ÖT innehåller idag en mycket intressant artikel. Man citerar Vesa Kanniainen, professor i nationalekonomi, som menar att Finland borde överväga att lämna eurosamarbetet ifall Grekland får ett nytt lånepaket. Han menar att detta nya lånepaket kommer att aktualisera diskussionen om gemensamt ansvar för euroländernas skulder och därmed också om en framtida europeisk förbundsstat.
Jag konstaterade i en kommentar till artikeln att det helt
klart finns en bakomliggande agenda som går ut på just en fördjupad
integration. Vem som har lagt upp och ligger bakom denna agenda är förstås
svårt att säga, men det att de verkligt stora och tunga politiska namnen (med
Obama i spetsen) för några dagar sedan gick ut och puffade på EU att nå en
lösning som inte gick ut på ett "grexit" talar nog sitt tydliga
språk. Man kan förmoda att ett "grexit" skulle ha inneburit ett
sådant stort steg bakåt i integrationsprocessen - och framför allt när det gäller
förtroendet för integrationsprocessen - att detta helt enkelt inte kunde
tillåtas. Agendan skulle helt enkelt ha fått sig en för stor törn och
utvecklingen skulle ha kunnat komma att stampa på stället i flera år eller
t.o.m. gå tillbaka.
Vi är på väg mot en förbundsstat. Helt klart. Det finns av allt att döma starka krafter som vill denna utveckling. I en sådan förbundsstat skulle demokratin och friheten lida. Besluten skulle tas (i ännu mycket högre grad) över våra huvuden, och vi skulle tvingas spela med i något som vi inte kan påverka. En sådan utveckling kan aldrig vara bra.
Vi är på väg mot en förbundsstat. Helt klart. Det finns av allt att döma starka krafter som vill denna utveckling. I en sådan förbundsstat skulle demokratin och friheten lida. Besluten skulle tas (i ännu mycket högre grad) över våra huvuden, och vi skulle tvingas spela med i något som vi inte kan påverka. En sådan utveckling kan aldrig vara bra.
Dessutom är det ju alltid intressant att spekulera. Som kristen
bibelläsare (och vän av Uppenbarelseboken) inser jag att utvecklingen kommer
att gå mot någon form av enstatslösning med en mäktig ledare. I detta är EU
säkert en viktig byggsten. Men vem kunde idag tänkas driva på denna utveckling?
Vem står bakom denna agenda? Nå, Obama trädde fram på scenen, och då tystnade
med ens allt tal om en "grexit". Det säger nog en hel del. All
världens konspirationsteoretiker har i åratal lyft fram den s.k. Bilderberggruppen som
en viktig aktör här, och det är kanske inte så konstigt. 150 av världens
ledande politiker, ekonomiska förståsigpåare, akademiker och mediepersoner
samlade på samma plats för hemliga diskussioner. Utan protokoll och framför
allt utan mediaexponering. Detta måste ju bara vara varje
konspirationsteoretikers våta dröm! Men faktum är att det på dessa samlingar
säkert diskuteras just om dessa saker. Kanske det också dras upp riktlinjer,
även om knappast några beslut fattas. Det skulle utan vidare ha varit väldigt
intressant att ha fått vara en fluga i taket vid senaste Bilderberggruppsmöte!
Utan någon som helst insiderinformation vågar jag påstå att Grekland nog var med
på agendan...
Jag är också helt på den linjen att ifall det blir tal om en
förbundsstat, eller redan gemensamt ansvar för skulderna, borde vi satsa på ett
fixit. Sedan är det en annan fråga om en sådan sak alls är möjlig och vilka
väderkvarnar vi tvingas kämpa mot för att få en sådan sak till stånd. Som det
nu ser ut så är eurosamarbetet något som man inte kan lämna bara så där. Ja,
man kan inte ens hamna på utsidan fastän man missköter sig å det gruvligaste.
Jag gör utan vidare den tolkningen att vägen framåt är utstakad, och att inga
överraskningar eller motgångar tolereras eller kan accepteras. Det är helt
enkelt för stora och viktiga saker i görningen för att detta ska kunna
tillåtas. Så alltså ingen "grexit", och sannerligen ingen
"fixit". Eller har jag fel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar