Om bevis, sannolikheter och dogmatism

Jag har inte skrivit så mycket här på bloggen den senaste tiden. Det beror inte på att det inte skulle finnas saker att skriva om, men just nu jag jobbar jag ca 70 timmar i veckan och då blir det lite si och så både med orken och med vad jag hinner med. Det har ändå pågått en ganska intressant diskussion här om vad vi kan veta om sådant som har hänt i historien och om hur man kan anse någon historisk händelse vara bevisad. De två frågor som har diskuterats har varit livets utveckling samt Jesu uppståndelse från de döda.

Det är intressant – eller egentligen är det fel ord, i själva verket är det fruktansvärt – hur oerhört dogmatiska vissa av de kritiska kommentatorerna är här på bloggen. De upprepar vissa påståenden, som t.ex. "Bibeln är en saga" och "Evolutionen är bevisad", och när jag försöker påpeka det felaktiga i deras resonemang slår de helt enkelt bara dövörat till. Så gör en människa som är dogmatisk i någon fråga. "Jag vet hur det är, och inget kan få mig att ändra mig!"

Givetvis är inte evolutionen "bevisad". När vi diskuterar saker som har hänt i historien, och framför allt sådant som har hänt i förhistorisk tid, kan vi inte slänga oss med termer som "bevis" och hävda att något "är bevisat". I stället bör vi tala om sannolikheter. Hur sannolikt det är att liv kan uppkomma av sig själv är sedan den springande punkten när det gäller evolutionismen. (Och ja, jag vet att detta inte är en fråga som sorterar under evolutionismen, men om liv inte har uppstått kan det inte heller utvecklas. Så man kommer inte ifrån frågan.) Jag kommer ihåg en ekvation som biologiläraren i gymnasiet presenterade för oss och som kunde användas för att visa hur sannolikt (!) det var att livet har utvecklats på jorden. En av faktorerna var just detta med huruvida liv kan uppstå av sig själv. Jag, som hade lång matematik, kunde försynt konstatera för mig själv (och bänkgrannen, som också var troende och även han hade lång matematik) att om en av dessa faktorer är 0 blir också resultatet av hela ekvationen 0.

Nå, nu är det inte denna fråga jag vill diskutera. Jag är i själva verket ganska ointresserad av hela evolutionismen. Som förklaringsmodell, vill säga. Som filosofi är den däremot oerhört intressant. Men det jag ville komma fram till är detta med bevisen kontra sannolikheten. Och då främst när det gäller frågan om uppståndelsen. Visst kan man göra som dogmatikerna här på bloggen – stoppa huvudet i sanden och låtsas som att Bibeln är en saga och därmed säkra den egna sinnesfriden – men behöver jag påpeka hur oerhört oärligt det är? Det var i själva verket väldigt betecknande när en av dessa dogmatiker hävdade att "de källor som finns pratar tydligt om att Jesus bara var en vanlig människa, upprorsmakare och bedragare". Jag blev givetvis intresserad och ville veta vilka dessa källor är, men trots upprepade uppmaningar har den anonyme kommentatorn inte kunna presentera några sådana källor. Orsaken är förstås självklar: Det finns inga sådana källor!

Men dogmatikern vill fortsätta att tro på sin lögn, och därför stoppar han huvudet i sanden (eller blundar och stoppar fingrarna i öronen) och låtsas att de källor som FINNS inte finns och väljer i stället att tro på de egna "källorna". Oärligt så det förslår, men som sagt är det ett sätt man kan bete sig om man vill fortsätta att tro på de egna föreställningarna. All tillgänglig fakta till trots.

När vi pratar om Jesu uppståndelse från de döda kan vi givetvis inte heller här tala i termer av att det skulle vara bevisat att han uppstod. Men vi kan diskutera sannolikheter. När man ser till de källor som finns (evangelierna och de judiska och romerska historieskrivarna) kan man bara komma till en slutsats – om man är ärlig, vill säga: Den grav som Jesus lades i på fredagen VAR tom den efterföljande söndagen. När vi sedan diskuterar orsaken till att graven var tom kan vi förstås lyfta fram flera olika möjligheter. (Men nej, det går inte att lyfta in filosofiska avgöranden och hävda att "döda människor kan inte bli levande igen". När vi talar om en person som hävdade att han var sänd av honom som skapat allt liv gäller liksom inte det som gäller i vanliga fall.) Men, som sagt, om vi är ärliga och behandlar källorna på ett rättvist sätt, kan vi bara komma till en möjlig slutsats: Uppståndelsen är den mest sannolika förklaringen till att graven var tom. Med detta alltså inte sagt att uppståndelsen skulle vara bevisad, det kommer den aldrig att bli innan Jesus kommer tillbaka och visar sig vara i liv så att alla kan se det. Men de ärlige betraktaren kommer att komma till slutsatsen att uppståndelsen faktiskt är den mest sannolika förklaringen.

Dick Harrison är en av Sveriges mest kända nutida historiker, och han har resonerat kring frågan om Jesu uppståndelse i två artiklar i Svenska Dagbladet. Som den ärliga historiker han är kommer han, givetvis, fram till denna samma slutsats. Han konstaterar: "Bland de olika teorier som skulle kunna förklara den tomma graven är uppståndelse-teorin den mest tillfredsställande."

Så talar en människa som har bekantat sig med källorna och som förstår sig på källkritik och källäge när det handlar om händelser i den antika världen - och som inte är helt rabiat i sitt motstånd mot den kristna tron. Människor som är det tenderar att förblindas av sin egen dogmatism. Det är som en frisk fläkt när man råkar på sådana som, likt Harrison, inte har drabbats av denna sjukdom.