Klimatpredikan

Svenska Yle fortsätter att klimatpredika och sprida klimatångest. För några dagar sedan publicerades en intervju med president Sauli Niinistö där han gick ut med budskapet att det är bråttom med klimatåtgärderna. Idag har Marcus Rosenlund en klimatpredikan som har genererat en massa kommentarer. Speciellt i kommentarfältet visar Rosenlund hur oerhört rabiat klimatpredikant han är. Själva artikeln slutar med en broliknelse i vilken han menar sig visa att klimatskeptikerna agerar som om den så kallade försiktighetsprincipen aldrig hade existerat. Hans liknelse fallerar emellertid på (åtminstone) en väsentlig punkt. (Liksom hela argumentationen i artikeln.) När det sägs att 97% av klimatforskarna är av den åsikten att klimatförändringen är antropocen (orsakad av oss människor) baserar detta sig på det som Rosenlund konstaterar: "I dagens läge kan man ju som sagt inte ens skylla på att konsensus skulle saknas då det kommer till den globala uppvärmningen och dess orsaker. Oavsett vilken metastudie du väljer att hänvisa till så är de klimatskeptiska referentgranskade vetenskapliga artiklarna i en försvinnande liten minoritet".

Problemet här är att det vetenskapliga samfundet långt fungerar som ett bäste broder-nätverk. Speciellt när det gäller vetenskapsgrenar som är mera av filosofisk-ideologisk natur. De som granskar artiklarna har en viss ståndpunkt a priori, och detta kommer att återspeglas i vilka artiklar som blir godkända och vilka som inte blir det. Ja, i själva verket har det gått så att de flesta forskare som inte står bakom "konsensuslinjen" inte ens ids försöka få sina artiklar genom referensgranskningen. Detta gäller framför allt i frågor som rör sexualitet och kön, men också i frågor som rör klimatet. Det vi ser här är inget mindre än ett cirkelresonemang satt i funktion: Du har fel, alltså har du fel. Dessutom, och detta har vi varit inne på tidigare här på bloggen, måste också en forskare äta. Om du inte spelar med och ansluter dig till konsensus får du inga stipendier eftersom de som beviljar dessa forskningsanslag står för gällande konsensus. Därför blir procenten vad den är.

Dessutom struntar också Rosenlund, behändigt nog, i alla de fakta som talar mot antropocen klimatförändring. Som t.ex. det faktum att slutet på den förindustriella tiden sammanfaller med slutet av den så kallade "lilla istiden". När man gör det blir siffrorna över temperaturerna nog så skrämmande.

Jag skrev en kommentar under artikeln om President Niinistös klimatbrådska som jag klistrar in här också eftersom jag menar att detta med försiktighetsprincipen också måste gälla omvänt. Alltså så att vi är försiktiga med att vidta klimatåtgärder innan vi noggrant har utvärderat vilka följder dessa får. Kommentaren lyder som följande: "Om det är bråttom eller inte med "klimatåtgärderna" kan säkert diskuteras, men så bråttom är det inte att vi inte hinner göra ordentliga konsekvensutredningar innan vi gör några drastiska beslut. Konsekvenserna för livsmedelsförsörjningen, landsbygden i allmänhet, transporter (både varor och människor), elförsörjningen mm bör utredas noggrant innan stora beslut som berör hela samhället tas. Annars kan det gå som för Greta Thunberg och hennes flygvägran - i stället för två flygresor (om hon och hennes pappa skulle ha flugit över till USA) blev det nu minst sex flygresor när manskapet på båten ska flygas fram och tillbaka över Atlanten. I hennes fall har det kanske inte så stor betydelse att utfallet av hennes flygbojkott blev helt annorlunda än planerat, men om vi som samhälle gör liknande misstag kan det i slutändan stå oss oerhört dyrt."

Försiktighetsprincipen är bra, men den behöver alltså få gälla på alla områden i denna komplexa fråga. Dessutom behöver vi förstå att procenten är 97 av en orsak. Och denna orsak är INTE att 97% av alla forskare skulle vara av den åsikten att klimatförändringen är antropocen.