Den här veckan har det varit EM i friidrott i Helsingfors. Och pride-festival. Ingendera av dessa två evenemang ger oss finländare någon större orsak till stolthet. Kanske snarare tvärtom. De flesta finländare har ”vikt ner sig” i friidrotten, även om några undantag finns. Skamligt? Nåja, inte direkt. Idrott är inte enkelt, och alla vill ju vinna. Det viktigaste är väl ändå att delta, och att försöka göra sitt bästa. Att det sedan inte alltid lyckas, det är väl inget att förundra sig över. Alla har vi bättre och sämre dagar. Det skamliga här ligger väl närmast i när ölmagda ”förståsigpåare” öser galla över de sportande ungdomarna som har kämpat och försökt (men misslyckats) och framför allt tränat hårt för att nå till EM. Men en liten undran är dock kanske på sin plats: Hur står det till med den mentala träningen? Skulle det kanske vara skäl för idrottsledningen att fundera lite på den delen till nästa gång?
Så var det detta med ”pride”. Senaste år var det en liten (!) tårgasattack mot de tågande, och denna gång var det visst en äggattack. Skamligt? Jo. Det är det väl nog. Jag säger: Låt dem tåga bäst de vill! Inte behöver väl någon reagera på det? Helst skulle jag se att inte heller media skulle uppmärksamma hela spektaklet, utan låta dem tåga bäst de vill. Men det är kanske inte så intressant att tåga om ingen uppmärksammar det man gör?
För mitt vidkommande får var och en leva så som han/hon vill. Men det som jag inte gillar här är den massiva marknadsföringen. Låt dem tåga, låt dem leva i fred – men låt oss också vara i fred. För marknadsföringen. För påverkningsförsöken. För försöken att förändra synen på äktenskapet. För försöken att få kyrkan att välsigna sådant som kyrkans Herre förbjuder. Och här kommer vi in på det verkligt skamliga. Nämligen SVEKET. Kyrkans Herre har talat i sitt ord. Han som har skapat oss människor, och som en dag kommer att hålla dom, han har talat om vad som är rätt och vad som är fel. Och han säger att utlevd homosexualitet är något som kommer att leda till en fällande dom. Därför måste kyrkan och kyrkans tjänare varna. Inte välsigna synden, utan varna för dess följder. Allt annat är att förleda och förföra. Och här är allvar av nöden. För det handlar om evigheten och om en evig dom. Att inte varna för den är höjden av kärlekslöshet. Ja, just precis. INTE kärlek, utan kärlekslöshet. Att låtsas som om att fel är rätt i dena sak är inget annat än ett enormt SVEK mot de homosexuella. Och som sådant så oerhört skamligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar