Jag har länge påtalat problemen med den numera så kallade
woke-ideologin (som jag bland annat har kallat för regnbågsfascism innan ordet
woke användes). Västerlandet av idag har redan en längre tid varit på väg mot
något som svårligen kan kallas annat än diktatur eller despoti, men det som gör
det så svårt för gemene man att identifiera vår samhälle som en despoti är att
despoten inte är en människa eller ens ett parti utan ett åsikts- eller
värderingskluster. Ett kluster som kräver total lydnad och underkastelse och
som inte tolererar några avvikelse. Här i den svenska delen av Finland har vi en utmärkt åskådarplats
(än så länge, men totalitarismen håller på att nå även hit) eftersom vi
befinner oss så nära Sverige, både geografiskt och kulturellt. Sverige är
nämligen ett av de länder där denna nya despoti har flyttat fram sina
positioner mest framgångsrikt så här långt och där utvecklingen dessutom går
snabbast just nu.
För någon vecka sedan kunde den som har ett öppet sinne, och
som läser brett när det gäller nyheter, ta del av den chockerande nyheten om
att Stefan Cronlund i Ockelbo, timanställd på ABF:s fritidsgård i kommunen,
fått sparken på grund av att han gått ut med att han röstat på
Sverigedemokraterna. Detta är givetvis något alldeles oerhört. Inte nog med att
det går emot allt vad vi hittills har ansett självklart när det kommer till
demokrati, yttrande- och åsiktsfrihet går det dessutom rakt emot FN:s
deklaration om de mänskliga rättigheterna som klart och tydligt deklarerar att
ingen får diskrimineras på grund av sina politiska åsikter (§2). Men så här är
läget just nu i Sverige.
Men det blir värre. Mycket värre. Igår gick nämligen Anders
Lindberg i Aftonbladet ut med en fullständigt vidrig kria i vilken han
FÖRSVARAR riktigheten i detta förfaringssätt. När han gör det avslöjar han på
ett brutalt sätt det modus operandi som denna nya despoti använder sig av. Kort
sagt handlar det om att göra svart till vitt, och när så sker ser vi att denna
nya despoti inte skiljer sig märkbart från tidigare versioner i historien där
makten har koncentrerats till en person eller ett parti och inte till, som nu,
ett värderingskluster.
Lindberg gör alltså svart till vitt och försöker vända bort
fokus från vad detta handlar om genom att de en rad ovidkommande exempel på
hur, som han hävdar, vi i det "fria samhället" har rätt att välja vem
vi agerar tillsammans med. "... en person som dricker alkohol knappast kan
vara anställd av nykterhetsrörelsen, eller en kärnkraftsförespråkare kan räkna
med jobb på Greenpeace. Inga djurrättsaktivister är anställda av Svenska
Jägareförbundet och antalet vapenlobbyister på Svenska freds och
skiljedomsföreningens kansli är exakt noll. Eller tusen andra exempel. Det
civila samhället i liberala demokratier, som Sverige, är nämligen i regel
fritt."
Detta är givetvis sant. Men i de exempel Lindberg ger handlar
det INTE om (politiska) åsikter utan om agerande mot den aktuella föreningens
grundläggande målsättningar och verksamhet. (Side: För övrigt skulle det vara
intressant att se vad som hände ifall Svenska Jägarförbundet skulle sparka en anställd
SOM ÄR AV ÅSIKTEN att djur och människor är likvärdiga. Ramaskriet i media som
drivs av/driver detta despotiska värderingskluster skulle garanterat bli
enormt.)
Lindberg använder här orden "fria" och "fritt"
på samma sätt som andra despotiska makthavare har missbrukat ord genom tiderna
och gett dem ny innebörd. Denna "frihet" ger rätt att sparka och
förfölja åsiktsmotståndare, men den förvägrar samtidigt dessa människor de friheter
och de rättigheter som garanteras dem enligt FN:s deklaration om mänskliga
rättigheter.
Det är illa att ABF agerar på det sätt som de gör, men det
är oerhört mycket värre när detta handlande försvaras. Att det görs med frihetsargumentet är bara så oerhört betecknande.
Och nej. Jag delar inte all de värderingar och
åsikter SD står för. Jag ogillar vissa av dessa. Men här handlar det inte om
vad vi gillar eller inte gillar. Här handlar det om så oerhört mycket större saker.