Mera censur

Censuren på nätet tilltar, av allt att döma. Nu kommer det rapporter om att både Facebook och Twitter har börjat censurera politiskt inkorrekta inlägg. Öppet rasistiska inlägg tas bort, men även sådana inlägg som, helt seriöst, diskuterar och problematiserar massinvandringen. Som ett resultat av att Twitter infört en "Trust and Safety Council" med representanter för olika muslimska organisationer såväl som feminister och vänstermänniskor har det redan rapporterats att en del Twitteranvändare har blivit utsatta för så kallad "smygblockering". Bland annat har en feminismkritiker (Robert Stacey McCain) råkat ut för detta efter att en av de feminister han kritiserat (Anita Sarkeesian) kom med i detta nya råd. Denna smygblockering går ut på att de inlägg som görs syns endast på användarens egen tidslinje, men inte någon annanstans. Inläggen blockeras alltså både i sökfunktionen och på prenumeranternas tidslinje. Tanken här är givetvis att den "svartlistade" användaren som lägger upp texter inte ska inse vad som har hänt utan fortsätta att skriva, men utan läsare.

Morgonbladet berättar om en i misstag utläckt konversation mellan Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Facebooks grundare Mark Zuckerberg i september 2015 i vilken Merkel ska ha hört sig för huruvida Facebook hade möjlighet att blockera invandringskritiska inlägg. Zuckerberg ska ha sagt att detta är något han jobbar på. Nå, nu har jobbet alltså burit frukt. Som det verkar.

Det problematiska här, förutom givetvis själva idén med censur på sociala medier, är att denna censur - som vanligt - tenderar att vara godtycklig. T.ex. har Facebook raderat/blockerat anti-palestinska inlägg medan motsvarande anti-israeliska inlägg har publicerats. Morgonbladet berättar också att det räcker med att en (1) Facebook-medarbetare bestämmer sig för att ett inlägg är t.ex. rasistiskt för att det ska blockeras.

Givetvis är jag fullt medveten om att det finns mycket skräp på nätet. Mycket som INGEN borde läsa eller ta del av. Men censur är alltid problematisk. Inte minst för att om vissa saker ska censureras så måste någon bestämma vad som ska censureras och vad som ska släppas igenom. Därför kommer censur, där den tillämpas, alltid att innebära en åsiktsstyrning och en reglering av vad människor får anse och ge uttryck för och vad man inte får anse och säga. Detta är ett stort problem eftersom det ger en felaktig bild av vad människorna egentligen tycker och också kan påverka t.ex. politiska val och därigenom störa demokratin. I bästa fall. FÖRstöra i värsta fall. Denna nyinförda censur på Facebook och Twitter befaras på grund av detta t.o.m. kunna påverka utgången av höstens presidentval i USA.

Representanter för mainstreammedia som försvarar denna censur av sociala medier och hävdar att människorna borde inhämta nyheter från etablerade nyhetskällor brukar anföra argumentet att det inte existerar samma källkritik på sociala medier och alternativa nyhetssiter som de själva dikar. Detta stämmer säkert, men samtidigt behöver vi vara medvetna om att manistreammedia idag är, och en längre tid redan har varit, hårt censurerad. Vissa åsikter får helt enkelt inte komma fram. För oss som läser ÖT blev detta fullkomligt uppenbart sommaren 2014. Vinklingen i vissa frågor är också väldigt påtaglig. Då talar jag givetvis främst om konflikten i mellanöstern och om den nu pågående flyktingkatastrofen och massinvandringen och framför allt gällande de problem som denna massinvandring för med sig. Så när mainstreammedias representanter talar om och varnar för (den uppenbara) risken att stänga in sig i en bubbla där man själv väljer vilka nyheter man tar del av (och inte tar del av) om och när man bara läser alternativ media och olika flöden på sociala medier blundar de (eller är blinda för) att de själva också har skapt en likadan bubbla men på andra sidan av åsiktsfältet. "Så, vilken bubbla är att föredra? En bubbla man själv skapar åt sig, eller en bubbla som en liten elit bland ledarna inom mainstreammedia tvingar på oss?" (Citat av Robert Tracinski.)

Svaret är givetvis ingendera. Det är därför jag själv läser brett. BÅDE mainstreammedia OCH altternativ media. Detta är enda sättet att få korrekt information idag. Frågan är bara, med denna tilltagande censur, om detta är något vi kommer att kunna göra i framtiden. Målet är, får man både frukta och anta, att tvinga in oss i den politiskt korrekta bubblan som mainstreammedia representerar. Få se, med bakgrund i Facebook- och Twittercensruren, hur länge t.ex. Blogger går fri från liknade censur?

Viktig text!

Jag hittade en viktig text på "Världen idags" sida på nätet. Den talar i klarspråk om vad de röster för en bojkott av israeliska varor i verkligheten säger och handlar om - och visar också på hur galet bojkotten slår ut. Läs gärna texten, den är oerhört belysande!

Ja, och så kan jag meddela att Prisma i Jakobstad har israeliska Jaffa-apelsiner i fruktavdelningen. De är (eller var i förra veckan) dubbelt dyrare än de spanska Navel-apelsinerna, men det är en merkostnad jag gärna tar för att få stöda Israel! Och goda är de dessutom!

Reformation

Nästa år är det alltså reformationsjubileum. Då har det gått exakt 500 år sedan Martin Luther offentliggjorde sina 95 teser i vilka han bl.a. anklagade den katolska kyrkan för dess avlatshandel. Reformationen är en så betydelsefull händelse, också ur en rent samhällelig synvinkel, att det knappast ens går att tänka sig hur speciellt norra Europa skulle ha sett ut idag utan Luther och reformationen. Därför är det helt på sin plats att detta jubileum uppmärksammas, och detta då inte bara i våra kyrkor.

Tyvärr finns det en risk att detta jubileum endast blir en form av historisk tillbakablick. Missförstå mig inte nu. Jag är historiker, och jag menar förstås att det är viktigt att känna till vad som har skett och vad det som har skett har fått för följder. Så visst är det helt på sin plats att lyfta fram de historiska händelserna och vad dessa ledde till. Men saken är faktiskt den att vi idag igen skulle behöva en reformation. Eller kanske snarare en renässans när det kommer till de reformatoriska upptäckterna och de centrala frågorna i reformationen. En tillbakablick är aldrig fel, men här och nu skulle det behövas så mycket mera. En renässans. En tillbakagång. En nyupptäckt.

Det centrala innehållet i reformationen har brukat formuleras i "de tre sola". Sola scriptura, sola fide och sola gratia. Alltså Skriften allena, tron allena och nåden allena. Även om våra lutherska kyrkor ännu idag påstår sig vårda detta arv ser verkligheten tyvärr helt annorlunda ut. Reformationsjubileet kunde ge oss orsak och möjlighet att återknyta till reformationens grundtankar och gärna också att återvända till dem - och detta då alltså inte bara i historiska tillbakablickar och i de många festtal som kommer att hållas under året. Nu är jag ingen profet - och vill inte heller vara det - men man behöver inte heller vara det för att inse att våra lutherska kyrkor inte kommer att överleva 500 år till om vi fortsätter på den väg vi slagit in på. Kanske inte ens 50 år. Åtminstone inte som levande kyrkor.

Basinkomst?

Jag borde egentligen inte lyssna på radio Vega. Jag blir bara arg av det. Media är långt rödgrön, och vissa gånger syns och hörs detta så väldigt tydligt. Som t.ex. i programmet ”Pia med flera” som sändes söndag morgon. Temat för dagen var ”Basinkomst”, och diskussionen som fördes var helt ute i det blå. Verklighetsförankringen var minimal, och jag insåg hur oerhört farligt och vilseledande ett dylikt program kan vara. Dels fick bara förespråkare komma till tals, och redan detta visar ju på vad syftet med programmet var. Dels duckade diskussionen (och programledaren) för alla problem som är förknippade med en dylik basinkomst eller medborgarlön. En del mindre problem nämndes nog, men det gavs aldrig möjlighet att komma in på dem desto mera. För att sedan inte tala om alla de verkligt stora problemen som aldrig ens blev nämnda. Hela programmet blev en ensidig propaganda för en fullständigt omöjlig sak. Den som lyssnade på programmet kunde lätt förledas att tro att detta med medborgarlön/basinkomst är något gott och t.o.m. helt genomförbart. Verkligheten är dock en helt annan.

Jag är motståndare till hela den här tanken på en medborgarlön eller basinkomst. Visst inser också jag att det skulle finnas positiva sidor med en medborgarlön som alla skulle få utan motprestation – bl.a. skulle vi kunna lägga ner hela FPA och minska radikalt på byråkratin. Men problemen, och svårigheterna, överstiger fördelarna. Med råge. Det är främst två problemkomplex jag ser, och som absolut borde diskuteras om och när man gör ett (seriöst) diskussionsprogram om denna sak. Dels har vi detta med människan och människosynen. Dels detta med finansieringen. Det förra var man inne på titt som tätt i programmet, men man kom aldrig in på de verkligt stora problemen i anslutning till detta – annat än då i förbigående. Det senare kom diskussionen aldrig in på, något som ju nog är i det närmaste fullständigt obegripligt. Om programledaren menade sig sakna kompetens att gå in på det eller om det handlar om ideologi kan jag givetvis inte säga, men att denna sak inte ens nämndes gör nog att detta program blev allt annat än seriöst.

Det går nämligen helt enkelt inte att diskutera medborgarlön/basinkomst utan att ta upp frågan om hur välståndet och pengarna skapas/uppstår. Om man inte tar upp det blir alltså hela diskussionen bara en massa högtflygande tjafs utan verklighetsförankring. Helt ute i det blå. Vilket alltså detta program var. När man lyssnade på de som pratade fick man det intrycket att pengarna och välståndet bara finns där för oss att fördela. Men något kan ju inte vara mera fel. För att det ska finnas ett välstånd att fördela måste detta välstånd nämligen först skapas, och detta sker med hjälp av arbete. Något annat sätt finns faktiskt inte. När sedan en av debattörerna hävdar att en bra sak med en basinkomst skulle vara att människorna skulle kunna jobba mindre, t.ex. att tre personer skulle kunna dela på en heltidstjänst, kan man ju inte annat än sucka. Djupt. Om alla skulle jobba bara 30%, hur har han tänkt att detta ska gå ihop, rent ekonomiskt? Vem ska betala de skatter som ska finansiera denna basinkomst? För att inte tala om allt annat som det behövs pengar till i ett fungerande samhälle? Nej. Börja med att ta reda på hur välstånd skapas – och se till att säkerställa denna process – innan ni börjar fördela detta välstånd!

Sedan kan man inte diskutera denna sak utan att först slå fast en mycket viktig sak: Människan är i grund och botten lat, självisk, girig och ond. En fråga som ställdes i programmet var att om man kan lita på att en människa som får tid och möjlighet att göra annat än jobba verkligen kommer att göra något vettigt som bidrar till samhället. En av debattörerna gav det kanske flummigaste svaret som hördes i programmet: ”Man måste ha en viss tillit till människan”. Problemet är bara det att det kan vi helt enkelt inte! Om vi människor får tid och möjlighet så kommer vi att leva på andra, krafsa åt oss så mycket vi kan för egen räkning och hitta på en massa dårskap.

På 1600-talet visste kyrkan i vårt land ännu hur människan fungerade. Idag är det mera tveksamt, men det är en annan diskussion. Men på 1600-talet visste man. Då, under ortodoxins tid, var det kyrkotvång, och alltid när det var en ledig dag ordnades det i kyrkorna en gudstjänst. Helt enkelt för att människorna skulle ha något att göra och det inte skulle finnas tid för dem att hitta på dårskap. Man visste nämligen att om människorna var lediga så ägnade de sig åt dryckenskap och skörlevnad. För sådan var människan då, och sådan är människan ännu idag. Vi människor är nu bara sådana att om vi inte är tvungna att jobba för vårt uppehälle så hittar vi på saker att göra som är mer eller mindre skadliga för oss själva och för andra.

I programmet talades det fint som hur människorna, ifall en basinkomst skulle införas, skulle få möjlighet att ägna sig åt mycket mera skapande verksamhet. Konst och litteratur, men också företagande. Detta är säkert sant, men när vi vet hur människan fungerar, och hur oerhört lätt det är att lura och bedra andra människor, får man anta att en basinkomst också skulle frigöra många människor till att kunna hålla på med också rent destruktiv och t.o.m. samhällsomstörtande verksamhet. Yrkesdemonstranterna skulle få lön/inkomst så att de skulle kunna demonstrera ännu mera. Det samma gäller smygfilmarna och ”minkbefriarna”. Dessa element skulle helt enkelt få bättre och större möjligheter att störa och förstöra för sådana som vill försöka bidra till samhället och som med sin insats gör att samhället kan bestå.

Det går helt enkelt inte att diskutera en sak som basinkomst utifrån premissen att människan är god. Då blir hela diskussionen fullständigt galen. Ute i det blå. Det samma gäller i allra högsta grad om man inte tar avstamp ifrån frågan hur välstånd uppstår. Dylik propaganda, som detta program de facto var, gynnar absolut ingen. Så, gör om och gör rätt!  

Om UK, Fader vår och reformationsjubileet

Ungdomens Kyrkodagar i Borgå stift gick in för att uppmana stiftet att övergå till den version av bönen ”Fader vår” som bygger på bibelöversättningen Bibel2000. Motiveringen var bl.a. att om vi i församlingarna använder Bibel2000 så borde vi ju också kunna använda oss av den ordalydelse för ”Fader vår” som finns i denna översättning. Nå, jag har tidigare gjort klart att jag inte rör Bibel2000, så min ståndpunkt vad gäller den nya ordalydelsen av bönen torde kanske vara klar. Dessutom är det länge sen jag tog de beslut som fattats på UK på allvar. 

Detta initiativ fick emellertid en betydelsefull tillskyndare när, inte alls oväntat, Björn Vikström trädde fram och stödde det. Detta var som sagt kanske inte så överraskande. Ändå kan jag inte låta bli att reagera på det han säger i samband med att han går ut med stödet för UK:s initiativ. Han föreslår, i en intervju i KP, att församlingarna skulle fira 500-årsminnet av reformationen år 2017 genom att övergå till att använda den nya ordalydelsen av bönen Fader vår. Nå, nu antar jag – och hoppas jag! – att detta inte är det enda sätt som Vikström anser att jubileet ska uppmärksammas. I så fall blir detta jubileum nog ett gyllene tillfälle som vår kyrka och vårt stift (igen en gång) låter gå sig ur händerna utan att dra nytta av det.

En av reformationens stora och viktiga följder är givetvis i att Bibeln – och gudstjänsten – blev tillgänglig på ett språk som människorna förstod. Så där kan man nog hävda att Vikström har en poäng. Men, och här finns nog ett stort men. För reformatorerna var också teologin viktig. Oerhört viktig. Därför menar jag nog att man inte kan använda reformationsjubileet som orsak till varför vi i vår kyrka borde övergå till att använda en version av bönen Fader vår som innehåller ett stort teologiskt problem. En teologisk fadäs, om vi så vill. Språket är viktigt, ja, men INTE på teologins bekostnad. Det är i och genom prövningar som vår tro kan växa. Att be ”utsätt oss inte för prövning” är, som jag ser det, att be om tillåtelse att inte behöva växa i sin tro. Att be om beskydd från frestelser är däremot något som alla kristna gärna gör.

Vad sedan gäller reformationen och reformationsjubileet finns det annat som borde uppmärksammas och andra sätt att fira det som skedde för 500 år sedan. Som t.ex. de tre ”sola”. Dessa är fullständigt omistliga för luthersk tro, ja inte bara för luthersk tro utan för kristen tro överlag. Likväl har vi idag långt glömt dem och vad de innebär och står för. Mitt förslag är att vi, jubileumsåret till ära, tar upp dessa igen. Att vi lär oss vad de innebär och framför allt att vi hyllar reformationens minne och arv genom att återgå till att följa dem. I kyrkans vardag och i hennes liv. För att friska upp minnet angående vad dessa tre sola är planerar jag att återkomma till vart och ett av dem här inom en snar framtid. 

För mycket?

Jag har inte riktigt hunnit läsa tidningar den senaste tiden, men idag fick jag en liten andhämtningspaus och möjlighet att "uppdatera mig". Jag läste senaste numret av KP och Johan Sanbergs text om den kristne irakiern som bodde på flyktingförläggningen i Jakobstad - och som blivit trakasserad och misshandlad för sin tros skull. Av andra boende på samma förläggning. Jag behöver väl knappast tillägga att det var muslimer som ligger bakom förföljelsen. ÖT och Henrik Othman nappade på ämnet och har en ledare i ämnet i dagens tidning. Jag skrev en kommentar, men den var av allt att döma för mycket eftersom den inte blev publicerad. Vilka kommentarregler jag bröt mot vet jag inte (nu heller), men jag ids inte bråka om det. Vissa saker får tydligen bara inte sägas. Nåväl, jag klistrar in min kommentar här i stället:


"Henrik Othman ska ha tack för att han lyfter fram denna sak på ledarplats! Problemet är som sagt att vi projicerar våra värderingar på den nyanlände. Speciellt då våra tankar om frihet överlag och de i lag skyddade friheterna. Det vi, gärna så snabbt som möjligt, borde inse är att islam (enligt huvudriktningarna) stipulerar dödsstraff för en muslim som "överger" islam. Detta gäller i ett muslimskt land, men även här finns det risk för att de mest hängivna muslimerna kan få för sig att se till att detta samma gäller. I vilket fall som helst blir den muslim som övergår till t.ex. den kristna tron utfryst och mobbad. Och det då i bästa fall. När situationen är sådan finns det tyvärr inga andra möjligheter än att tillgripa särlösningar. Detta samma gäller också säkert för hbt-personer."


"Särlösningarna" handlar givetvis om att ha kristna och muslimer (och även hbt-personer) att bo på olika ställen. Något som bl.a. Antje Jackelén (ledare för SvK) har vänt sig mot eftersom det "skulle vara ett nederlag för vårt samhälle". Kriminalkommissarie Ove Storvall på polisen i Jakobstad är inne på samma linje: "Jag tror det är bäst att flyktingarna lär sig att umgås med och respektera andra från början."

Det är beklämmande att det inte finns mera klarsyn och insikt hos myndighetspersoner som uttalar sig. Är det viktigare att vårt samhälle besparas "ett nederlag" än att människor kan besparas från att trakasseras, förföljas och kanske ännu värre? Den som själv riskerar sitt liv på t.ex. ett flyktingboende har rätt, menar jag, att uttala sig som Jackelén gör. Men inte den som sitter i trygghet i Kyrkans Hus i Uppsala. Och tror värderade kommissarien faktiskt att dessa muslimer lyssnar på honom när han hötter med fingret och säger ajabaja, så får man inte göra? Inser han inte att det faktiskt är människors liv han leker med när han säger som han gör? I Jakobstad 2016. (Om det tillåts mig att jag lånar ett uttryck från artikeln i KP...)