Nätversionen av tidningen Uusi Tie publicerade för någon tid sedan resultatet av en undersökning som SLEY (finskspråkiga evangeliföreningen) hade utfört. Denna undersökning, i vilken nästan 1000 mässbesökare deltog under månaderna februari-mars, visar att nästan två tredjedelar av SLEY-aktiva förhåller sig positivt eller mycket positivt till tanken på att väckelserörelserna skulle skapa en ny kyrka inom fem år. Endast 11% av de samma förhåller sig negativt eller mycket negativt till denna tanke.
Detta är aningen överraskande eftersom SLEY vanligen ses som den mest folkkyrkolojala av de väckelserörelser som har aktiverat sig inom Kyrkfolket.fi. Framför allt Folkmissionens aktiva antas förhålla sig mycket mer positivt till tanken på en ny kyrka.
Noteras bör dock att denna undersökning alltså gjordes bland sådana som deltog i SLEY:s mässor, och det kan eventuellt avspegla sig en aning i resultatet.
---
Hur som helst är det alldeles uppenbart att måttet börjar vara rågat (också inom SLEY) vad gäller kyrkans och kyrkans lednings avfall från Guds ord. Grundandet av en ny kyrkoorganisation är ett stort steg att ta, och även om det förmodligen skulle bli aktuellt med en kyrka på föreningsbasis (vilket skulle möjliggöra dubbelt medlemskap) är detta något som skulle förändra den kyrkliga geografin i Finland i grunden. Och det inte bara vad gäller numerären. (De aktuella väckelserörelserna har ca 200 000 medlemmar, förutom sådana som är aktiva i föreningarnas "utkanter".) Framför allt skulle denna förändring ses i hur den stora lutherska kyrkan skulle agera och reagera på en sådan utveckling. För att använda en biblisk bild: Utan saltet skulle förruttnelsen framskrida mycket snabbt.
---
Även om jag är helt och hållet positivt inställd till en dylik kyrkoetablering vill jag ändå fortsättningsvis framhålla det som jag redan i många år har sagt: Vår kyrka har en tydlig och god bekännelse och en utomordentligt klar och tydlig kyrkoordning(s första paragraf). Det är inte vi som vill hålla oss till kyrkans bekännelse och som erkänner giltigheten i kyrkoordningens första paragraf som ska lämna kyrkan och tvingas bygga något nytt. Nej, det är de som har övergivit kyrkans bekännelse och grunden för den samma som borde lämna och skapa en egen kyrka. Det innefattar (så gott som) alla av kyrkans nuvarande biskopar, en majoritet av kyrkans präster och en stor del av kyrkans övriga ledning. Om dessa vill förändra den kristna tron och trampa Guds ord under sina fötter så vore det ärligaste att klart ut säga vad de håller på med och konstatera att detta inte kan göras inom ramarna för den kyrka de nu tillhör (och leder) och denna kyrkas bekännelse och kyrkoordning. (Det gläder mig att även andra numera talar om och för detta!)
Men nej. Detta kommer förstås inte att ske. Någon sådan ärlighet finns inte hos dagens kyrkliga ledning. Därför återstår bara det sämre alternativet, alltså att alla vi som ännu erkänner vår kyrkas lärogrund så småningom tvingas inse att vi inte längre ryms inom denna kyrka. Kanske inom fem år?. Eller så kanske det kommer att gå snabbare än så.
Här handlar det helt uppenbart om ett (gammaldags) perspektivfel: precis som om (ens) den lutherska kyrkan skulle vara biskoparnas och/eller prästernas kyrka och de skulle ha rätt att bestämma vad medlemmarna skall tro och hur de skall leva.
SvaraRaderaProblemet med detta förkalkade medeltida tänkesätt är att det inte svarar mot verkligheten: numera är medlemmarna mer välinformerade än någonsin förr, och de har större rättskänsla än vad en del påverkare någonsin kan föreställa sig. Folk i allmänhet ställer inte längre de lutherska frågor en del aktörer gärna ville svara på, men söker till viss del gemenskap, barmhärtighet och mening i den kyrka som fortfarande har högt i tak och brett mellan väggarna. Det här är kanske inte en luthersk, men nog biblisk verksamhetsmodell. Den har sina svagheter - säg den kyrka som inte skulle ha det - och hade gärna berett de gammaldags tänkande en plats inom sina väggar, som ännu hyser både präster, diakoner, övrig personal och församlingsbor med traditionell hållning.
Men det är klart: tror man på sin egen förträfflighet kan man alltid slå sönder det bristfälliga, som ändå fungerar. Paulus talade om skatten som han hade i lerkärl. Vill man stoltsera med guld som en viss amerikansk president har lerkärlen inget värde.
14.33. Perspektivfelet står nog att finna hos dig. Igen, läs kyrkoordningens första paragraf ska du se att det varken är prästerna, biskoparna eller kyrkans medlemmar som har att bestämma vad som ska tros och hur livet ska levas. Det gör Herren Gud genom sitt ord.
RaderaBibeln gäller alla människor, oavsett om de hör till den lutherska kyrkan eller inte.
RaderaAnonym 14:33. Som den anonyme ovan påpekar är det nog du som står för perspektivfelet. Kristna blir vi av nåd, men när vi ingår i Guds rike är det Kristus som är konung och Herre i detta rike. Inte vi själva. Det är därför Paulus också kan tala om "trons lydnad".
RaderaSedan är det stor risk att det du kallar "välinformerade" är lurade och bedragna. Vi ska komma ihåg att lögnens fader är den som regerar i denna fallna värld. Det samma med "rättskänslan". Också den kan lätt förvridas av missinformation. Se bara på alla de människor som demonstrerar på olika sätt mot Israel och därmed för Hamas.
"Men det är klart: tror man på sin egen förträfflighet kan man alltid slå sönder det bristfälliga, som ändå fungerar."
Här lyckas du få in flera fel i en mening. 1. Ingen tror på "sin egen förträfflighet". 2. Det du kallar "bristfälliga" (= kyrkan) har redan slagits sönder av ledningens avfall och trots mot Herren och Hans ord och bud. 3. Kyrkan fungerar tyvärr inte så som en kyrka ska och bör fungera idag. Långt ifrån, faktiskt.
"Paulus talade om skatten som han hade i lerkärl. Vill man stoltsera med guld som en viss amerikansk president har lerkärlen inget värde."
Här missförstår du Paulus helt. Lerkärlet är utan värde, det är själva poängen med bilden han använder. Det är skatten i det som är av oändligt värde.
Problemet med den här sortens dialoger är att man rör ihop verklighet och religiös föreställning och även annars rör ihop begreppen.
RaderaSå kan den anonyme avhandla Guds vilja och kyrkoordningens första paragraf i samma andetag. Ingen jordisk, av människor formulerad lag, uttrycker Guds vilja. Alla lagar har sin tillämpning, tills de hamnar på soptippen. Så även kyrkoordningen.
Du kan inte vifta bort talet om rättskänsla med religiös misantropi, utan att du får det som en bumerang i huvudet. Även du har rättskänsla, men den är partisk, vriden, belastad av synd och egennytta så predikant du är. Ärligt talat: ingen människa har Guds perspektiv så att man kan behärska allt, och därför finns det de som drar hemåt vad de orkar och med glädje klöser ut ögonen på alla som är av annan åsikt. Du behöver inte åka till mellanöstern för att hämta exempel, de finns på mycket närmare håll. Synden finns, liksom ett visst politiskt parti, nära dig!
Så är det med tron på den egna förträffligheten: den klär sig gärna i ödmjukhetens kläder, men beskyller alla meningsmotståndare för den värsta ogudaktigheten och det uslaste av avfall.
Och det går SÅ bra att berätta hur kyrkan borde fungera (aja baja alla ogudaktiga ledare!) men om frågan ställs hur det höga idealet borde omsättas i praktisk handling finns det inga svar. Har man inga fungerande idéer till handlingsplan faller också kritiken platt till marken.
Det finns någon form av framgångsteologisk illusion i kritiken av folkkyrkan: om den skulle fungera rätt skulle följden bli framgång. Hur är det med de förment rättroende konservativa lutherska frikyrkorna? De gör ju allting rätt, eller hur? Är de på väg att bli nya folkkyrkor?
Och du missförstod min hänvisning till Paulus. Helt självklart, med tanke på vad jag skrivit här ovan. Paulus betraktade sig själv som ett lerkärl, ett misslyckat, sprucket, något som behövde formas om. I vår tid är det bara de lerkärl som är medvetna som sin egen betydelse, föreställningen om att de i själva verket är förmer än de flesta andra, som far illa fram med både sanningen och andra människor. Tyvärr.
09.32. Ja, det är sant att du rört ihop det. Men jag försöker så gott jag kan reda upp det du rört till.
RaderaAnonym 09:32. Anonym 07:57 har helt rätt. Du rör ihop det så till den grad att diskussion blir omöjlig (och onödig?)
RaderaNågra saker, dock.
"Så kan den anonyme avhandla Guds vilja och kyrkoordningens första paragraf i samma andetag."
Varför skulle man inte kunna göra det? KO§1 säger hur vi kan förstå Guds vilja. Guds ord säger vad denna vilja är.
"Alla lagar har sin tillämpning, tills de hamnar på soptippen. Så även kyrkoordningen."
Det är helt sant. Men KO gäller fortfarande.
"Ärligt talat: ingen människa har Guds perspektiv"
Det är också sant, men det du väljer att låta bli att säga är att vi faktiskt kan känna till Guds vilja.
"men om frågan ställs hur det höga idealet borde omsättas i praktisk handling finns det inga svar"
Visst finns det!
"Det finns någon form av framgångsteologisk illusion i kritiken av folkkyrkan: om den skulle fungera rätt skulle följden bli framgång"
Detta är nog bara din fantasi. Vad jag vet finns det ingen som påstår något sådant. Om man inte med framgång menar att Guds ord rätt förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Det är den framgång vi kan hoppas på. Men tyvärr är det långt borta idag i vår kyrka.
"I vår tid är det bara de lerkärl som är medvetna som sin egen betydelse, föreställningen om att de i själva verket är förmer än de flesta andra, som far illa fram med både sanningen och andra människor."
Igen fantiserar du fritt.
Ser man på - en igelkott tittade plötsligt fram på bloggen! Den som hållit en igelkott i handen vet att kotten kurar ihop sig och stöter ifrån sig med taggarna, också om den som tagit igelkotten haft goda avsikter och velat rädda den.
RaderaDu kan kanske hävda att kyrkan är en teologisk storhet, inte bara kvantitativt utan i själva verket kvalitativt: kyrkan är Guds närvaro och verksamhet på jorden. Då är det också naturligt att se ett samband mellan Bibeln och kyrkan.
Men det är med kyrkan som med allt annat här i världen, man kan granska den ur flera olika perspektiv, och alla är de lika viktiga för den rätta förståelsen.
Samma gäller faktiskt också Bibeln, den du så högtidligt kallar "Guds ord" och menar att den uttrycker Guds vilja. Redan Luther hade på sin tid problem med de tio buden, och efter Luther har det bara blivit svårare för dem som faktiskt vill förstå och leva upp till dem, så Guds vilja de är. Samma sak gäller allting som har med etik att göra.
Så jodå, vi kan påstå att vi kan känna Guds vilja. Men om du är riktigt ärlig mot dig själv så kommer du till korta med den viljan alltsomoftast.
Det går så bra att kliva upp på en piedestal och klaga, klandra och kritisera, från alla de som finns inom hörhåll till alla de syndare som du inte skulle vilja ha i din närhet en gång. Det var visst någon som en gång sa, att den som är syndfri ska kasta den första stenen. Men det går säkert att bortförklara det också.
Det är en grannlaga uppgift att i vår tid följa missionsbefallningen. Man borde möta människor först, dem som har det kämpigt på många fler sätt än vad en tillfällig iakttagare någonsin kan förstå och som låter sig mötas. Man kan förstås välja att hålla hög profil, krypa ihop bakom meterhöga trösklar för att vårda den inre kvaliteten. Då undrar jag om man inte missförstått någonting väsentligt.
10.41. Du är en sällsynt ond och elak människa. Sluta försöka förvirra nu! Alla som har ögon i huvudet ser att det är du och ingen annan som bortförklarar.
Radera11:53
RaderaTack för kommentaren! Det är alltså helt på sin plats att Kristian kritiserar och använder ett fult språk om andra, men när någon granskar kritiken och tankegångarna bakom den är man "en sällsynt ond och elak människa".
Ingen plats för rätt och rättvisa här, nej.
Anonym 10:41. Jag förstår inte alls vad du menar med bilden av igelkotten. Inte heller förstår jag hur du tänker i det andra stycket. Förklara gärna vad du menar!
RaderaSamma gäller faktiskt också Bibeln, den du så högtidligt kallar "Guds ord" och menar att den uttrycker Guds vilja.
Det är faktiskt inte jag som menar det. Jag står i en kyrklig tradition som går tillbaka till apostlarna som menar det.
"Redan Luther hade på sin tid problem med de tio buden"
Här vet jag inte alls vad du avser. Luther hade verkligen inget problem med buden, annat då än deras antal och indelning.
"efter Luther har det bara blivit svårare för dem som faktiskt vill förstå och leva upp till dem, så Guds vilja de är"
Nej, hur skulle det ha blivit det? Det har alltid varit svårt - för att inte säga omöjligt att göra det sedan Jesus skärpte lagens krav.
"#Så jodå, vi kan påstå att vi kan känna Guds vilja. Men om du är riktigt ärlig mot dig själv så kommer du till korta med den viljan alltsomoftast."
Givetvis gör jag det! Men det är därför vi får bekänna våra tillkortakommanden som synd, tro förlåtelsen,be om en ny vilja att göra rätt och resa oss från vårt fall och fortsätta framåt!
"Det går så bra att kliva upp på en piedestal och klaga, klandra och kritisera, från alla de som finns inom hörhåll till alla de syndare som du inte skulle vilja ha i din närhet en gång."
Ingen står på någon piedestal här. Och det är allas vår uppgift att påtala ledare som ska leda i rätta vägar men inte gör det. Eller hur?
"Det var visst någon som en gång sa, att den som är syndfri ska kasta den första stenen"
Det att vi prövar läror och lärare är inte att kasta sten. Det är ett uppdrag vi har fått.
Anonym 11:53. Det är sant att den anonyme försöker förvirra. Men vi ska inte kalla någon som är uppenbart förvirrad för "ond". Det kan hända att det, som sagt, bara handlar om förvirring.
RaderaNej, den anonyme försöker verkligen inte förvirra. Min utgångpunkt är den i den multikulturella och bildade världen formade övertygelsen om att allting är sammansatt och komplext. Till och med den kristna kyrkan är komplex med allt från kväkare till ortodoxa.
RaderaMen lugn: jag ska inte fortsätta den här ansatsen till dialog, för den är meningslös och det finns viktigare saker att göra. Gud är inte lutheran, så jag förstår inte vad det är för vits med denna ständiga strid, ja, annat då än partisinne som till och med Paulus tog avstånd från som den kloka karl han var.
Ok, ursäkta! (11:53)
RaderaAnonym 20:26. Ja, vad är det för vits med denna ständiga strid? Svara du på det som ställer till med den!
RaderaKristian. Ställ den där frågan till den som verkligen startade striden - dig själv. Hela den här bloggen är berättelsen om din konservativa strid mot kvinnliga präster, homosexualitet och självständigt tänkande, där din variant av kristendom tydligast av allt utkristalliseras i den här satsen: "Det att vi prövar läror och lärare är inte att kasta sten. Det är ett uppdrag vi har fått."
RaderaEvangeliernas Jesus sökte sig till syndare och umgicks med dem. Vem bryr sig, för Paulus var ju en verklig tuffing!
07.20. Som du själv skrev, man kan granska allt ur flera perspektiv. Kristian tror som kyrkan alltid har trott och Torbjörn denna tro. Du gör det inte, alltså är det du som startat bråket här. I biskoparnas efterföljd, men ändå.
Raderatorgför skulle det förstås vara.
RaderaAnonym 22 maj 2026 kl. 10:45, du har alldeles rätt där !
RaderaFolket brukar få sådana ledare som de är värda. Därför är det bra att Bibeln och Bibelns Gud får regera. Lestadius som själv var vald kyrkoherde såg ändå farorna med ' demokrati'= folkvälde och han var inte den första vars varningar är värda att ta vara på.
RaderaAnonym 07:20. "Evangeliernas Jesus sökte sig till syndare och umgicks med dem. Vem bryr sig, för Paulus var ju en verklig tuffing!"
RaderaIgen gör du kardinalfelet att du försöker slå in en kil mellan Jesus och Paulus. Gör inte det! Och ja, Jesus drog till sig syndare och umgicks med dem. Han såg deras misslyckanden, deras ånger och deras vilja att få det rätt ställt med Gud - och han förlät dem deras synder och sade som till kvinnan i Joh. 8: "Inte heller jag dömer dig, gå och synda inte mer."
Klarade de av det? Givetvis inte. Men Jesus visade (och sade) att det alltid finns en väg tillbaka för den som vill göra det som är rätt (men inte alltid klarar av det).
Det är inget kardinalfel, inte från min sida i alla fall. Det är en viss skillnad mellan Jesus som Guds Son och Paulus som människa.
RaderaMan kan hylla en Paulus som apostel, men han är inte mera gudomlig än de elva-tolv (eller fler), alltså Petrus & Co, som gick med Jesus under lång tid och både hörde och såg mer än Paulus som aldrig sett Jesus "live" i samma mening.
Det här kunde i själva verket ses som det grundläggande felgreppet i västerländsk kristenhet, viljan att analysera, förstå och systematisera den verklighet som ligger utanför vad en enda människa någonsin kan fatta. Denna hybris, övertron på den egna kunskapen, är grunden för allt partisinne, alla strider och all ovilja att förstå som råder mellan folk som förenas i den tro som formulerats i trosbekännelserna, det förment heliga vanvett som kunde få en antropomorft beskriven Gud att slita sitt skägg i förtvivlan.
Anonym 07:34. Missförstår du med avsikt det jag skriver? Givetvis är det skillnad mellan Jesus som Guds son och Paulus som människa. Men det Paulus skriver är på samma sätt Guds ord som det Jesus sade. Det här är två skilda saker.
RaderaDessutom berättar Paulus att han undfick Ord av Herren. Ansikte mot Ansikte som Moses, [ och Jakob jämte endel av profeterna] jämte övriga apostlar. Ni alla som inte vill obstruera mot Guds ord som dessa snonyma; följ bibelns anvisning och " söken Herrens Anlete"
RaderaJag missförstår inte med avsikt, men jag köper inte ditt Paulus-är-felfri-och himmelsk-resonemang som faktiskt förefaller upphöja Paulus till jämbördig med Gud. Paulus var en skapad människa på samma sätt som du och jag, behäftad med synd och allehanda mänsklig begränsning på samma villkor.
RaderaVärlden över har det funnits karismatiskt lagda människor som haft den ena märkunderliga himmelska visionen efter den andra och pöst av självmedvetande till ballongen spruckit.
Att upphöja Paulus till något vida större än alla andra apostlar bjuder på stora intellektuella utmaningar, i synnerhet som den lutherska kyrkans föregångare katolska kyrkan anser sig stå på Petrus grund, det var ju ändå han som kallades "Klippan". Och de andra apostlarna förbigås med tystnad; nästan så man kunde tro att de aldrig fått något uppdrag av värde, titlarna till trots.
Det här utgör inget hinder för att Paulus faktiskt haft något klokt och viktigt och värdefullt att säga, allmänheten att meditera över, men nog verkar det ju som om någon tappat sinnet för proportioner, i synnerhet då man lyfter på hatten åt Jesus men rättar sig efter Paulus.
Anonym 22:02. Felet med ditt resonemang är att du inte inser att Guds ord är Guds ord oberoende av vem som har hållit i pennan.
RaderaVi är överens om att Paulus var en syndig människa, men det du inte vill erkänna är att han, när han skrev sina brev, talade på Kristi vägnar och med hans auktoritet.
Det beror ju helt på vad man menar (igen...) med Guds ord. Är det ordagrant, solklart och otvetydigt givet för var och en som läser eller är det tolkningsbart och relativt. Det är ju en människa som hållit o pennan, inte Gud själv. Så det är den lilla detaljen. Igen. Och bibeln innehåller ingen annan auktoritet än vad vi i var tid väljer att ge den. Och bibeln kan användas på olika sätt.
RaderaPaulus talade på Kristi vägnar med hans auktoritet.
RaderaOk.
Kristian Nyman talar i bönehuset och skriver på bloggen på Kristi vägnar med hans auktoritet.
Ok.
Händer det någonting? Somliga applåderar tankarna som presenteras. Andra blir förargade och tar avstånd. De flesta förblir likgiltiga.
Precis som när en anonym kommentator skriver utan att hävda någon auktoritet alls.
Orden är bara ord. Den stora skiljelinjen är om man har förtroende för skribenten eller inte, om man är kompis eller inte.
Men då kvarstår problemet att det inte vare sig klart eller ens betydelsefullt om det är kompisen eller opponenten som i själva verket har rätt.
Anonym 07:39. "Kristian Nyman talar i bönehuset och skriver på bloggen på Kristi vägnar med hans auktoritet."
RaderaNej, det gör jag inte och det har jag heller aldrig påstått att jag gör. Så sluta fara med falskt vittnesbörd! Och sluta också blanda ihop saker. Det enda du åstadkommer med det är att du förvirrar diskussionen.
Det var en intressant självkaraktäristik från en predikant som anser sig förkunna Guds ord. Inte på Kristi vägnar och inte heller med hans auktoritet.
RaderaMed vilken auktoritet hudflängs då åhörare med lagens gissel, skärskådas läror och visas somliga på dörren som företrädare för annat än kristendom, så som i fallet Åstrand? Plus en del annat.
Så nej: jag far inte med falskt vittnesbörd, jag läser vad du skriver och försöker förstå det som tanken klarar av att nå. Om auktoriteten inte är gudagiven, varifrån kommer den då?
Och nej, jag blandar inte ihop saker. Livet är nu bara komplicerat, därför har vi också många vetenskapsgrenar. En diskussion förvirras inte av mångsidig analys, den kräver bara mera tankearbete och stundom större ordflöde. Förvirring åstadkoms av omotiverad förenkling som inte vill, vågar eller kan ge sig in på det som trots allt kräver stor tankemöda och gott omdöme. Vilken är den enda tråd i tankeknippet som man ska dra i och på vilken grund då?
Men känn dig fri att låta bli att gå i svaromål. Världen rubbas inte av dispyter i den här delen av bloggosfären.
Anonym 18:37. Vi bör skilja på det som sägs i en predikstol och det som skrivs här på bloggen. Här talar och skriver jag mina egna tankar. När det gäller en predikan är det givetvis annat. Guds ord har en inneboende auktoritet, och när vi predikar ska vi hålla oss till Guds ord. Men det betyder inte att en predikant talar på Kristi vägnar på samma sätt som apostlarna gjorde det. Som sagt, du ska inte blanda ihop saker. Du gör det bara krångligt för dig själv då.
Radera"Här talar och skriver jag mina egna tankar. När det gäller en predikan är det givetvis annat."
RaderaIntressant!
Det är alltså nån sorts skillnad mellan Kristian Nyman på bloggen och Kristian Nyman i predikstolen. Vari består den skillnaden?
Helt uppenbart är det Kristian Nyman som författar texter på bloggen, och åsikterna är författarens. Jag antar att det är samma Kristian Nyman som författar en predikan, eller talar fritt efter Fröding i predikstolen. De här ska alltså hållas åtskilda.
Man måste alltså utgå från att du själv står bakom de åsikter som är dina egna, alltså det som skrivs på bloggen, andligt som världsligt.
Står du alltså inte bakom det du säger i predikstolen? Eller är predikningar publicerade på bloggen inte Guds ord? Synen på den inneboende kraften i Guds ord påminner om JV i början av 1900-talet: när de gick från hus till hus skulle de inte tala fritt. Det var predikan som hade inneboende kraft, så vid varje dörr som öppnades riggade de upp en grammofon och det rena ordet hördes oförvanskat direkt från en stenkaka...
Allvarligt talat: de flesta tänkande människor står i längden inte ut med att leva i två skilda världar. För äkthetens skull måste det till en syntes om man inte ska gå sönder, och då behöver man komma till ett läge då från början olika inneboende åsikter jämkas samman så att man kan vara sig själv, mentalt närvarande i allt.
Anonym 10:30. "Det är alltså nån sorts skillnad mellan Kristian Nyman på bloggen och Kristian Nyman i predikstolen. Vari består den skillnaden?"
RaderaGivetvis! I predikstolen är det predikantens uppgift att förkunna evangelium. Här på bloggen lyfter jag fram allt mellan himmel och jord som ligger "Nära mitt hjärta". Där är skillnaden. Sedan drar du galna slutsatser i inledningen av ditt fjärde stycke. Men vad annat kan man förvänta sig när ditt mål tycks vara att misskreditera, inte att försöka förstå.
Vad då misskreditera? Det är du som delar upp dig i två roller eller personer i ditt inlägg 08:43 ovan, och då försöker jag förstå dels hur dina roller kan vara olika och dels hur du skiljer mellan predikanten och aposteln.
RaderaJag kan förstå att du på bloggen skriver om allt mellan himmel och jord, och då är det dina tankar som kommer fram. Vad jag inte förstår är vem som är predikanten, om det inte är du. En predikan är ju ett muntligt framförande, formulerat av någon, med bibelcitat här och där vid behov. Du får rätta mig om jag har fel, men nog är det du som väljer hur du lägger ut ett visst tema, och om du inte är bunden av ett visst tema är det du själv som väljer vad du ordar om. Men då finns det ingen skillnad mellan bloggaren och predikanten, för det är samma person som argumenterar i båda fallen. I det ena fallet handlar det om politik, i det andra plockar du ut lämpliga bibelställen som passar din syn på det som avhandlas, eller hur?
Och den kvalitativa skillnaden mellan en apostel och en predikant blev ju inte klarare med det här.
Många "sanningar" där kl. 09:32.Det huvudsakliga objektet är tyvärr mest att förlikna med "vatten på en gås" när det kommer till ostridiga fakta som skjuter den bedragnes inövade "sanningar" i sank.
SvaraRaderaHär finns en intressant Youtube film https://www.youtube.com/watch?v=aOTMlJle-i8&t=634s
SvaraRaderaSamma gamla visa "Det är inte vi...." och en till förgrening uppstår bland de 4000 andra sekterna som tror de har rätt. Även religioner evolverar som allt annat..
SvaraRadera