Skjut budbäraren!

Jag hade redan beslutat att ta en ordentlig paus här på bloggen från allt som har med den "moraliska revolutionen" att göra efter de intensiva dagarna efter Sofie Staras fruktansvärda ledare i ÖT/Vbl. Men signaturen "d" låter mig inte göra det. Vi har fastnat i en evighetsdiskussion under en av texterna om Staras ledare, inte angående statistik vilket det först såg ut att handla om, utan angående d:s behov att skjuta budbäraren. Likt ett par av insändarskribenterna i ÖT/Vbl i efterdyningarna av Staras ledare hävdar signaturen "d" att orsaken till att de homosexuella mår dåligt (och är överrepresenterade i själmordsstatistiken) är att det finns sådana som påtalar det felaktiga och skadliga i deras sätt att leva.

Det här är, inser alla som har ens lite insikt i hur människan fungerar, fullständigt galet. Jag begriper att det, ur propagandistisk synvinkel, är både behändigt och ändamålsenligt att på detta sätt skjuta budbäraren. Men samtidigt är det att göra det alldeles för enkelt för sig. Sanningen är nämligen den att en människa som går emot naturen och som bryter mot det som är nedlagt i själva skapelsen och som i förlängningen uttrycks i Guds heliga lag kommer att må dåligt. Inte för att det finns sådana som påtalar att människan gör fel, utan för att hon gör fel. En äktenskapsbrytare, eller en människa som lever ut sina homosexuella begär, skadar sig själv (och även andra) genom det hon gör. Denna skada kommer att göra sig påmind som någon form av illamående oberoende av om någon påtalar det felaktiga eller inte.

Vi människor kan nämligen inte gå emot Skaparens intentioner med oss människor utan att det får följder. Gör vi så skadar vi oss själva, och i förlängningen också andra. Som sagt, det är både behändigt och, ur propagandistisk synvinkel, synnerligen ändamålsenligt att skjuta budbäraren, men det kommer aldrig att göra att såren som vi människor orsakar oss själva försvinner. Även när den sista rösten som påtalar det felaktiga i t.ex. äktenskapsbrott och i homosexuellt leverne har tystats kommer illamåendet att finnas kvar. Det kommer bara att bli så oerhört mycket svårare att få grepp om det och framför allt att kunna göra något åt det.