För mycket?

Jag har inte riktigt hunnit läsa tidningar den senaste tiden, men idag fick jag en liten andhämtningspaus och möjlighet att "uppdatera mig". Jag läste senaste numret av KP och Johan Sanbergs text om den kristne irakiern som bodde på flyktingförläggningen i Jakobstad - och som blivit trakasserad och misshandlad för sin tros skull. Av andra boende på samma förläggning. Jag behöver väl knappast tillägga att det var muslimer som ligger bakom förföljelsen. ÖT och Henrik Othman nappade på ämnet och har en ledare i ämnet i dagens tidning. Jag skrev en kommentar, men den var av allt att döma för mycket eftersom den inte blev publicerad. Vilka kommentarregler jag bröt mot vet jag inte (nu heller), men jag ids inte bråka om det. Vissa saker får tydligen bara inte sägas. Nåväl, jag klistrar in min kommentar här i stället:


"Henrik Othman ska ha tack för att han lyfter fram denna sak på ledarplats! Problemet är som sagt att vi projicerar våra värderingar på den nyanlände. Speciellt då våra tankar om frihet överlag och de i lag skyddade friheterna. Det vi, gärna så snabbt som möjligt, borde inse är att islam (enligt huvudriktningarna) stipulerar dödsstraff för en muslim som "överger" islam. Detta gäller i ett muslimskt land, men även här finns det risk för att de mest hängivna muslimerna kan få för sig att se till att detta samma gäller. I vilket fall som helst blir den muslim som övergår till t.ex. den kristna tron utfryst och mobbad. Och det då i bästa fall. När situationen är sådan finns det tyvärr inga andra möjligheter än att tillgripa särlösningar. Detta samma gäller också säkert för hbt-personer."


"Särlösningarna" handlar givetvis om att ha kristna och muslimer (och även hbt-personer) att bo på olika ställen. Något som bl.a. Antje Jackelén (ledare för SvK) har vänt sig mot eftersom det "skulle vara ett nederlag för vårt samhälle". Kriminalkommissarie Ove Storvall på polisen i Jakobstad är inne på samma linje: "Jag tror det är bäst att flyktingarna lär sig att umgås med och respektera andra från början."

Det är beklämmande att det inte finns mera klarsyn och insikt hos myndighetspersoner som uttalar sig. Är det viktigare att vårt samhälle besparas "ett nederlag" än att människor kan besparas från att trakasseras, förföljas och kanske ännu värre? Den som själv riskerar sitt liv på t.ex. ett flyktingboende har rätt, menar jag, att uttala sig som Jackelén gör. Men inte den som sitter i trygghet i Kyrkans Hus i Uppsala. Och tror värderade kommissarien faktiskt att dessa muslimer lyssnar på honom när han hötter med fingret och säger ajabaja, så får man inte göra? Inser han inte att det faktiskt är människors liv han leker med när han säger som han gör? I Jakobstad 2016. (Om det tillåts mig att jag lånar ett uttryck från artikeln i KP...)