållande trovärdiga vittnesbörd om saken, så trovärdiga att de utan vidare skulle hålla i en prövning i en domstol där sanningshalten i dessa ögonvittnesskildringar prövas – kan vi, likt denne gamle jordbrukare, välja att göra en av två saker. Antingen konstaterar vi att det inte finns något sådant som mirakler och någon uppståndelse från de döda. Eller så låter vi det empiriska faktum vi står inför här vidga vårt universum och låta oss bli övertygade om att det faktiskt finns mera än vad vi i vår tidigare inskränkthet hade trott vara möjligt.