Judith Durham 1943-2022

I helgen nåddes vi av nyheten att en av de vackraste rösterna någonsin inom musikindustrin har tystnat. Den autraliensiska sångerskan och solisten i den främst på 60-talet populära pop/folkgruppen The Seekers Judith Durham avled i går som följd av en kronisk lungsjukdom. 

Jag var förstås inte med under The Seekers storhetstid på 60-talet, men jag har i efterhand upptäckt dem. Det som tilltalar mig med deras musik är de vackra melodierna och framför allt just Durhams sköna röst. De flesta torde åtminstone någon gång har hört någon av deras klassiska sånger som "I`ll Never Find Another You", "The Carnival is Over", "Georgie Girl" eller varför inte "I am Australian".

I de intervjuer jag har sett med henne gav Judith Durham gav ett ödmjukt intryck, men jag imponeras framför allt av hennes frimodighet när det handlade om att berätta om sin tro. I en intervju berättade hon om en spelning (under hennes solokarriär) där hon efter konsertens slut blev inapplåderad på scenen igen och valde att sjunga en tonsatt version av bönen Fader vår som extranummer. Detta var, redan på 70-talet, förstås en aning kontroversiellt, men det säger en hel del om henne som person. 

Det är tacksamt att den musik som The Seekers och Judith Durham skapade finns kvar trots att hon själv inte längre finns här bland oss. 

Eu på fel spår

En av gårdagens intressantare nyheter handlar om att EU-kommissionen har publicerat ett förslag som går ut på att alla nya järnvägar som byggs inom EU bör ha en standardiserad spårbredd. Detta skulle innebära att Finland, som enda EU-land, skulle tvingas gå in för två olika spårbreddar på våra järnvägsspår. Det finländska spårnätet byggdes nämligen under 1800-talet då vi var storfurstendöme under Ryssland, varför spårbredden kom att bli den samma som i Ryssland. 

Nu vill (läs: kräver) alltså EU-kommissionen att alla nya järnvägsspår som byggs ska vara av den europeiska modellen, alltså 8,9 cm smalare än de spår vi har i Finland. Detta är ju omöjligt - det går ju inte att ha två olika spårbredd inom samma land - varför det säkert kommer att utarbetas någon form av undantag för Finland. Av praktiska och ekonomiska orsaker. 

Men nyheten avslöjar en utveckling som är synnerligen oroande. EU, som i tiderna såldes åt oss finländare som ett fredsprojekt, håller steg för litet steg att bli en instans som detaljstyr medlemsländerna och i princip allt som sker i dessa. Har du någon gång, när vi nås av en nyhet som denna, försökt ställa frågan: När gav vi över beslutsrätten i denna fråga till EU? Svaret är givetvis att vi aldrig har gjort detta, men att EU och EU-kommissionen tar sig rätten att fatta beslut i fråga efter fråga som hör hemma på medlemsländernas egna bord. Och detta kan de göra eftersom ingen protesterar. 

Jag har här på bloggen många gånger efterlyst en folkomröstning om EU som förbundsstat. Ska vi eller ska vi inte godkänna den utveckling som steg för steg går i riktning mot att EU blir en förbundsstat? Som det nu är blir EU just detta utan att vi har godkänt det, och detta, om något, är helt galet ur demokratisynvinkel.  

Om den nya Yle-lagen

Idag trädde den nya Yle-lagen i kraft. Denna lag begränsar Yles möjligheter att publicera textnyheter på webben och stipulerar att Yles nyheter ska fokusera på "publikationer som innehåller rörliga bilder och ljud". Detta är en bra förändring som kanske, men bara kanske, kan bidra till att rädda den på kommersiella grunder verkande pressen. Som bekant är Yle obligatoriskt för alla finländare – åtminstone när det gäller att betala. Man kan givetvis argumentera för att lagen inte går tillräckligt långt och att det, i ett fritt land (som Finland ännu torde gälla för att vara), borde vara möjligt att välja bort Yle på samma sätt som man kan välja bort t.ex. Hbl eller Vbl. Men det är en förändring som ännu ligger i framtiden.

I anslutning till denna lagändring publicerade Svenska Yle en artikel, skriven av Johanna Törn-Mangs, i vilken hon ondgör sig över den nya lagen. Artikeln avslutas med ett konstaterande att "innehåll i textform behövs för att Yles innehåll ska vara tillgängligt för olika publikgrupper". Här hänvisar Törn-Mangs till lagens sjunde paragraf i vilken det sägs att "Yle ska stödja demokratin genom att tillhandahålla ett mångsidigt utbud av fakta, diskussioner och åsikter, producera kultur, konst och stimulerande underhållning, och erbjuda möjligheter till lärande och självutveckling." Till detta lägger hon dessutom att lagen förutsätter att detta ska "erbjudas alla på lika villkor".  

När man, som tillhörande en utsatt minoritetsgrupp (= bibeltroende och värdekonservativ kristen), läser detta är det inte svårt att hålla sig för skratt. Under de senaste åren har det blivit allt tydligare att Yle, och särskilt Svenska Yle, har antagit en linje som går ut på att nonchalera vissa typer av nyheter och därmed presentera en mycket skev bild av verkligheten. Det är alltså mer än tydligt att det som sägs i Yle-lagen inte uppfylls. (Svenska) Yle har, kort sagt, blivit ett vädeliberalt vänsterinriktat propagandainstitut.

När man påpekar detta blir man emellertid censurerad. Den senaste tiden har möjligheterna att kommentera artiklar på Svenska Yle dessutom minskat drastiskt, varför det har blivit ännu lättare för redaktionen att värja sig mot (läs: censurera) kritik mot den journalistiska linjen. Jag har blivit censurerad så många gånger att jag i princip har slutat försöka skriva kommentarer, men Törn-Mangs artikel var av sådan karaktär att jag tyckte att det var på sin plats att försöka ännu en gång. Resultatet blev givetvis det samma som så många gånger förr: Min kommentar fastnade i censuren. Nåväl, jag har möjlighet att publicera den här, så det gör jag. Min censurerade kommentar lydde på följande sätt:  

"Betjäna alla på lika villkor"? Det låter bra, men det är ord som inte kan sättas som rubrik över Svenska Yles verksamhet. Kantringen vänsterut blir bara kraftigare och rädslan för allt som har med den kristna tron att göra är rent av slående. Den bild som ges av samhället och vad som sker i världen blir som ett resultat av detta synnerligen snedvriden och stora befolkningsgrupper blir helt förbisedda och ignorerade. Ett exempel: Varför utmålas högern i USA som en fara för demokratin i landet samtidigt som de många attacker vänsterextremister gjort mot kyrkor och "pregnancy-centers" i landet efter HD:s Dobbs-utslag inte nämns med ett enda ord?

Något svar på min fråga är således inte att vänta. Det bäst fungerande försvaret mot all kritik är förvisso att inte låta kritiken synas och höras. Detta har många förtryckande makthavare vetat länge, och också använt sig av. Så inget nytt under solen här inte.

Mer om våra propagandainstitut

Jag lyfte för en tid sedan fram den snedvridning som finns på Svenska Yle och framför allt i deras program "Nyhetspodden" gällande situationen i USA. I det aktuella avsnittet utmålades högern i USA som ett hot mot demokratin och mot samhällsfreden samtidigt som inte ett enda ord sades om vänstern och det hot vänsterns våldsamma beteende utgör mot den samma demokratin och mot samhällsfreden.

Jag begriper inte hur vår media kan vara så här fruktansvärd enögd. Om man vill vara en objektiv nyhetsförmedlare borde man klara av att se nyktert och balanserat på vad som händer, men för vår media idag tycks detta vara fullständigt omöjligt. Således kan jag inte annat än dra slutsatsen att vår media, trots de vackra orden som används om strävan till objektivitet, har blivit propagandainstitut för den värdeliberala vänstern. 

Låt mig, för att belysa den oerhörda snedvridningen i nyhetsförmedlingen, ta ett ytterligare exempel (förutom Svenska Yles nyhetspodd). Den som endast tar del av den värdeliberala vänstermedians nyhetsrapportering har inte hört ett enda ord om de attacker på kyrkor och "pregnancy-centers" som har skett i USA efter HD:s utslag i Dobbs. (Alltså det utslag som förpassade Roe till historiens skräphög och förde abortfrågan tillbaka till den politiska arenan.) Du läste rätt: Attacker på kyrkor och graviditetsrådgivningscenter. 

Detta har vår media inte skrivit ett enda ord om. Orsaken: Det är vänsteraktivister som har gjort sig skyldiga till dessa mordbränder, denna vandalism och som ligger bakom dessa (mord)hot. Och vänstern ska alltså INTE utmålas som något hot mot demokratin och samhällsfreden.

Det blir allt tydligare att vi inte kan lita på våra medier idag. Inte så att det de skriver skulle vara falskt, det påstår jag förstås inte. Men man kan ljuga och ge en falsk bild av verkligheten på mer än ett sätt. Det mest effektiva är att bara rapportera om en del av verkligheten. Detta är vad vår media håller på med idag, och i den processen förs vi nyhetskonsumenter bakom ljuset. Vi blir hjärntvättade, helt enkelt. Om vi alltså låter det ske.   

Mycket tveksamt avtal!

Handen upp de som orkat följa med i alla vändor av Uniper/Fortum-härvan i Tyskland! Jag måste medge att jag inte hade gjort det, och därför kom det som en överraskning för mig när jag idag läste att Uniper, som ett steg i räddandet av bolaget, får tillåtelse att höja gaspriserna för de privata hushållen i Tyskland trots gällande avtal som fastställt gaspriserna på en viss nivå. 

Detta aktualiserar frågan om hur långt staten kan gå gentemot den enskilde medborgaren för att rädda ett storföretag. Hittills har åtminstone jag levt i den tron att ingångna avtal alltid gäller, och om ingångna avtal bryts blir den som bryter avtalet ersättningsskyldig. Så tycks det nu ändå inte vara. Åtminstone inte i Tyskland. Följdfrågan blir då att kan t.ex. Fortum göra samma sak i Finland med hänvisning till det tyska prejudikatet och med samma motivering, alltså att bolaget gör stora förluster p.g.a. för bolaget mycket ofördelaktiga elavtal med privatkunder? 

Det förfaringssätt som man gått in för i Tyskland är ytterst tveksamt. Om ett bolag, det må sedan vara hur stort och viktigt som helst, har gjort dåliga avtal (med avsikten att göra vinst) måste bolaget stå för detta. Alltid. Så fungerar det nämligen i en marknadssituation. Om staten sedan anser att bolaget är för viktigt eller för stort för att låta gå omkull kan staten gå in och stöda bolaget. Men ingångna avtal kan och får inte brytas på detta sätt. Avtalet som den tyska staten gjorde med Uniper/Fortum (utan att de som drabbades av avtalet, alltså Unipers kunder, hördes) måste därför prövas i rätten. Och så kommer säkert också att ske. 

Resultat av dagens mediarond

På min dagliga rundtur på mediefältet snubblade jag över en lila skjorta på Svenska Yle. Det var givetvis Bo-Göran Åstrand som Svenska Yle hade manat fram att berätta om sina sommaraktiviteter. Det som slog mig i artikeln var att Åstrand talade mycket om hundar, men att han inte nämnde något alls om kyrkans Herre och om kyrkans uppgift i världen. En dylik intervju skulle förstås ha varit en ypperlig möjlighet att göra detta. Nu är det givetvis inte säkert att detta var Åstrands val - alla som har varit i kontakt med värdeliberal vänstermedia vet hur den fungerar. En lång intervju kokas ner till en kort artikel och bara sådant som portvakterna anser vara viktigt tas med. Så det kan ju hända att Åstrand försökte hålla sig till det han borde prata om när ett sådant tillfälle gavs, men att det helt enkelt klipptes bort. 

Det tycks nämligen som om speciellt Svenska Yle gör allt de kan för att "skapa ett tryggt område" där allt som har med den kristna tron att göra klipps bort. Sommarpratarna är här ett bra exempel. Under många år har troende sommarpratare helt lyst med sin frånvaro. I år har några sådana fått vara med, men inte ett ord om deras tro eller deras tros grund har fått komma med. Jag har svårt att tro att detta är sommarpratarnas val. 

Men ännu tillbaka till dagens artikel. Åstrand avslutar med att tala om Borgå stifts 100-årsjubileum nästa år. Artikeln avslutas med orden: "Om vi har tur så kanske presidenten eller någon från kungahuset också deltar i jubileet". 

Det skulle ju givetvis vara festligt, men ännu mer festligt skulle det vara om Kungarnas Kung skulle vara med. Tyvärr finns det vissa hinder för hans deltagande. Han säger nämligen själv att "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Och min Far ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom." (Joh. 14:23)

Det är länge sedan vår kyrka slutade hålla fast vid Guds ord - annat då än i eventuella festtal och i kyrkoordningens kungsparagraf som idag bara är tomma ord på ett papper. Idag är det världen och tidsandan som är kyrkans ledstjärna. Inte Guds ord. Och när det är så finns det säkert möjligheter att få kungar och presidenter att delta i olika festligheter. Men Kungarnas Kung, Herren Jesus själv, han kommer knappast att vara med. Om man alltså ens vill ha honom med. Om artikeln i Svenska Yle korrekt återger vad Åstrand sade åt journalisten som skrev artikeln tycks det inte ens vara önskvärt att förknippas med honom. 

Bevara oss från propagandan!

Om någon ännu inte har insett att vi idag i väst lever mitt i ett kulturkrig där makten/media hänsynslöst använder sig av propaganda för att misskreditera alla och allt som ens luktar värdekonservatism bör denne lyssna på senaste avsnittet av Svenska Yles "Nyhetspodden". Här får - igen en gång - Oscar Winberg helt oemotsagt sprida grova lögner om den politiska situationen i USA. Helt uppenbart med målet att demonisera republikanerna och alla högerkonservativa krafter.

Rubriken är "Politiskt våld och oroligheter - demokratin i USA är hotad". Enligt denne Winberg är allt detta republikanernas och högerns fel. Inte ett enda ord sägs som skulle kunna förstås som att något av det som gått snett i USA skulle bero på vänstern/demokraterna. Nej, precis allt är republikanernas fel. Winbergs orerande kryddas sedan av ett par osedvanligt grova lögner rörande Kapitolium-händelserna och den kongressutredning som pågår. Och som sagt, detta helt utan att bli motsagd. Detta uppfyller utan vidare definitionen för propaganda. 

Om man idag talar i en kvart om att demokratin i USA är hotad borde den första sak som tas upp vara det klimatnödläge som ledande demokrater uppmanat president Biden att införa. Ett sådant skulle innebära kraftiga inskränkningar av demokratin i landet, men givetvis sades inte ett enda ord om detta. Inte heller om Bidens kraftiga kritik mot USA:s högsta domstol som knappast kan förstås som annat än ett försök att frånta domstolen dess legitimitet och i sig innebär inget mindre än stämplande till uppror mot maktfördelningen i landet. Om detta sades inte heller ett enda ord. Man får ju inte riskera att det skulle uppkomma någon form av balans i kritiken, eller hur?  

Dylika propagandapropåer som Nyhetspodden skulle vi klara oss mycket bättre utan. Tänk att vi alla dessutom tvingas betala för skräpet!