Om översättningsproblematik, ÖT-ledaren och hatet mot oliktänkarna

Mars är vanligen en arbetsdryg månad för mig, och det syns också i hur många texter jag brukar lägga upp här på bloggen. Man hinner helt enkelt inte skriva så mycket när man jobbar 70+ timmar i veckan. Nå, nu har jag ett par lugnare dagar framför mig, och många intressanta ämnen som har hamnat i min "detta kunde man skriva en rad om"-hög. Jag ska börja med Amanda Gorman och Sofie Staras ledare i ÖT.

Knappast har det undgått någon att det har blivit en del uppståndelse kring översättandet av Amanda Gormans dikter. (Alltså hon som så medryckande reciterade en av sina egna dikter på Joe Bidens presidentinstallation för två månader sedan.) Två europeiska översättare (Marieke Rijneveld som skulle ha översatt till holländska och Victor Obiols som skulle ha översatt till katalanska) har tvingats avsluta sitt arbete sedan de ansetts inte passa för att översätta en ung afroamerikansk kvinnas dikter. Låt mig bara konstatera två saker om detta: Jag anser att en författare har rätt att ha en åsikt om vem som översätter ens verk. Samt att det är så här det blir när identitetspolitiken infiltrerar kulturen - och alla andra områden. Det blir galet, helt enkelt. För galet har det här blivit. Gorman hade nämligen godkänt Rijneveld som översättare, men journalisten Janice Deul ansåg att detta inte passade sig och drog igång drevet. När trycket sedan blev för hårt ansåg sig Rijneveld inte längre kunna fortsätta sitt arbete.

Jag gläder mig åt att de flesta tycks inse att identitetspolitiken är galen. Så åtminstone om man ser till de kommentarer som har publicerats på Svenska Yle under denna nyhet. Men, men. Givetvis måste Sofie Stara här gå som kärringen mot strömmen i den ledare hon skrev om ärendet på ÖT. Hon gör det både försiktigt och diplomatiskt, men ändå. Slutsatsen hon gör är att "Samtidigt är det viktigt att diskussionen Deul startade kan föras; det är viktigt att uppmärksamma representation."

Nej, Sofie Stara, det är det inte. Det som är viktigt är att kompetensen är det som avgör och att det arbete som görs blir välgjort. "Representation" i detta sammanhang är det samma som att säga att en persons kön eller hudfärg har betydelse. Detta är i klartext inget annat än rasism och könsdiskriminering. Men tyvärr har woke-etablissemanget en synnerligen enögd syn på dessa saker och klarar bara av att se dem från en synvinkel. Men faktum är att det är lika mycket rasism att säga att en vit man inte kan översätta en färgad kvinnas texter som att säga att en färgad man inte kan översätta en vit kvinnas texter. Det senare stämplas idag som rasism, det förra inte. Trots att det i båda fallen finns precis lika stor orsak att misstänka rasistiska motiv. Visst behöver vi en diskussion om "representation". Men den behöver föras med kritiska förtecken.

Men den största orsaken till upprördhet i Staras text är ändå det hon klämmer in i slutet av stycket där hon resonerar över värderingar och canselkulturen inom företagsvärlden. Hon skriver att "när värderingar som står i strid med företagets värdegrund uppdagas får det konsekvenser, som när Aki Ruotsala, ny vd för Pori Jazz, fick avgå efter uttalanden om homosexuella år 2018."

Varför, frågar jag mig, är kristna människor fritt villebråd i dagens samhällsdebatt? Varför är det godkänt att, som Sofie Stara gör här, föra fram falska uppgifter som misskrediterar människor med en kristen livssyn? Saken är nämligen inte den att Ruotsala tvingades avgå "efter uttalanden om homosexuella 2018". Ruotsala tvingades avgå 2018, men de uttalanden som ledde fram till detta vad vid det laget sju år gamla och något som mörka krafter grävde fram i en gammal intervju uttryckligen för att misskreditera honom. När man läser Staras text fås man (avsiktligt?) att missa detta faktum.

Dessutom hade givetvis Ruotsala aldrig sagt det som påstods i de diskussioner som ledde fram till hans avgång, men igen tycks det inte ha någon betydelse vad som är sant eller inte när det är en kristen människa som anklagas i media. Nå, detta kan man förstås inte lasta Stara för eftersom de flesta av medias representanter gick på lögnen 2018 och den idag har fått status av sanning.

Men detta mönster går igen gång efter annan. Den som inte köper dagens omhuldade lögner, speciellt gällande hbtq men också gällande identitetspolitik och "representation" (läs: rasism), är fritt villebråd. Varför är det så? Är hatet mot de som tänker annorlunda (främst konservativa kristna) faktiskt så starkt att det motiverar denna klappjakt? Jag vet inte, men tills någon erbjuder en bättre förklaring får jag hålla fast vid det.