Hanhikivi 1?

Jag är egentligen inte kärnkraftsmotståndare. Inte på riktigt. Mitt motstånd är, medger jag, av "NIMBY"-karaktär. (Står för "Not in my Backyard".) Så därför har min hållning till kärnkraftsprojektet i Pyhäjoki varit delat. Jag anser att arbetsplatserna som skapas är bra, jag har som sagt egentligen inget emot kärnkraften i sig, men jag skulle inte vilja ha något kärnkraftverk så här nära mina hemknutar. Och ja, jag medger alltså att detta egentligen är en ohållbar åsikt. Så kanske jag borde vara kärnkraftsmotståndare fullt ut? Problemet är bara det att vi behöver energi. Säker, ren, tillförlitlig (när det gäller en jämn inmatning), billig och gärna också inhemsk.

Nu kan man givetvis föra en diskussion huruvida kärnkraften uppfyller dessa kriterier. Är den säker? I stora drag, ja. Men fråga inte de som bodde i Tjernobyl eller i Fukushima. Eller i Harrisburg. De säger säkert något annat. Är den ren? Här kommer vi in på dagens stora trätofråga. Problemet med människan är att hon (uppenbarligen) bara kan hålla en sak i huvudet på samma gång. Idag är det enda miljöproblemet som det pratas om koldioxidutsläppen. Och när det gäller just koldioxidutsläppen är kärnkraften ren. Alltså ÄR den ren - för alla som alltså bara kan hålla en sak i huvudet på samma gång. Men saken är den att det också - alltjämt - finns andra miljöproblem. Miljöproblem som sopas under mattan eftersom alla måste fås att tänka koldioxidutsläpp.

Detta är ett problem oberoende av om klimatförändringen beror på växthuseffekten eller inte. Nu hoppas jag att alla inser att detta är ett betydligt större problem om den inte gör det, för i så fall får man på allvar misstänka att det finns baktankar - en agenda - gömd någonstans i processen. Men oberoende av hur det ligger till med det är detta ett problem. Vi smutsar idag ner vår värld i en takt och en omfattning som aldrig förr. Men ingen pratar om det. Helt enkelt för att någon någonstans har beslutat att det är koldioxidutsläppen som är det stora problemet och det vi behöver fokusera på. Och eftersom människan alltså bara kan hålla en sak i huvudet på samma gång...

Så är kärnkraften alltså ren. Jag ber att få anmäla avvikande åsikt. Kärnkraften är inte ren. Åtminstone inte när det händer en olycka. Nå, vidare i resonemanget! Kärnkraften är tillförlitlig. I stora drag. Betydligt tillförlitligare än t.ex. vindkraft. Men nog har också kärnkraftverk drabbats av driftsstopp. Det är ovanligt, men det sker. Hur är det då med billighetskriteriet? Nå, det går ju alltid att fråga de som är ansvariga för Olkiluoto 3. Jag tror nog att de kanske inte håller med.

Sedan var det då detta med inhemskheten. Regeringen har beslutat att ägandet i Fennovoima - som alltså ska bygga Hanhikivi 1-reaktorn - ska vara inhemskt till 60%. När Fortum drog sig ur projektet bara några dagar före bygglovshandlingarna skulle vara inlämnade blev det problem. Men problemet löste sig i snabb takt eftersom man hittade ett kroatiskt bolag som var villigt att gå in med en ägarandel på 9%. (Hur ett kroatiskt bolag kan räknas som inhemskt övergår mitt förstånd, men politik är det möjligas konst...) Nå, nu har ÖT:s granskning - förutsatt att den håller - visat att detta kroatiska bolag i själva verket är ryskfinansierat. Detta skulle då innebära att den ryska andelen i Fennovoima skulle närma sig 50%, liksom den inhemska - men från olika håll. Om detta stämmer anser jag att det är dags att begrava Hanhikivi-projektet. Jag är osäker om denna min åsikt beror på NIMBY-faktorn eller på de fakta som finns tillgängliga, men åsikten är vad den är.

Problemet som kvarstår är att vi ändå behöver energi. Så länge ingen har fått kallfusionen att fungera (annat än i scifi-filmer och i små, suspekta hemmalaboratorier) ser jag ingen annan lösning än just kärnkraften. Men inte i Pyhäjoki. Åtminstone inte när projektet dras med så här många frågetecken.