Om aborter och den feministiska lögnen

Jag har funderat en hel del på hur annars logiska och relativt sunt tänkande människor kan kasta all logik och följdriktighet över bord när det kommer till abortfrågan. För alla tänkande människor är det ju fullständigt självklart att abort innebär att mörda en liten oskyldig människa. Pratet om "kvinnas rätt till sin kropp" är också så fullständigt galet som något bara kan vara. Alla inser att kvinnan förstås har rätt till sin kropp, men när hon en gång har valt att ha sex kan en graviditet bli följden. Att sedan i det skedet ställa sig i ett gathörn och ropa om rätten till sin egen kropp är ju bara ren idioti. Dessutom, om vi skulle bortse från det idiotiska i själva argumentet, inser också alla som ens har gått nära en filosofikurs att ifall två rättigheter hamnar i konflikt med varandra vinner alltid den starkare av dessa. Det lilla barnets rätt till liv trumfar med andra ord alltid över kvinnans "rätt till sin egen kropp".  Detta alltså om vi bortser från det faktum att det senare argumentet de facto är ett icke-argument.

Men så slog det mig: Problemet här är att abortfrågan ligger som grund för en av samtidens mest omhuldade lögner, nämligen feminismen. Abort är faktiskt ett måste för att feminismens löften om total jämlikhet könen emellan ska kunna realiseras. Eftersom en man inte behöver vara gravid ska givetvis inte heller en kvinna behöva vara det. En oansvarig man kan ha sex utan följder, därför måste också en oansvarig kvinna kunna ha det. Ergo: Abort är en självklarhet. Det måste vara det. Om det inte skulle vara så skulle det vara alltför tydligt att feminismen är en lögn. Således blundar feministerna och feminismens förespråkare för de logiska kullerbyttor som måste till för att göra aborterna rumsrena. Och offren i detta är logiken, sanningen och framför allt de små barnen som aldrig får födas. Men det är kanske ett litet pris att tvingas betala för att kunna upprätthålla den feministiska lögnen?