Om Guds ord

Den senaste tiden har det pågått en diskussion i kommentarfältet här på bloggen rörande Bibelns klarhet och möjligheten att förstå Bibeln. I denna diskussion har tyngdpunkten förståeligt nog legat på själva texten – och kritikerna har (förstås) påstått att den inte alls är så klar som jag (och många andra före mig) har påstått att den är eftersom det finns så många olika sätt att "tolka" (läs: förstå) texten. Detta har sedan resulterat i de många olika kyrkor och rörelser vi har idag. Nå, jag har visat att detta ofta beror på annat än det att texten skulle vara oklar. En sak vi gärna kan lägga till i detta sammanhang är att bibelordet är så rikt att människor och kyrkor har svårt att omfatta dessa höjd, djup och bredd. När så någon har upptäckt något nytt i Ordet och betonat detta nya har det, inte sällan som ett resultat av människans syndfullhet, ofta lett till en onödig splittring.

Nåväl. Det centrala när vi talar om Bibeln är ändå inte hurudan texten är utan vad texten är.

För Bibeln är ingen vanlig bok. I själva verket finns det ingen annan bok som Bibeln. I och genom Bibeln talar Gud till oss människor. Bibeln är, som vi säger inom teologin, Guds särskilda uppenbarelse till och för oss människor.Vidare är Bibeln profetisk. Det betyder att den talar in i människors situation och att den också kan uppenbara vad Gud kommer att göra i framtiden med och för sitt folk.

Visst kan vi diskutera Bibelns ofelbarhet, dess historia och handskrifternas väg genom historien. Det är mycket intressanta saker. Men om vi enbart fokuserar på dessa saker riskerar vi att missa vad Bibeln är. Och vad Bibeln gör.

Först och främst är det genom Bibeln som den fördolde guden uppenbarar sig, sin vilja och sin plan för sin skapelse för oss. Utan Guds ord skulle vi människor sväva i ovisshet rörande vem Gud är, vad han har gjort och framför allt om allt som rör vår eviga själ och dess frälsning.

Så Bibeln är verkligen ingen vanlig bok. Men det slutar inte där. Bibeln säger om sig själv att Guds ord är "levande och verksamt" och att det "är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar." (Hebr. 4:12)

Det här för att Bibeln, Guds ord, samverkar med Guds Ande och blir, ja just det, levande för den människa som läser Bibeln i frälsningsavsikt.

Så visst är det meningsfullt att diskutera Bibeln, dess klarhet och dess ursprung. Men när vi gör så får vi inte glömma bort vad Bibeln är. Den är, för att tala med Luther, ett nådemedel som Gud har gett oss för vår frälsnings skull.

En Guds gåva. Och det på mer än ett sätt.