Om trons stafett genom genrationerna

Jag läste idag det korta Judas brev i Guds ord. Detta är ett mycket intressant brev av många orsaker. Inte minst med tanke på vem som har skrivit det. Författaren säger sig vara "Judas, Jakobs bror". När någon presenterar sig som "Jakobs bror" och räknar med att bli igenkänd med denna presentation betyder nog att den ende Jakob som kan komma i fråga vid denna tid är Jakob, ledaren i församlingen i Jerusalem. Det innebär samtidigt att denne Judas inte är någon mindre än Marias yngste son och därmed Jesu halvbror.

Det att han väljer att inte presentera sig som Jesu bror visar på en synnerligen stor portion ödmjukhet. 

Det som ofta har betraktats som detta korta brevs centrum och höjdpunkt är det Judas skriver om brevets syfte. "Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga."

När vi sätter in brevet i dess historiska kontext blir detta ännu tydligare. Jakob led martyrdöden år 62. Resten av apostlarna skingrades över världen och kom alla utom Johannes också att få dö martyrdöden för sin Herre. Orden "Men ni, mina älskade, kom ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar" visar också på att de allra flesta med stor sannolikhet redan var hemma hos Herren. 

Detta brev är troligtvis skriver närmare slutet på Judas liv, och eftersom han sannolikt var den yngste i syskonskaran talar vi här om ca år 70-80. (Dock inte senare eftersom presentationen av författaren kräver att minnet av Jakob var levande.) Det betyder att de flesta av ögonvittnena redan var hemma hos Herren och trons fackla skulle nu föras vidare av den andra generationens kristna.

Orden "en gång för alla" vittnar om att uppenbarelsen är avslutad. Åtminstone vad gäller innehållet. Det som skulle tros och föras vidare var komplett. Inget skulle, kunde eller fick läggas till. Men inget skulle givetvis heller tas bort. Att föra denna tro vidare, både i historien och geografiskt skulle komma att innebära en kamp. Judas berättar också varför det skulle vara en kamp. "Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus."

Detta gällde för den andra generationens kristna, och det gäller ännu idag för oss. Det är idag vi som är satta att föra trons fackla vidare. Detta är en gåva som har getts oss, men också ett stort ansvar. Trons innehåll, som en gång för alla är givet och fastslaget, får inte korrumperas och ändras. Det fanns och finns många krafter som vill göra just detta. Då, liksom nu. 

För att kunna vara framgångsrika i denna kamp behöver vi kristna studera Guds ord. För att kunna föra något visare behöver vi förstås känna till det vi är kallade att sprida och föra vidare. Det är en grundläggande förutsättning. Sedan behöver vi vara beredda på att kämpa för den tro som vi har fått anförtrott oss. Judas gör klart att det kommer att vara en kamp, och den är idag minst lika brinnande som den någonsin har varit. 

Och hur länge kommer kampen att pågår? Judas ger också ett svar på den frågan. Denna "trons stafett" genom generationerna kommer att pågå till dess att Jesus kommer tillbaka. Och, som Fredrik Sidenvall konstaterar i sin bok "Kampen för tron", är det samma hand som en dag kommer att ta emot trons stafettpinne som en gång skickade iväg den på sin väg genom historien. Det är trösterikt, men samtidigt visar det på det stora ansvar vi har just idag att, med Andens hjälp, föra tron vidare utan att förfalska den