Nattvardsförbud!

Situationen i den lutherska kyrkan blir allt mer absurd. Idag rapporterar finska Yle att Åbo domkapitel har förbjudit nattvardsgudstjänster i finskspråkiga Evangeliföreningens regi i Björneborgs västra församling. 

Ja, du läste rätt. Domkapitlet har FÖRBJUDIT nattvardsmässor. Detta är förstås bara helt galet. Man kunde ju tro att det skulle vara i kyrkans intresse att människor skulle samlas inom Guds ords hörhåll och kunna få del av nattvarden, men icke. 

Problemet är förstås att SLEY:s nattvardsmässor firas med endast manliga präster vid altaret, och för Åbo domkapitel är det av allt att döma viktigare att alla böjer sig för kyrkans (obibliska) nyordning med kvinnliga präster än att församlingsmedlemmarna får ta del av nattvarden. 

Till saken hör att domkapitlet hänvisar de ca 150 nattvardsgästerna som detta förbud berör till närbelägna Björneborgs västra kyrka som ligger ca en kilometer från det bönehus där SLEY på senare tid har hållit sina nattvardsmässor. Detta skulle emellertid innebära att dessa skulle tvingas delta i nattvardsfirande där en kvinna står för altaret, något som SLEY som rörelse och därmed också en stor del av dess medlemmar inte accepterar.

Åbo ärkestift har den senaste tiden valt att gå allt hårdare åt de kristna och de rörelser som vidhåller kyrkans traditionella ämbetssyn. Den lagfarne assessorn Matleena Engblom konstaterade redan för ett par år sedan när en liknade situation uppkom i Kankaanpää att "om någon ska ha rätt att ordna en nattvardsmässa i den lutherska kyrkan bör man acceptera kvinnliga präster".  

Detta innebär följaktligen att många av kyrkans medlemmar helt kallt utestängs från nattvarden. Detta är givetvis inte acceptabelt, varför SLEY har meddelat att man inte kommer att lyda nattvardsförbudet utan att man kommer att fortsätta ordna nattvardsmässor i Björneborgs västra församling. I artikeln sägs det att domkapitlet har påpekat att det inte är tillåtet att fortsätta med de olovliga nattvardsmässorna. SLEY:s distriktspastor Johan Helkkula säger att han inte vet vad ett sådant påpekande innebär, men han konstaterar (helt rätt!) att domkapitlet gärna kunde ge ett påpekande åt många aktörer som inte agerar i enlighet med Guds ord och kyrkans ordning t.ex. när det gäller regnbågsmässor och samkönade vigslar. På en rak fråga om SLEY kommer att vidta åtgärder som ett resultat av domkapitlets påpekande säger Helkkula: "Vi behöver snarare lyssna till Guds ord och Gud själv än dessa aktörer (domkapitlet)." 

---

Det är givetvis otrevligt att SLEY tvingas gå tvärt emot domkapitlets beslut i denna fråga, men om domkapitlet verkligen är så rabiat att det anser att accepterandet av kvinnliga präster är viktigare än att alla församlingsmedlemmar kan få del av nattvarden och Guds ords predikan på ett sätt som inte - enligt dem - går tvärt emot Guds klara anvisningar i sitt ord, ja då gäller nog det Petrus säger om att vi måste lyda Gud mer än människor. Lägg därtill att Björneborgs västra församlings församlingsråd röstat för SLEY:s anhållan om att få ordna egna nattvardsmässor, något som domkapitlet sedan alltså gick emot.   

Dra i handbromsen innan det är för sent!

Jag blev uppmärksammad på en artikel i Tidningen Näringslivet, skriven av en Martin Berg, som satte katten på bordet angående elproduktionen. I artikeln varnas det för möjlig elbrist i södra Sverige inkommande vinter. Berg skriver att det saknas elproduktion motsvarande sju (!) kärnkraftverk. Det stora problemet är förstås inte att det inte skulle finnas kapacitet, utan att kapaciteten är av fel sort: När det inte blåser blir det nämligen problem.

Grundorsaken till den möjliga elbristen är den att fossil energiproduktion har monterats ned och ersatts med vindkraft. I artikeln konstateras också att det inte heller går att förlita sig på elimport under dessa timmar av elbrist eftersom "Europas vindkraftsproduktion ofta samvarierar". 

Det har gått så långt i södra Sverige att företag som vill expandera söker efter andra platser för detta eftersom eltillgången inte kan garanteras. 

---

Att vi har hamnat i den här situationen är förstås helt och hållet vårt eget fel. Att montera ner planerbar (fossil) energiproduktion och i allt högre grad ersätta denna med vindkraft är recept på just en sådan här situation. Men det är så här det blir när vi med all makt ska vara föregångare i den gröna omställningen och därmed tvingas (och låtsas) använda oss av lösningar som inte (ännu) finns. 

Det positiva här är att varningarna nu duggar allt tätare. Det varnande exempel vi fick från Spanien på hur det kan gå om vi försöker leva i en fantasi på detta område har säkert hjälpt till. Men tyvärr finns det ännu alltför många, också bland våra beslutsfattare, som väljer att leva på hoppet och i tron att det nog löser sig på något sätt i stället för att, som vi nu borde göra, bromsa denna utveckling tills det finns fungerande lösningar på plats. 

Förra veckan skrev ÖT om den enorma aluminiumfabrik som planeras i Kronoporten. Detta projekt, där jag är rädd att våra beslutsfattare stirrar sig blinda på siffran 1500 (arbetsplatser) och helt ignorerar såväl de miljömässiga som energimässiga problemen, kommer att kräva el i sådana mängder (motsvarande produktionen vid ett kärnkraftverk) att enbart detta projekt riskerar att få vårt elnät att storkna. Och då ska vi minnas att detta bara är ett av många liknande projekt som just nu är i planeringsstadiet.  

Visst skulle det sitta mycket bra med 1500 arbetsplatser, men ändå: Nu måste vi dra i handbromsen innan  det är för sent. Det är nämligen just det, alltså för sent, när fabriken/fabrikerna är på plats och det en kall vinterdag varken blåser eller syns till någon sol. 

Prislappen på kollapsen i Spanien är ännu oklar, men det sår redan nu klart att den blev i miljardklassen. Vad jag vet förlorade inga människor livet, dock. Så väl går det inte här om vi råkar ut för samma sak när det är minus 30 grader.   

När ska eländet ta slut?

Knappast har någon kunnat missa att Israel igår bombade kärnanläggningar i Iran. Målet är att förhindra att Iran att utveckla kärnvapen, vilket förstås i sig är ett ädelt mål med tanke på säkerhetsläget i världen. Ett krig är dock ett krig, och krig skapar alltid lidande och elände. 

Igår svarade Aftonbladets försvarsexpert Niclas Vent på frågor om kriget i en livechatt på Aftonbladets webbplats, och det var speciellt en fråga som fick mig att tänka till lite. En anonym läsare frågade "Usch vad man bara vill spy på världen just nu. När ska ska allt elände ta slut egentligen[?]"

Svaret som gavs var följande: "Det undrar jag också ungefär varje dag. Jag vill inte vara pessimist, men jag kan inte heller påstå att jag ser några som helst tecken på en ljusning i någon nära framtid."

---

Det vi ser i världen just nu är förstås inget unikt. Det har alltid varit krig, och många av de våldsammaste och grymmaste krigen som pågår just nu når knappt över nyhetströskeln. Media fokuserar på sådana krig och våldsamheter som påverkar oss (och som har potential att påverka oss), och därför lyfts kriget i Ukraina och nu då också kriget mellan Israel och Iran fram så ofta och mycket. 

När Jesus i Bibeln talar om de yttersta tiderna ger han oss en del fixpunkter som kan hjälpa oss att avgöra var i den profetiska kalendern vi befinner oss. Det vi absolut vet är förstås att vi idag är en dag närmare Jesu återkomst än vi var igår, men frågan är om det finns sådana tidstecken idag som vi kan säga är det som Jesus talar om? 

På en direkt fråga från lärjungarna (i Matt. 24) lyfter Jesus faktiskt fram en del saker som kan hjälpa oss i att förstå tiden lite bättre. Han talar om 1. Att villolärare ska leda många vilse och presentera falska "Jesusar" för oss. 2. Vi kommer att få höra stridslarm och rykten om krig. 3. Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike. 4. Det ska bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. 5. Kristna kommer att förföljas och t.o.m. dödade och hatade av alla folk för Jesu skull. 6. Det ska bli ett stort avfall bland de kristna. 7. Falska profeter ska träda fram och bedra många. 8. Laglösheten ska tillta och därför ska 9. Kärleken kallna hos de flesta. 10. Evangeliet ska predikas i hela världen och bli ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.   

Givetvis ser vi mycket av detta hända i dag, men speciellt punkterna 1-3 och 7-9 är kraftigt verksamma idag. Så som jag ser det, åtminstone. Någon annan, med ett annat perspektiv, kanske tänker annorlunda. 

Svaret på den anonyme läsarens fråga är egentligen enkelt. Eländet tar slut när Jesus kommer tillbaka. Inte före det. I själva verket kommer det bara att bli värre fram till dess. Givetvis kan det komma tider när det blir lite lugnare i världen (eller när det åtminstone ser så ut), men vi kan nog på ganska säkra grunder säga att vi har gått in i det som Jesus kallar för "födslovåndorna" och som ska föregå hans återkomst. Om inte annat så för att fikonträdet (Israel) ser ut som det gör. Jesus säger nämligen i Luk. 21 där han också talar om tidens slut att vi ska "Se på fikonträdet och alla andra träd. Så snart ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära. När ni ser att detta händer, vet ni på samma sätt att Guds rike är nära. Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta sker."  

---

Men, som Jesus säger (Luk. 21:28): "när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning". 

Vi har en hel del elände framför oss. Kanske t.o.m. så att en del av oss kommer att få ge sitt liv för bekännelsen till Herren, vem vet. Men vad kan vara större än att veta att Jesus har segrat och att han en dag kommer att stå där som den slutlige segraren. Och att vi får stå med honom. "Guds ord behåller segern och alla segrar med, som står uti Frälsarens led", som sångförfattaren skriver. 

Därför behöver vi inte vara rädda eller förtvivlade, vi som hör Herren till. Eländet kommer en dag att ta slut.  

Svagt, Myntti!

Det att vår kyrkas biskopar införde samkönade äktenskap i kyrkan tvärt emot kyrkomötets beslut har så småningom börjat noteras i media. Kenneth Myntti skriver en ledartext i dagens ÖT där han hävdar att biskoparnas "förvandlingsnummer" kan bromsa medlemsflykten. 

Myntti framför så många märkliga påståenden i sin text att jag inte riktigt vet var jag ska börja när jag ska kommentera den, men kanske rubriken är ett bra ställe att börja på. Det kan förstås hända att det faktiskt är så att det att biskoparna på detta oerhörda sätt ställer sig över kyrkomötets beslut i någon mån kan bromsa medlemsflykten bland sådana kyrkomedlemmar som inte är aktiva kyrkobesökare. Men är det faktiskt så att kyrkan – om kyrkan måste välja vilken grupp hon vill behålla – ska satsa på dessa? Om det faktiskt går så att detta blir den händelse som får väckelserörelsernas folk att lämna kyrkan en masse – är kyrkan och dess ledare faktiskt förberedda på den enorma förändring detta kommer att innebära för kyrkan? 

Myntti kommer så småningom också in på denna centrala fråga: Hur kommer väckelsens folk att reagera på detta? Han målar upp tre scenarier: Antingen lämnar vi kyrkan och startar något nytt på annat håll. Eller så drar vi igång en "gemensam aktion" för att avsätta kyrkoledningen. Eller så fortsätter vi som förr. "Koriat haukkuu ja karavaani kulkee", skriver Myntti. "...de konservativa kretsarna fortsättningsvis tuggar småspik och drar sig undan till egna aktiviteter med egna hemmagjorda regelverk som motsvarar den egna bibelsynen."

Behöver jag säga att det sätt Myntti uttrycker sig på här är oerhört respektlöst? (I andra kretsar skulle man kanske använda ordet "kränkande".) Att kalla någon för hund är redan det illa, men lägg märke till ordvalen i citatet: "egna", "hemmagjorda" och igen "egna". 

Myntti får det att låta som om den äktenskapssyn som varit gällande i kyrkan är något vi har hittat på (alternativt kan han med "regelverk" avse kyrkans beslutsordning, men det är i så fall precis lika galet) och att kyrkans tvåtusenåriga bibelsyn likaså är något vi har hittat på. 

Det Myntti (försöker) ägna sig åt här är att förminska oss som tänker annorlunda än han gör – och att marginalisera oss. Det Myntti däremot inte säger är att det biskoparna har gjort i.o.m. sitt handlande är att de har förkastat alla demokratiska spelregler i kyrkan – demokrati som annars tycks vara så viktig för Myntti. I stället kallar han biskoparnas anarkistiska åtgärd för "en snilleblixt". I en bildtext sägs det rakt ut att "biskoparna gjorde rätt". Tänk hur det kan växla beroende på vem som gör något och vad som görs! Om t.ex. Trump skulle ha gjort ett lika grovt övertramp mot demokratins spelregler skulle Myntti utan vidare (och med full rätt!) ha rasat på ledarplats.

Det kanske mest märkliga i Mynttis text är ändå det han säger om kyrkans äktenskapssyn när han hävdar att "Med andra ord har kyrkan aldrig officiellt gått in för att kyrkan endast viger man och kvinna."

Här måste jag faktiskt läsa flera gånger. Påstår Myntti faktiskt att kyrkan inte har haft ett beslut att bara viga man och kvinna? Men hur blind kan man vara? Om jag räknar rätt har kyrkomötet nu nio (!) gånger fattat beslut att äktenskapet är ett livslångt förbund mellan en man och en kvinna och därmed förkastat alla andra former av äktenskap. Nio gånger!

Men Kenneth Myntti har tydligen inte alls läst på. På den här låga nivån är tyvärr hans ledare denna gång. Oerhört svagt, Myntti!   

Att göra svart till vitt

Efter att biskopsmötet för en dryg vecka sedan beslöt att - tvärt emot kyrkomötets beslut och genom en bakdörr - införa samkönade äktenskap i vår kyrka (vilket deras "pastorala anvisningar" i praktiken innebär) har debatten gått het. Om än den (ännu) inte varit så omfattande. 

Idag kommer Borgå stifts biskop Bo-Göran Åstrand "ut ur skåpet" i en artikel i ÖT och ljuger och bedrar de som läser artikeln så det står härliga till. "De präster som får en fråga om att viga behöver få en signal om att man kan göra det. I anvisningarna poängterar vi också vikten av att alla de grundläggande elementen är med, det vill säga tal, bibelläsning, bön, välsignelse och vigselfrågor."

Detta är en ren lögn. Kyrkomötet har beslutat att äktenskapet i vår kyrka är ett förbund mellan en man och en kvinna. Således kan präster inte göra detta utan att gå emot kyrkans lära och praxis, och detta kan åtta biskopar inte egenmäktigt ändra på. 

Åstrand fortsätter på samma lögnaktiga spår: "Enligt kyrkomötet är äktenskapet ett förbund mellan man och kvinna och det kan inte biskoparna ändra på. Men till församlingarna kan vi ge en tydlig anvisning om att det ska vara möjligt."

Bäste herr Åstrand! Det är INTE möjligt. Att påstå det är att ljuga och bedra och att bete sig på detta sätt ligger långt från allt som ens kan stavas anständighet. Om alltså en "vanlig" människa skulle bete sig på detta sätt. Och nu talar vi om en person som bär den lila biskopsskjortan. 

Jag tänkte skriva att jag är chockerad, men det skulle inte vara rätt. När det gäller Bo-Göran Åstrand har det faktiskt gått så långt att inget längre borde överraska. 

Det är dock en aning tröstande att inte ens ÖT går på biskopens lögner. Rubriken gör klart att biskoparna här har agerat egenmäktigt. Den lyder, rakt på sak: "Biskoparnas nya anvisningar går emot kyrkomötets beslut". 

Så är det.  

Alla?

En god vän gjorde mig uppmärksam på biskop Åstrands offentliga hälsning till Vasa Pride-deltagarna. För den som inte visste det så har biskopen har lånat ut sig och sitt ämbete som beskyddare för nämnda evenemang. 

Det finns en del sanning i Åstrands hälsning, som t.ex. det att alla är lika värdefulla (oberoende av sexuell läggning), att vi inte ska göra skillnad på människor och att vi behöver glädje och gemenskap just nu. Men när han, som biskop, uttalar sig om allas rätt att "få vara sig själv" och att "ingen ska behöva göra om sig för att passa in" blir det ironiskt. 

Det han säger är nämligen att detta gäller alla - utom den Herre är satt att tjäna. När det nämligen firas regnbågsmässa är "alla" (ett ord jag faktiskt tvivlar på i sammanhanget) välkomna sådana de är. Men inte Jesus. Han måste göras om för att passa in. 

Det är så oerhört tragiskt att en biskop kan falla så här lågt.   

 

Pingst!

Idag firar den västliga kristenheten en av årets största fester vid sidan av påsk och jul, nämligen pingst. Pingst har också kallats den kristna kyrkans födelsedag och firas i åminnelse av den Helige Andes utgjutande på den första kristna pingstdagen. Namnet "pingst" kommer från det grekiska "pentecoste" som betyder "den femtionde", alltså den femtionde dagens efter påsk. Pingst firas också tio dagar efter Kristi himmelsfärdsdag. 

Tvärtemot vad många tror har pingströrelsen, trots att den tagit sig namn efter denna dag, inte monopol på pingst och pingstfirandet. Också vi lutheraner firar pingst som en av kristenhetens stora festdagar då vi kommer ihåg och firar Andens utgjutande och den kristna kyrkans födelse. Men i motsats till t.ex. pingströrelsens teologi är Anden i luthersk teologi inte så framträdande. Som det heter: Anden pekar inte på sig själv utan enbart på Jesus. Men det betyder inte att Anden inte skulle vara viktig, tvärtom faktiskt! När vi ser vad Luther skriver om den Heliga Ande i sin förklaring till den tredje trosartikeln inser vi att Anden är själva livsblodet i den kristna församlingen och i den kristnes liv: 

Jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller av min egen kraft kan tro på eller komma till min Herre Jesus Kristus, utan den Helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och bevarat mig i den rätta tron. På samma sätt kallar, församlar, upplyser och helgar han hela kyrkan på jorden och bevarar den i Jesus Kristus genom den rätta tron. I denna kyrka förlåter han dagligen mig och alla troende alla synder. Han skall på den yttersta dagen uppväcka mig och alla döda och ge mig och alla som tror på Kristus evigt liv. Det är visst och sant. 

Luther har helt rätt. Faktum är att vi kan gå så långt att vi kan säga att utan den Helige Ande skulle det inte finnas någon kristne kyrka och några kristna på denna jord. Och omvänt: Att det idag, snart 2000 (1992) år efter den första kristna pingsten ännu finns en kristen kyrka på jorden är det kanske starkaste gudsbeviset som finns. Det att den kristna kyrkan föddes, spred sig och har bevarats i en rätt och biblisk tro genom århundradena är Andens verk och ett av de största under vi kan tänka oss. 

Galenskap!

Natos generalsekreterare Mark Rutte gick i veckan ut med de uppgifter som alla visste skulle komma. Nato kommer att kräva att medlemsländerna ökar sina försvarsutgifter till 5% av BNP. För Finlands del skulle detta betyda en kraftig ökning från nuvarande ca 2,5% av BNP. I siffror skulle denna dubblering innebära en ökning från nuvarande 7,3 miljarder årligen till 14,5 miljarder. 

14,5 miljarder! I en situation där vi redan nu lånar upp nästan 14 miljarder för att få budgeten att balansera. Detta är ren galenskap och något vi inte har råd med. För jämförelsens skull kan vi ställa upp hela social- och hälsovårdsbudgeten för år 2025 som går på drygt 15 miljarder och där det idag finns ett starkt tryck på nedskärningar för att "balansera budgeten". 

Detta utspel från Natos sida gör att allt prat om att balansera budgeten måste - som jag gjorde ovan - sättas inom citationstecken. Om detta går igenom finns det nämligen inga som helst möjligheter att balansera Finlands statsbudget. 

Senast nu hoppas jag att alla inser det en del av oss sade medan Nato-diskussionen pågick: Ett finländskt Natomedlemskap är en synnerligen dålig idé. Inte nog med att det gör oss till Rysslands fiende och gör att vår 1350 km långa gräns mot Ryssland blir frontlinje i det krig som framför allt EU:s ledare håller på att pressa fram, det sätter en stor sten på vår redan extremt tunga ekonomiska börda. 

Detta är ren och skär galenskap.  

 

Anarki i kyrkan

Den lutherska kyrkans biskopsmöte gav på sitt möte 3/6 anvisningar för hur samkönade vigslar bör gå till i kyrkan. Detta i direkt strid med kyrkomötets beslut i maj att INTE införa en dubbel äktenskapssyn i vår kyrka. Detta är något alldeles oerhört och öppnar för total anarki i kyrkan och kyrkans beslutsordning. Biskoparna går långt utanför sitt mandat genom att på detta sätt gå förbi kyrkans högsta beslutande organ (kyrkomötet) och införa något som kyrkomötet uttryckligen röstade ner.

Jag kan inte begripa hur biskoparna på detta sätt kan ge sig själva rätten att inte bara ställa sig över Guds ord, men även över kyrkordningen och kyrkomötet samt även omkullkasta den hittills rådande - och enligt kyrkans stadgar - gällande beslutsordningen i kyrkan. Jag ser ingen annan förklaring än att biskoparna anser det vara så viktigt att hålla sig väl med världen och hbtq-lobbyn att alla andra hänsyn får ge vika.

Tanken bakom biskoparnas handlande går ut på att eftersom Finland har en könsneutral äktenskapslagstiftning och det bland kyrkans präster finns sådana som viger samkönade par (och inte råkar ut för några påföljder för detta) samt eftersom kyrkans äktenskapssyn är stadd i förändring (vilket är en subjektiv uppfattning) behöver den praxis som redan finns regleras genom biskopliga anvisningar. Detta kombinerat med uppmaningen att de präster som följer dessa biskopliga anvisningar inte bör få något straff för det de gör innebär att biskoparna, de facto, ger grönt ljus för samkönade vigslar i vår kyrka. Detta alltså i tvär motsättning till det beslut som kyrkomötet fattade.

Detta är givetvis förkastligt på så många sätt. Inte minst för att biskoparna genom sitt handlande inför anarki i kyrkan. Att de dessutom kraftigt uppmanar till att sådana präster som går emot Bibel, bekännelse och kyrkans ordning ska få hållas och inte råka ut för påföljder p.g.a. detta är helt ohållbart.

Därför föreslår jag att vi bör skrida till åtgärder. Framför allt för att beskydda vanliga kristna från dessa vargar i fårakläder. När biskoparna inte gör det rätta får vi göra vad vi kan för att få till stånd det biskoparna inte vill eller klarar av att göra, speciellt som dessa nu även visat att de föraktar den kyrkans beslutsordning som de är satta att vidmakthålla.

Mitt förslag är därför att det upprättas en offentlig lista på biskopar och präster som kristna inte bör ha något att göra med. Alltså inte delta i gudstjänster där dessa medverkar, inte medverka i samlingar där dessa undervisar, inte gå till nattvarden där dessa står för altaret och inte heller anlita dessa för kyrkliga förrättningar. En sådan lista, som med fördel kunde få rubriken Anathema, skulle kunna hjälpa vanliga kristna i Finlands Sion att veta vilka präster som bör undvikas för att inte bli utsatt för skadlig andlig påverkan. Jag föreslår att de åtta biskoparnas namn som röstade för att dessa anvisningar skulle godkännas får stå överst på listan och följas av de präster som meddelat att de är beredda att viga samkönade. En sådan lista finns redan på nätet och kan säkert kopieras rakt av. Listan kan sedan kompletteras vartefter präster avslöjar sig genom att antingen ge uttryck för en beredskap av viga samkönade eller genom att göra det.

 

Mening i tillvaron - och brist på densamma

Svenska Yle berättar idag om en ny FPA-granskning som visar att nästa en femtedel av unga kvinnor i åldern 18-29 (och nästan en tiondel av de unga männen i samma åldersgrupp) äter antidepressiva läkemedel. Detta innebär en dubblering på bara tio år. Orsaken som anges är att det inte finns tillräckligt med psykoterapeuter. 

Men det är ju inte grundorsaken till problemet. Grundorsaken är förstås att unga vuxna mår dåligt. Utan detta illamående skulle det varken behövas psykoterapeuter eller antidepressiva. Svenska Yle missar att överhuvudtaget diskutera detta. 

Varför mår så många unga dåligt idag? Svaren på den frågan är förstås mångfacetterat. Pressen på unga idag är stor, samhället har blivit allt mer individualiserat och sådana gemenskaper där människor kan stöda och hjälpa varandra har blivit allt sällsyntare, omvärlden ter sig allt mer hotfull och media gillar att vältra sig i detta. Och framför allt har de flesta människor tappat meningen med livet i och med att den kristna tron har hamnat allt mer i baksätet när de kristna kyrkorna har gjort sig själva irrelevanta genom att bli en spegel av samhället i stället för att spegla evigheten.

Nu säger jag, på samma sätt som Susanna Birgersson i Göteborgsposten (igen: läs hennes ledare!), inte att människorna borde bli kristna för att få uppleva mening utan för att de kristna anspråken är sanna. Men här finns nog ändå en mycket viktig nyckel till denna problematik.

---

Jag läser som bäst Bodie och Brock Thoenes bok Jerusalems hjärta, och på ett ställe talar Jesus till den andligt vakne Alfie där han, märkt av svält och oro längtar att få följa med Jesus bort från den döende gamla staden i Jerusalem. "Håll mörkret på avstånd. Inte i egen kraft utan i mitt namn." 

Det här är inte Guds ord rakt av, men det är i enlighet med Guds ord och det är ett så oerhört viktigt råd till oss människor idag. Mörkret är så massivt i den värld vi lever idag, och det kommer nära oss på alla sidor. Och vad värre är, det har en så kraftig bundsförvant i vår gamla människa som gör att mörkret i världen så väldigt väl finner resonans i och med oss själva. I klartext: Vi har så oerhört lätt att vältra oss i mörkret. Det faller oss så väldigt lätt att göra det. 

Mörkret kommer sig in till oss och i oss på olika vägar. För mig, som gärna läser spänningslitteratur och ser på liknande filmer och serier på TV, kan mörkret lätt komma in den vägen. Speciellt de olika strömningsjättarna spelar gärna på vår vilja att umgås med mörkret. Ja, t.o.m. så att ju mörkare mörkret är desto bättre. Jag såg t.ex.för någon dag sedan att Netflix har en lång rad dokumentärer om olika seriemördare som bl.a. gav sig på barn och unga. Alltså dokumentärer, inte fiktion. Varför gör man sådana program??? Svaret är enkelt: För att mörkret är så tilltalande och vi människor som tilltalas av mörkret gärna umgås med det. Observera att jag inte säger att vi ska kasta ut TV:n eller säga upp abonnemanget på Netflix, men vi behöver välja noggrant vad vi ser på.

Jag skulle aldrig se en sådan serie, det kan jag säga med handen på hjärtat. Men jag kan tänka mig hur jag skulle påverkas ifall jag gjorde det. För mig räcker det gott och väl att läsa nyheterna om alla de galenskaper som finns i världen. Redan det gör att mitt sinne blir påverkat av mörkret. Nu säger jag förstås inte att vi (eller i detta fall jag) ska sluta ta in nyheter. Nej, men när jag/vi gör det är det viktigt att ha frälsningens hjälm på huvudet. (Ef. 6:17) Om vi inte har det kommer mörkret för nära och kan lätt påverka oss. 

"Håll mörkret på avstånd. Inte i egen kraft utan i mitt namn." Detta är som sagt ett oerhört gott råd till dagens människa. Vi ska inte flörta med mörkret. Gör vi det kommer vi oundvikligen att börja må dåligt. Oundvikligen. Problemet för många idag är att de tvingas kämpa mot mörkret (och för att hålla det på avstånd) i egen kraft eftersom de inte känner Namnet. Som kristna får vi kämpa denna kamp i Jesu namn, och det är enda möjligheten till framgång. 

Jag vågar påstå att vi här hittar en mycket viktig nyckel till lösningen på illamåendets problem bland dagens människor. Som kristna vet vi att vi inte kan förlora. Oavsett vad som händer så kommer vi att vara på den vinnande sidan. Visst går det ofta genom svårigheter, brist, lidanden, sjukdom och t.o.m. död. Men vi kommer ändå till sist att stå där med Jesus på den segrande sidan. "Guds ord behåller segern, och alla segrar med som står uti Frälsarens led", som Sionsharpan så riktigt konstaterar. Eller från Guds eget ord: "Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet:För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre."

Och då får mörkret ge sig. 

 

Propagandan fungerar

För en tid sedan offentliggjordes en undersökning som visar att 41% av finländarna är för att Palestina ska erkännas som stat. 17% motsätter sig det och 42% kan inte säga. Detta är i och för sig inga överraskande siffror, men det som är överraskande är motiveringarna. De som anser att Palestina inte ska erkännas kan för det mesta hänvisa till internationellt erkända kriterier som att det inte finns någon administration på plats som kunde erkännas eller att "landet" inte har några etablerade (och erkända) gränser. Förespråkarnas argument däremot har varken händer eller fötter och är helt tydligt i många fall resultat av den massiva propaganda som vår Israelfientliga media har ägnat sig ät de senaste åren.

"Läget i Mellanöstern kunde bli bättre ifall palestinierna fick en egen stat" och att "situationen för palestinierna nu motsvarar den situation judarna var i när de fick rätt till staten Israel". 

Dessa argument saknar som sagt både händer och fötter. Gaza styrs idag - om man kan tala om att Gaza styrs av någon överhuvudtaget - av terroristorganisationen Hamas vars mål är att utplåna staten Israel. På vilket sätt skulle situationen i Mellanöstern bli bättre av att det grundas en terroriststat som har som mål att utplåna sin demokratiskt styrda granne? Vidare är palestiniernas situation inte alls jämförbar med judarnas situation på 30- och 40-talen. För det första är "palestinierna" ett propagandapåhitt. Det finns inga palestinier. De är araber, kort och gott. Det finns idag många arabstater i området och år 1922 delades det brittiska Palestinamandatet i två områden, ett för araberna och ett för judarna. Att det som idag är Jordanien vägrar öppna sina gränser för de så kallade palestinierna är givetvis inte förvånande (vem skulle frivilligt vilja destabilisera sitt eget land genom att tillåta att en massa terrorister och terroristsympatisatörer vällde in över gränserna?) Men det oaktat är argumentet att palestinierna nu är i samma situation som judarna var för 80 år sedan genomfalskt. 

Det som är ännu värre är att dessa propagandalögner inte bara begränsar sig till s.a.s. "vanligt folk" utan att dessa även har drabbat sådana som borde veta bättre. T.ex. Pär Stenbäck, mångårig SFP-ordförande och f.d. utrikesminister, uttalade sig för en tid sedan i debattprogrammet "Slaget efter tolv" i liknande banor. "Vi måste få situationen i Mellanöstern att röra på sig", sade han då. Detta anser han, och andra likasinnade f.d. politiska påverkare, bäst kunna åstadkommas genom att erkänna Palestina som en stat. 

Målet kan aldrig vara att få "situationen att röra på sig". Målet måste vara att situationen rör sig i rätt riktning. Det Stenbäck et alii föreslår och som tydligen en majoritet av finländarna förespråkar skulle verka det motsatta. Situationen skulle förvisso röra på sig av ett erkännande, men i fel riktning. Trots allt det elände som nu förekommer och som drabbar också oskyldiga i Gaza är det bättre att situationen INTE rör på sig än att den rör sig i fel riktning. Fred och ett slut på lidandet måste vara målet, men detta måste åstadkommas på rätt sätt. Inte genom att skapa förutsättningar för att det som skedde 7/10 2023 ska hända igen. Och igen. 

Positivt!

 Morgonens, åtminstone i media, viktigaste nyhet är att den nationalkonservative Karol Nawrocki har segrat i gårdagens presidentval i Polen. Detta val har på förhand målats upp som ett "ödesval" inte bara för Polen utan för hala Europa. Svenska Yle klämde ännu i med "och Finland" i den listan. 

Jag jublar inte direkt, men jag noterar med viss tillfredsställelse att Nawrocki vann valet. Jag känner inte till så mycket om honom, men eftersom han har möjlighet att bromsa Polens (värde)liberalisering och även har vetorätt i frågor som rör EU är det tacksamt att han blir Polens nästa president. Speciellt när det gäller EU är det viktigt att det finns motkrafter till den snabba utveckling EU just nu genomgår i riktning mot federalism och den allt mer byråkratiskt drivna koloss unionen håller på att bli. 

Faktum är att EU suger åt sig allt mer makt på medlemsländernas bekostnad och våra folkvalda politiker låter detta ske utan att de har något mandat att göra detta. EU har, kort sagt, blivit ett självmatande monster som kommer att sluka all nationell beslutanderätt om ingen ställer sig upp och säger stopp. Karol Nawrockis val till president i Polen kan förstås inte hindra denna utveckling, men det kan sätta en hel del käppar i hjulet. Det glädjer jag mig åt.

Tummen upp!

Det är mycket sällan jag håller med socialdemokraterna, speciellt socialdemokraterna i Sverige. Men hör och häpna, nu har det skett! I en artikel i Aftonbladet träffar S:s partiledare Magdalena Andersson fullständigt rätt när hon skjuter ner en utredning gällande eutanasi. En sådan utredning är överflödig eftersom "vi inte vill gå i den riktningen", säger hon. Motiveringen varför socialdemokraterna i Sverige inte vill ha eutanasi är fullständigt riktig: "Det finns en risk att människor känner att man är en belastning och då kan man känna en press på att man ska fatta ett sådant beslut".

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Ja, i själva verket har jag sagt det samma många gånger. Så denna gång får socialdemokraterna en stor tumme upp av mig! 

Ungdomsväckelse i Europa!

Nättidningen Seurakuntalainen berättar i en artikel om hur ungdomsväckelsen sprider sig inte bara i Finland utan i hela Europa. T.ex. i Belgien finns det bland generation Z (födda 1997 - 2012) 29% mer sådana människor som räknar sig som troende kristna än vad fallet är med Boomer-generationen (födda före 1964). I Sverige är samma siffra 24%. I Storbritannien har bibelförsäljningen ökat med 87% under de senaste fem åren - och då handlar det främst om Bibelutgåvor riktade till unga. 

Vad är orsaken till denna stora svängning? Bara för några år sedan hette det allmänt att kristendomen kommer att försvinna från Europa. Helt säkert handlar det inte om att kristendomskritikerna (Sturmark, Dawkins m.fl.) har tappat stinget - vilket de helt tydligt har - utan snarare handlar det om en reaktion på den tomhet och meningslöshet som ett liv utan Gud innebär och det illamående som ett sådant liv orsakar. Enligt artikeln i Seurakuntalainen lider t.ex. en fjärdedel av de unga i Finland av olika former av mentala problem. 

I artikeln talas det också om den senaste perioden av ett dylikt andligt uppvaknande, alltså 1970-talet, och om varför den väckelsen så snabbt avklingade. Den orsak som ges i artikeln är att församlingarna inte klarade av att ta emot de unga som kom till tro. "Det handlar inte bara om att de unga ska anpassa sig till församlingarna utan om att församlingarna behöver anpassa sig till de unga. Om inte så sker riskerar väckelsen att bli ett sammanhang med bara unga människor. I församlingen ska det finnas människor av alla åldrar." 

Detta är ett viktigt budskap, och här är det viktigt att vi klarar av att se skillnaden mellan form och innehåll. När det gäller den kristna tron är formen långt adiafora och därmed föränderlig medan innehållet är oföränderligt. En av de stora frågorna nu är om vi som (äldre) kristna klarar av att känna igen väckelsen (och väckelsens Ande)  och att ta emot den (Honom). Detta är en verklig utmaning som kräver mycket bön och mycket arbete.

Svenska kyrkan har redan visat att den inte tycks vara intresserad av att anta denna utmaning. Susanna Birgersson skriver en ypperlig ledare i Göteborgsposten (läs den!) i vilken hon förvånar sig över hur Svenska kyrkan inte ser möjligheterna i denna ungdomsväckelse utan snarast ser den som ett hot (!) Hon skriver: "När unga män återigen börjar intressera sig för kristen tro, är det en tro som skiljer sig från den klimat- och mångkultursideologi som i Svenska kyrkan ofta ersatt den bibliska dogmatiken. Sålunda blir delar av det kyrkliga etablissemanget mycket oroade och börjar tala om "radikalisering på nätet". Farligt, farligt. Det spirande andliga intresset bland unga blir till ett hot mot rådande ordning, där kyrkan inte utgör någon verklig kontrast till det sekulariserade samhället."

Detta är, tänkte jag skriva, skrämmande. Det är det förvisso, men ännu mer är det så oerhört symptomatiskt. Det är samma sak vi ser inom politiken i Europa idag. Värdeliberalismen (med hbtq-ideologin som dess kärna och ledmotiv) känner sig hotad av den värdekonservativa frammarschen och försöker med näbbar och klor kämpa mot denna för att, om möjligt, behålla sin maktposition. Detta t.o.m. så att man försöker "rädda demokratin" genom att köra ner och avskaffa den samma.

Men tillbaka till ungdomsväckelsen i Europa. En kyrka som kämpar mot Herren själv och hans verk har ingen framtid. Annat då än som en kulturinstitution som ingen bryr sig om. Vi får låta SveK och dess reaktion på den spirande ungdomsväckelsen vara ett varnande exempel för oss alla.  

 

 

 

Mördarrobotar på väg!

Igen en gång: Den som inte har sett den första Terminator-filmen kan gott göra det. Inte för att det är en bra film eller för att jag annars uppmanar folk att se action-filmer, men för att det är så oerhört upplysande. Idag leker vi med elden, och den sprider sig snabbt. 

Jag talar givetvis om AI. Svenska Yle skrev för några dagar sedan om den första kickboxningsmatchen mellan två robotar. Att en sådan match ordnats (i Kina) är kanske ingen större nyhet i sig. Vi visste alla att något sådant kommer att komma förr eller senare. Men det finns två saker i nyheten som borde få oss att höja på ögonbrynen. Åtminstone en aning. 

Det första kommer redan i rubriken: "För sex månader sedan kunde ingen föreställa sig det här". Underförstått: Utvecklingen har gått fruktansvärt snabbt. Och ja, den fortgår. Det andra kommer riktigt i slutet av artikeln: "De kinesiska robottillverkarna räknar med att robotar blir vanliga i folks hem inom tre till fyra år. Kina är dessutom ledande i världen med att utveckla humanoida robotar för krigföring på slagfältet."

Allt som människan uppfinner får militära tillämpningar. Så är det bara. Inom några år kommer det att finnas arméer av droider, för att tala SW-språk. (Ja, med fördel kan man också se Star Wars episode I, av samma orsaker som ovan nämndes.) Detta är ändå kanske inte det största hotet. Tänk fjärrstyrda (och fullgjort uppdrag självdestruerande) mördarrobotar som stater, organisationer och vem vet vad kan sätta in för att "plocka bort" ohavliga individer. Det är inte heller längre enbart scifi utan närmast bara en tidsfråga.

Som sagt, vi leker med elden. Är det faktiskt så här vi vill ha det?  

25 miljarder!

Regerings förslag till årets andra tilläggsbudget bjuder på närmast chockerande siffror. Förväntningarna på skatteinkomsterna sjunker med en halv miljard och nettoupplåningen ökar med nästan en miljard (944 miljoner) i tillägg till det som redan har budgeterats. Det innebär att staten kommer att ta lån på 13,7 miljarder euro under år 2025 för att kunna balansera budgeten. Under fjolåret togs 11,2 miljarder i lån. Det betyder att under två år när regeringen satsat på att få budgeten i balans har statens upplåning ökat med ofattbara 25 miljarder euro. Regeringens två sista år kommer sedan att präglas av mer rundhänt fögderi eftersom man inte vill jaga bort väljarna. Ergo: Underskottet kommer att växa ytterligare.

Är det någon annan än jag som ser problem med detta? Med den här farten kommer Finland inom några år att gå samma väg som Grekland och IMF kommer att ta över det ekonomiska beslutsfattandet från våra folkvalda politiker.

Den stora frågan är förstås vad som borde göras. Vi har alla sett hur de - med budgetfacit på hand - alltför försiktiga nedskärningar som har gjorts har påverkat samhället. Om sex miljarders anpassningsåtgärder ställer till med så här mycket elände, hur mycket ska då inte ytterligare 13 miljarders anpassningsåtgärder ställa till med? Det vill knappast någon av oss veta. Men det är ändå ett faktum att vi inte kommer att kunna fortsätta med dylika budgetunderskott. 

Jag måste säga att jag inte ser någon fungerande lösning på detta problem. Visst kunde vi satsa på att avreglera ekonomin så mycket som möjligt, att skala bort all onödig byråkrati (och det är inte lite) och hoppa av alla klimatavtal och satsa på en fungerande ekonomi med lönsamma klimatåtgärder i stället för de vi nu har gått in för men jag kan inte se att detta skulle räcka på långt när. Bättre skulle det bli, men det skulle inte räcka. 

Den enda slutsats jag kan dra av detta är den samma som jag redan har skrivit om: Det är inte pengabrist vi har utan detta handlar om välsignelsebrist. När så är fallet finns det bara en lösning, och även om den är politisk till åtminstone vissa delar är den inte ekonomisk. 

Farligt lagförslag

Den som följer med nyhetsflödet märker att speciellt Svenska Yle under de senaste dagarna har kastat i en högre växel när det gäller att dels svartmåla värdekonservativa, dels skapa opinion för olika former av normnedbrytning. Det handlar om abort, om hbtq (givetvis) och om värdekonservatism som något negativt så där i största allmänhet.

Detta sker förstås inte i något vakuum.De värdeliberala kulturkrigarna har märkt, särskilt efter att deras vänner gått på pumpen i USA, att kulturkriget inte är vunnet här i Europa ännu. Därför behöver farten dras upp och svartmålandet av alla som inte spelar med intensifieras. 

Jag skrev för snart åtta år sedan om de tre stegen på väg mot förföljelse av kristna som Johan Candelin har iakttagit på andra håll i världen. Han berättar att det börjar med desinformation, sedan följer diskriminering och detta leder sedan, om de kristna inte skyddas av lagstiftningen, till regelrätt förföljelse. Jag skrev då, alltså för åtta år sedan, att vi "här i vårt land har en lagstiftning som förhindrar att de två första stegen övergår i det tredje". Det var då. Idag är situationen snabbt på väg att förändras. 

I Sverige håller regeringen på att, i snabb takt, ta fram en lag som kan komma att bli ett kraftfullt redskap när det gäller att förfölja bibeltrogna kristna. Då talar jag givetvis om lagförslaget gällande psykiskt våld mot kvinnor. Avsikten med denna lag är förstås god, men så som lagen skrivs kommer den att öppna för åtgärder mot sådana kristna som väljer att tro på och följa Guds ord. Smaka t.ex. på detta som lagstiftarna skriver om sin lag i en debattartikel i Aftonbladet: "Allt våld som drabbar kvinnor och barn måste mötas med kraft och precision i lag­stiftningen. Detta gäller oavsett om våldet är fysiskt, psykiskt, sexuellt eller ekonomiskt. Psykiskt våld kan ta sig uttryck genom upprepade, ofta verbala kränkningar av en person som syftar till att bryta ner självförtroendet, eller olika former av kontrollerande beteende."

Som vi vet är detta med "kränkthet" högst subjektivt. Så låt oss göra ett tankeexperiment! Håll den sista meningen i citatet ovan i minnet och tänk dig in i en situation där ett par ska hålla dop för sitt barn. Församlingen skickar en kvinnlig präst, och eftersom paret tar Guds ord på allvar så säger de att de inte vill att den kvinnliga prästen ska hålla dopet eftersom kvinnor inte ska vara präster. Finns det möjligheter att den kvinnliga prästen upplever sig kränkt här? Att hon anser att detta bröt ner hennes självförtroende? Att detta var ett försök att kontrollera vad hon kan eller inte kan göra? Givetvis finns det. Och vad kan straffet komma att bli? Fängelse i högst fyra år. Den svenska regeringen utarbetar just nu också ett lagförslag som går ut på att särskilt återfallsbenägna personer ska kunna frihetsberövas utan tidsbegränsning. Ja, du läste rätt: Utan tidsbegränsning. Kasta förövarna i fängelse och göm undan nyckeln! Precis som i andra fascistoida diktaturer.

Denna lag om psykiskt våld ska givetvis också kunna användas om någon gör sig skyldig till "omvändelseförsök" av homosexuella. 

Lagen ska, enligt planerna, införas i juli 2026. 

   

Bedrövligt, Svenska Yle!

 Jag har ofta klagat på Svenska Yle för dess extremt värdeliberala hållning och många gånger direkt höger- och framför allt kristendomsfientliga attityd. Detta så till den grad att jag har pratat om Svenska Yle som ett statligt finansierat propagandaverktyg. Nå, jag trodde faktiskt inte att det gick att sjunka lägre, men igår gjorde de det ändå. I texten "Ryska och amerikanska pengar stärker antigenusrörelsens grepp om Europa" blandas direkta lögner med halvsanningar och "guilt by association"-resonemang så till den grad att åtminstone jag blev närmast illamående när jag läste den.   

Det är nu fullständigt självklart att Svenska Yle har gjort sig till ett instrument för hbtq-rörelsen och att alla som ens lite vågar utmana eller ifrågasätta de "sanningar" regnbågsrörelsen bygger på ska marginaliseras och demoniseras. Om inte annat så är rubriken synnerligen avslöjande.

Det värsta med denna artikel är att den ger sken av att vara objektiv och försöker framstå som resultat av seriös journalistik. Tyvärr kommer detta att bedra många som litar på media och framför allt förstås alla de som vill bli bedragna och som vill tro att högern - och framför allt alla som bär det (konservativt) kristna namnet - är fiender till demokrati och yttrandefrihet.

Det finns så mycket lögner och falska påståenden i artikeln att det skulle kräva en smärre avhandling för att lyfta fram och vederlägga dem alla, men låt mig i det följande ge ett par exempel: 

Vad gäller demokratin sägs det, givetvis utan några som helst belägg, att "De tankesmedjor som ytterhögerpartierna har grundat får ofta statsstöd i EU-länder. Därför kommer en del av pengarna för deras demokratifientliga kampanjer från hemlandets statliga budget." 

Vad då "demokratifientliga kampanjer"? Det att man på det politiska planet arbetar mot upplösningen av normer är inte demokratifientlighet. Det att man på det politiska planet arbetar mot fri abort (eller som det, helt galet, kallas i artikeln: "Reproduktiva rättigheter") är inte demokratifientlighet. Något blir nämligen inte demokratifientligt bara för att någon påstår att det är det.

Den grövsta anklagelsen i artikeln är att det är ryska pengar (från någon oligark) som har använts för att bedriva denna politiska lobbyverksamhet. Detta skulle givetvis, om det skulle ske idag, vara förkastligt eftersom ryska pengar idag ses som och ofta är blodspengar. Men i artikeln sägs att dessa pengar kom in i verksamheten före kriget i Ukraina bröt ut. Men hallå! Före kriget bröt ut fanns det inga begränsningar för ryska pengar som styrs till lobbyverksamhet. Liksom det idag inte finns några begränsningar för pengar från t.ex. Open Society Foundations. Det Svenska Yle gör här är fullkomligt förkastligt. Man använder sig av dagens situation för att stämpla människor och rörelser man ogillar genom att projicera det som gäller idag på situationen före kriget. Det går inte att göra på det sättet. Man kan inte stämpla en verksamhet genom att retroaktivt tillämpa dagens krav och bestämmelser på sådant som hände innan dagens krav och bestämmelser infördes. 

---

Det blir alltså tydligt att det inte finns några som helst spärrar när det gäller att stämpla och svartmåla sådana politiker och samhällspåverkare som inte köper/stöder hbtq-agendan. Det är anmärkningsvärt att de krafter (det värdeliberala maktklustret inom EU) som idag jobbar hårt för att montera ner demokratin och yttrandefriheten i Europa beskyller sina politiska motståndare för just detta. Trots att det för alla som inte köper propagandan är självklart varifrån detta hot kommer. Jag anar här, vid sidan av allt annat, en attack mot och ett försök att balansera upp den välformulerade och träffsäkra kritik som USA:s vicepresident JD Vance framförde i februari på sökerhetskonferensen i Munchen. 

Bedrövligt lagförslag

 Det är mycket på gång i vårt land och ute i världen just nu som vanligen skulle ha gett upphov till texter här på bloggen, men jag har helt enkelt inte ansett mig ha tid att skriva den senaste tiden. Orsaken till detta är att jag har hållit på med den sista (för min del) korrekturläsningen av min nya bok "Skattsökarna" som förhoppningsvis kommer att komma ut lagom till SLEFs årsfest här i Esse i slutet av juni. 

Nu klarar jag ändå inte av att tygla min skrivklåda längre, utan jag bara måste kommentera det lagförslag gällande kriminalisering av förintelseförnekelse som denna vecka har debatterats i riksdagen här i Finland. Detta lagförslag är bedrövligt på så många sätt. Dels, förstås, för att det finns orsak att överhuvudtaget fundera på en sådan lag. Som kristna är vi mer än väl medvetna om hur människor som ägnar sig åt historieförfalskning kan arbeta. Den kristna trons historiska grund har länge attackerats av både seriösa och mindre seriösa aktörer - många gånger t.o.m. under täckmantel av vetenskapen. Men att historieförfalskning kan förekomma när det gäller så här ""nya" företeelser är närmast ofattbart. Förintelsen är ett historiskt faktum som ingen sunt tänkande människa som har ens lite förtroende för historievetenskapen kan komma på att förringa, för att inte tala om att förneka. Att så sker gör att jag tappar ännu en del av min tro på mänskligheten. Av det lilla som är kvar av den, alltså. 

Men detta är inte det mest bedrövliga med detta lagförslag. Det värsta är att vi med detta lagförslag ger oss in på ett sluttande plan som kommer att sluta i, ja jag vet inte vad. Men vi kan inte börja lagstifta om vilka åsikter en människa får ha och ge uttryck för. Hur bedrövliga dessa åsikter än är. Nej, lögnen ska motarbetas med fakta, inte med kriminalisering. Vilken åsikt är i så fall näst på listan? Jag har vissa tankar om det, baserat på ett nytt lagförslag i Sverige, som jag kommer att återkomma till när jag hinner.

 

Livlig helg

Den här helgen är livlig här hos oss. I morse (klockan 07) arrangerade vår avdelning i SLEF en fågelmorgon i Kiisk i Lappfors. Jag hade själv förhinder att delta, men enligt de som var med var det en mycket lyckad tillställning med närmare 40 olika fågelarter på kortet när evenemanget var över. 

Ikväll får jag hoppa in som "reservpredikant" i Emaus bönehus i Purmo kl 19 ("Förböns och lovsångskväll"), och i morgon kväll kl 18 blir det möte i Dahlbackas bönehus i Kronoby (Kronobyvägen 258) där jag likaså kommer att predika.  

Too little too late

Kristdemokraterna i Sverige har (äntligen) vaknat till liv när det gäller den fruktansvärda könsbyteslagen som ska träda i kraft i juli. Den nya lagen gör det möjligt att byta juridiskt kön utan könsdysforidiagnos och sänker åldersgränsen för detta till 16 år. Det finns uppenbarligen inga gränser för hur illa de svenska politikerna vill landets barn. 

Nå, nu har alltså Ebba Busch vaknat och kräver att lagen upphävs innan den träder i kraft. Partiet röstade förvisso mot algen när den godkändes i riksdagen, men det är svårt att ta ett parti och en partiledare som leende har gått i Pride-parader och viftat med regnbågsflaggan på något som helst allvar. 

Men det är givetvis bra att frågan lyfts och det övergrepp som denna lag, om den införs, innebär mot barnen aktualiseras. Som Busch konstaterar öppnar denna lag för oerhört skadliga och irreversibla hormonbehandlingar och riskerar att förvärra den könsdysfori som dessa stackars barn upplever. Dessutom kan tilläggas att den förvirring/hysteri som ligger bakom förvärras när samhället på detta sätt bekräftar förvirringen. 

Buschs kritik har givetvis inte gått obemärkt förbi. Liberalerna, detta näste för allsköns orenhet, har reagerat skarpt och säger sig "stå upp för en utsatt grupp" och "helhjärtat stå bakom alla människors rätt att vara sig själva". 

Buzz-ord på buzz-ord, alltså. Egentligen borde inget längre förvåna, men den blindhet och hjärndödande förvirring som vissa (de flesta) politiker uppvisar i dessa frågor är fullständigt obegriplig.  

Eurobyråkratien

 Jag blev igår uppmärksamgjord på en artikel i Helsingin Sanomat med rubriken "Maailman suurin ulkoilmamuseo" - en artikel som, vad jag vet, än så länge inte har fått på långt när sådan uppmärksamhet som den skulle förtjäna. I artikeln presenteras chockerande siffror gällande EU-områdets ekonomi i jämförelse med USA:s och Kinas dito. År 2008 var EU-områdets ekonomi ungefär lika stor som USA:s och tre gånger större än Kinas. Idag är USA:s ekonomi dubbelt större än EU-områdets, och Kina har också vuxit om oss. 

Ja, du läste rätt. EU-områdets ekonomi har i princip stampat på stället i snart 20 år medan USA:s och Kinas ekonomier har vuxit så det har knakat. Detta är för visso något som vi alla känner på oss i vårt vardagliga liv, men det är hälsosamt att få se det i formen av en graf. Då kanske det går in lättare. 

Artikelskribenten, Tuomas Niskakangas, hävdar också att han har svaret på varför det har gått så här illa. Och ja, också där kan alla som inte har otur när de tänker och inte sitter fast i systembeundran (som de flesta tyvärr gör) känna på sig vad orsaken är. Vi lever inte i Europa och i EU utan i Eurobyråkratien. 

Den fullständigt huvudlösa och in absurdum växande byråkratin inom EU är en oerhörd hämsko för ekonomin. Samt för mycket annat också för den delen. Detta är något vi som är företagare på landsbygden känner till oerhört mycket bättre än vi skulle vilja göra. Faktum är att det sitter en massa byråkrater bakom sina skrivbord och hittar på ständigt nya och allt mer komplicerade regelverk som hindrar och komplicerar livet och värvet för oss som - i motsats till dessa byråkrater - försöker producera någonting och bidra till samhället och samhällsekonomin. 

Detta är något som har blivit normaliserat så till den grad att de flesta tror att vi inte kan leva utan denna armada av byråkrater och alla dessa regelverk. 

Sanningen är, precis som Niskakangas skriver, att vi håller på att förvandla hela Europa till världens största utomhusmuseum. Och det är, får jag tillägga, inte mer än rätt åt oss. 

Det kanske mest skrämmande med detta är att vi, mitt i denna självsvält, tror oss göra något gott och i vår självgodhet dessutom försöker berätta för alla andra hur saker bör göras. Ironin är både handgriplig och oerhört smärtsam. I USA, som alltså redan i utgångsläget hade mycket mindre av denna hämmande byråkrati, har Trumpadministrationen tagit i med hårdhandskarna mot byråkratin genom det arbete som Elon Musk och hans DOGE har gjort. Notera gärna hur media i Europa har reagerat på detta arbete! Det säger det mesta som behöver sägas om hur hopplöst förblindade vi är.

---

I kommentarfältet under den senaste texten kom diskussionen in på välsignelsebristen som en följd av att vi har förkastat Guds goda ordningar. Det är vad som sker bakom det som synes ske. Det är också ironiskt att vi blivit så blinda att vi inte bara orsakar vårt eget elände genom vår gudlöshet utan att vi blivit utlämnade åt att själva hanterar vår verklighet så att vi helt konkret också själva åstadkommer detta elände. Vi är som en fånge som själv verkställer sitt eget straff. I klartext. Gud skulle kunna ta välståndet av oss genom någon form av naturkatastrof om han skulle välja att göra det, men nu ställer han det så att vi själva i vår dumhet agerar så att vi orsakar det själva. 

Det är både fascinerande och sorgligt på samma gång.

Fel slutsatser

Biologen Hans Hästbacka deltar i den debatt som biskoparna har åstadkommit genom sitt försök att förändra kyrkans äktenskapssyn när han skriver en insändare i dagens ÖT. I insändaren berättar han att homosexualitet är t.o.m. vanligt förekommande i djurvärlden, och sedan drar han på basen av detta slutsatsen att det innebär att homosexualitet är naturligt.  

Jag kan givetvis inte argumentera mot de exempel han ger, liksom inte heller mot det att homosexualitet förekommer i naturen. Men som jag tidigare har påpekat vid ett flertal tillfällen innebär inte det att något förekommer i naturen att det för det skulle vara naturligt. Hästbacka gör samma (i hans fall i och för sig förståeliga) misstag som Bo-Göran Åstrand (som borde veta bättre) och Sofie Stara - på ledarplats i samma tidning - gör. Nämligen att utgå från att dagens situation är sådan den var när Gud skapade världen. 

Stara skriver att en vägran att viga samkönade par är "ett uttryck för trolöshet" i.o.m. att den som vägrar viga inte tror att Gud skapat alla människor till sin avbild. Åstrand var på samma linje i den debatt som föregick senaste års Kyrkhelg i Karleby. Detta föranledde mig att konstatera att han står för en helt annan religion än kristendom.

Det Hästbacka, Stara och Åstrand missar (i Åstrands fall väljer han att missa det) är att skapelsen i dag inte är sådan den var när Gud skapade den - att världen inte är den fullkomliga värld den då var, liksom inte heller människan är det. Mellan då och nu har det skett ett syndafall som har förstört mycket av det rena och fina Gud skapade. Ett syndafall som har gjort att mycket av det vi idag ser runtomkring oss är onaturligt - trots att det förekommer i naturen. 

Människan är heller inget undantag här. Också vi är drabbade av synden och dess följder, liksom djuren och skapelsen i stort. Synden är som ett gift som förstör, korrumperar, stympar, vanställer och dödar. Som en följd av synden är också vår sexualitet drabbad. Detta gäller alla, och för en del syns detta i att de känner dragning till det egna könet. 

Bibeln uttrycker detta på ett mycket tydligt sätt. I Rom. 8:20-23 läser vi att "Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt, också vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning."

---

Det Hästbacka skriver i sin insändare är ögonöppnande. Men det är ytterst viktigt att förstå det han skriver på rätt sätt. De slutsatser han drar är felaktiga. För som sagt: Det att homosexualitet förekommer i naturen betyder inte att homosexualitet är naturligt och att homosexuellt beteende i den meningen skulle vara rätt. Tvärtom, faktiskt. Om homosexualiteten faktiskt är så här vanligt förekommande i naturen idag visar det oss hur långt förfallet har gått. Skapelsens suckan och vånda har nått nivåer som åtminstone jag inte hade insett. Men det ska förstås inte förvåna oss att så är fallet.

Människans syndafall är så grovt och vår syndaskuld så enorm att hela skapelsen idag skakar i sina grundvalar. Vi ser det på många områden hur skapelsen tyngs av människans syndafall. Att vi idag hör stridslarm och rykten om krig från än det ena, än det andra hållet hör också till dessa syndens följder samtidigt som det är ett tecken på vilken tid vi lever i (Mark. 13:7ff) 

---

Så vad ska vi då göra? Kan vi göra något för att råda bot på denna situation? Givetvis ska vi göra vad vi kan för att lindra skapelsens vånda, men vi behöver inse att tiden snabbt håller på att rinna ut för den här världen. Det vi inte ska göra är att, som Åstrand, låtsas som att detta är naturligt och rätt och gå in för att välsigna synden. Det är att göra illa ännu värre och lura och bedra människorna, och det har vi inte rätt att göra. Det vi behöver göra är att kalla sakerna vid deras rätta namn och visa på den enda lösningen som finns: Guds nåd i Kristus. Den nåd som "fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet." (Tit. 2:12-13)

Till sist ett välsignat ord till för alla som, likt Paulus, våndas över sin synd och över att se hur denna världen vi lever i, och med den våra egna kroppar, blir allt mer förstörd av synden, från Rom. 7:24 - 8:2: "Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag. Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag."

Om profeten Daniel och äktenskapets kris

Som jag skrev i en av de föregående texterna har Svenska Yle (och annan media i släptåg på dem) de senaste dagarna gett sig på äktenskapet och kristna (och pseudokristna) rörelsers arbete för att hålla ihop sina medlemmars äktenskap. Givetvis har det förekommit övertramp - det får man alltid räkna med när det är människor inblandade, men det som Svenska Yle helt blundar för är det faktum att människor idag överlag ger upp alltför lätt och att skilsmässosiffrorna därför är alldeles fruktansvärt höga. Med mycket lidande – framför allt för barnen – som följd.

Det som Svenska Yle kunde, och borde, undersöka är i vilken grad dagens moderna könsroller och den sexuella revolutionen med alla dess perversioner har påverkat skilsmässosiffrorna. Nå, detta kommer givetvis inte att ske eftersom man väldigt ogärna gräver i den skit man själv har under fötterna. Resultatet av en sådan undersökning skulle nämligen inte vara smickrande för det moderna experimentet med normnedbrytning och könsnihilism. Därför kommer ingen sådan undersökning att göras. Det är så mycket lättare och mer tilltalande för könsnihilismens förespråkare att slå mot sådana som står på andra sidan i kulturkriget. På tal om att se grandet i broderns öga men försumma bjälken i det egna ögat...

Nåväl. När jag satt och begrundade nyhetsflödet igår slogs jag av en insikt om något jag glömt bort men som håller på att bli allt mer aktuellt. I Daniels bok från det sjätte århundradet före Kristus skriver profeten om en syn som Babels kung Nebukadnessar hade angående världshistorien och världens framtid. Jag tänker då på synen om den stora statyn av guld, silver, koppar och lerblandat järn. Benen och fötterna står för det rike som kommer att ha makten i de yttersta tiderna, och det lerblandade järnet innebär att detta rike kommer att vara ett splittrat rike – dels är det starkt som järn som krossar och förstör, men det kommer också att ha lerans svaghet på en del områden. Sedan säger Daniel något överraskande som vid en första anblick faller helt utanför ramen. Mitt i talet om riken och makter konstaterar han: "Att du såg järnet vara blandat med lerjord betyder att människor skall blanda sig med varandra genom giftermål men att de inte skall hålla samman, lika lite som järn kan förenas med lera". (Dan. 2:43)

Vid en första anblick, skrev jag. Men detta är faktiskt helt följdriktigt, när man tänker efter lite. Äktenskapet är samhällets minsta och viktigaste beståndsdel, och ett samhälle i vilket äktenskapen fallerar och barnen tar skada kommer att vara ett splittrat samhälle som lätt går sönder.

Jag har inga siffror på hur vanliga skilsmässor har varit under historiens gång. Det har förstås alltid funnits fall där mannen och hustrun av olika orsaker inte har klarat av att bevara sitt äktenskap, men det vi ser idag är garanterat något alldeles nytt. Det vi ser idag är exakt det som profeten Daniel talade om att ska ske i den yttersta tiden. Äktenskapets kris och de oerhört höga skilsmässosiffrorna är, om något, ett tidens tecken och något som inte bådar gott för det ordnade samhället.

Detta betyder givetvis inte att vi ska "skynda på" tidens slut genom att på något sätt förringa eller försvaga äktenskapsinstitutionen. Detta är något som sker av sig själv – med starkt stöd av världen och världens mäktiga (idag i våra sammanhang representerade av media) och bakom dem han som vill söndra och förstöra. Nej, tvärtom. Det kanske bästa vi kan göra för att arbeta för ett gott samhälle med välmående människor idag är att hålla fram betydelsen av fungerande och goda äktenskap som inte överges så fort det blåser lite motvind.

Vi vet hur historien kommer att sluta, och när vi läser Guds ord kan vi bli upplysta om många av de hållplatser som vi kommer att se och uppleva på vägen dit. Explosionen i antalet skilsmässor är absolut en av dessa hållplatser. Vi har uppmaningen i Guds ord att påskynda Jesu återkomst (2Petr. 3:12), men låt mig vara tydlig med detta: Detta påskyndande innebär inte att stöda och påskynda de galenskaper som kommer att möta oss på vägen dit. Vår uppgift är att sprida evangelium och att be för våra medmänniskor och för de sammanhang där vi finns. Världen med dess blindhet och vilja att stöda och omfatta alla möjliga galenskaper klarar av att stå för det påskyndandet som inbegriper allt det onda som kommer att ske. Det ska vi som kristna inte ha någon del i. I synnerhet inte när det gäller nedmonterandet av äktenskapet och den splittring av familjer som idag har blivit alltför vanligt förekommande.

 

Som väntat

Kyrkomötet har för en stund sedan röstat ner biskopsmötets förslag om att vår kyrka skulle införa två parallella äktenskapssyner. Detta var helt väntat, vilket jag redan har skrivit om. Svenska Yle rapporterar om beslutet och gör sig samtidigt skyldiga till att sprida desinformation. De skriver att detta beslut innebär att samkönade par inte kan vigas i alla församlingar. Underförstått. Samkönade par kan bara vigas i vissa församlingar.

Detta är som sagt desinformation. Samkönade par kan inte vigas i vår kyrka överhuvudtaget. Detta är viktigt att poängtera. Det finns präster som, mot kyrkans linje och tvärt emot gällande praxis, har vigt samkönade par och låtsats som att de gör detta på vår kyrkas mandat och, vad värre är, att Gud välsignar synden. Men dessa präster har begått tjänstefel och borde avkragas. Tyvärr har biskoparna och domkapitlen ingen som helst ryggrad och därför har dessa tjänstefel i de allra flesta fall inte lett till några påföljder. 

Nu efter kyrkomötets beslut är situationen dock en annan och vi kan förvänta oss - nej: kräva - att biskoparna och domkapitlen kraftigt tar itu med detta missbruk. 

Om äktenskap och skilsmässor

Knappast har någon missat att media de senaste dagarna har gått på högvarv för att försöka svartmåla religiösa rörelser/trossamfund som tar Bibelns ord om skilsmässa på allvar. Idag sällade sig ÖT och Kenneth Myntti till kören. 

"Äntligen har vi fått en lag enligt vilken det är straffbart att tvinga kvinnor och män att bli kvar i äktenskap som inbegriper otrohet och olika former av våld", skriver han på ledarplats. Sedan följer en lång text med en massa inkonsekvenser och märkliga påståenden - lite i samma tonart som Svenska Yles artiklar i samma ämne. 

Gemensamt för alla artikelskribenter som har uppmärksammat den nya lagen är att de blandar ihop olika saker både friskt och frimodigt. Finland har lagar om skilsmässa som inget kristet (eller annat) samfund kan upphäva. I klartext: Ingen kan tvinga någon att bli kvar i ett äktenskap som denne inte vill vara kvar i. Kort sagt: I Finland har alla som vill rätt att skilja sig. Ingen kan "med Bibeln som tillhygge" tvinga någon att bli kvar i ett äktenskap som "skaver". 

Sedan är det en helt annan sak att kristna samfund och rörelser har rätt att från predikstolen förkunna att "Gud hatar skilsmässa". Detta eftersom Bibeln klart och tydligt säger just det, och de lagar gällande religionsfrihet vi har är tydliga på den punkten. Statsmakten kan och får inte diktera vad en kristen rörelse/kristet samfund förkunnar. 

Kristna samfund och rörelser har också rätt att utesluta medlemmar om och när sådant anses vara befogat. Också detta på Bibelns grund. I kyrkohistorisk kontext brukar vi tala om det "lilla bannet" som härrör från Jesu egna ord i Matt. 18:15ff. (Som jag flera gånger tidigare har poängterat handlar detta inte om att kasta ut någon utan om att, förhoppningsvis, rädda en syndare från att gå vilse och skada sin eviga själ.)  

Både Myntti, och framför allt Svenska Yle, blandar som sagt friskt ihop dessa saker när de talar om att "hindra någon från att skilja sig" och att detta, i juridisk mening, "numera kan ses som människohandel".

Givetvis kan det i väldigt strikta sekter (typ Jehovas vittnen) förekomma situationer där medlemmar upplever att de inte kan klara sig utan sekten och att man då kommer nära det som artiklarna i länkarna ovan målar upp. Men eftersom det inte finns någon religiös rörelse i Finland (inte ens JV) som har obligatoriskt medlemskap håller detta inte. Som sagt: Här blandas det friskt och helt ogenerat. 

---

Jag kommer inte ifrån tanken att detta ämne lyfts upp just nu för att den lutherska kyrkans kyrkomöte just nu behandlar frågan om samkönade äktenskap. Notera att det i Svenska Yles artikel i ämnet uttryckligen talas om "konservativa kristna samfunds äktenskapssyn". Jag anar ett tydligt försök till påtryckning här. 

Myntti skriver också några ord i sin ledartext som borde förskräcka alla som läser dem. Han efterlyser, vid sidan av denna nya lagstiftning, även en lag som "tvingar slutna religiösa samfund att bli mer transparenta".

Transparens är sig givetvis inget varken farligt eller ont i detta sammanhang. Tvärtom, faktiskt. Men när man ser hur Myntti (och andra) vrider denna lag om tvångsäktenskap och människohandel till att i praktiken göra kristen förkunnelse om äktenskap och skilsmässa olaglig kan man bara undra vad en sådan lag med likadan behandling skulle fås att innebära. 

---

Sedan skrev jag givetvis en kommentar på Svenska Yle där jag påtalade att de blandar ihop flera helt olika saker i sin artikel. Kommentaren censurerades givetvis. Under artikeln jag länkar till ovan tillåts bara kommentarer som håller med och som, i varierande grad, öser spott och spe över konservativa kristna samfund och rörelser. 

Was passiert in Deutchland?

Nej, jag kommer inte att skriva denna text på tyska. Jag kan nog tyska så bra att jag kanske skulle klara av att skriva en text, men den skulle innehålla pinsamt många fel. Så jag håller mig till svenska denna gång. Men rubriken kunde jag inte låta bli att skriva på tyska. 

Men frågan vad som händer i Tyskland är verkligt aktuell. Idag blev Friedrich Merz vald till förbundskansler, men detta först på det andra försöket. Det har aldrig förr hänt att ett förbundskanslerval misslyckats, så det att så skedde är ett tydligt tecken på att allt inte står riktigt rätt till inom regeringskoalitionen. Det återstår att se hur länge hans regering överlever. 

Det andra, och mycket mer allvarliga, som pågår är att vänstern, de gröna och en del av Merz´ kristdemokrater kräver att det i opinionsmätningarna största partiet i Tyskland, AfD, ska förbjudas. Detta som fortsättning på det att partiet bara för några dagar sedan officiellt stämplades som högerextremt. Ett förbud motiveras - vad annars! - med att partiet utgör ett "hot mot demokratin".

Låt mig i detta skede säga att AfD står för några saker som jag inte kan omfatta och stöda. (Även om de också, som ensamt parti i Tyskland, står för mycket som jag kan skriva under på.) Men med det sagt: Man kan inte försvara och rädda demokratin genom att avskaffa den samma. Ett förbud skulle nämligen vara att avskaffa demokratin i Tyskland. 

Problemet - och orsaken till att så många tyskar idag stöder AfD - är att de statsbärande partierna har misslyckats grovt. Både när det gäller energipolitiken (och på detta följer att landets ekonomi lider), men också när det gäller invandringspolitiken. Eller rättare sagt med integrationspolitiken.

Dessa problem kan inte lösas genom att förbjuda kritiken mot makthavarna, och framför allt inte genom att förbjuda väljarna att rösta på det enda reella alternativet till deras misslyckade politik. Problemets lösning är att göra bättre politik, även om en (eller flera) kraftiga kursändringar kan, och kommer att vara, mycket smärtsamma både för de regerande partierna och för hela landet. 

Europas, ja egentligen hela världens, ögon riktas idag mot Tyskland. Merz och hans Tyskland förväntas ta en ledande roll på den globala scenen. För att detta ska lyckas måste Tyskland få ordning på både det ena och det andra. Att tysta oppositionen är ingen lösning, men frågan är om detta ändå kommer att vara den väg Tyskland kommer att försöka gå. Det skulle med stor sannolikhet vara ett fatalt missgrepp. Inte bara för Tyskland utan för hela Europa.

Fullständigt snömos

Idag inleds kyrkomötets vårsession, och den största (åtminstone ur mediebevakningens perspektiv) frågan som ska behandlas är biskoparnas förslag till en ny hållning i äktenskapsfrågan. ÖT slår upp detta stort i och med en artikel där biskopen i Borgå Bo-Göran Åstrand och kyrkomötesdelegaten Göran Stenlund får komma till tals. 

Stenlund konstaterar förtjänstfullt och helt korrekt att detta är en fråga där Bibeln och bekännelseskrifterna är tydligt avvisande och att Bibeln står över oss och våra uppfattningar. Äktenskapet är och förblir ett förbund mellan en man och en kvinna. Åstrand däremot levererar kvalificerat snömos (för att säga det oerhört snällt) när han hävdar att teologin och juridiken "hålls ihop" och att båda öppnar för den nya syn(d) han förespråkar. 

Detta är fullständig galenskap och ett kvalificerat försök att bedra alla som hör (och läser) vad han säger. Exegetikprofessorn Antti Laato konstaterade redan när biskoparna presenterade sin första genomgång av de teologiska grunderna för samkönade äktenskap att deras teologiska arbete gick ut på att tugga frågan tillräckligt länge för att Bibelns klara nej skulle kunna fås att bli ett ja. 

Det är inte så här vi gör det i en luthersk kyrka. Eller rättare sagt: Så här kan vi inte göra i en luthersk kyrka. Teologin är och måste alltid vara bibelfokuserad, inte samtidsfokuserad, och om Bibeln säger ett tydligt nej har vi ingen rätt att strunta i detta eller, ännu värre, låta förstå att detta nej egentligen ska förstås som ett ja. Jag har igen orsak att klippa och klistra ur vår kyrkas kyrkoordnings "kungsparagraf", alltså paragraf 1 som anger grunden för kyrkans teologi och hennes liv: "... Kyrkan fasthåller som sitt högsta rättesnöre den i dessa bekännelseskrifter uttryckta principen, att all lära i kyrkan skall prövas och bedömas enligt Guds heliga ord."   

Detta är klart och tydligt och lämnar inte rum för några sådana "irtiottoja" (jag hittar inget bra ord på svenska som lika tydligt skulle säga vad det handlar om) som biskoparna har gjort sig skyldiga till i denna fråga. Juridiken må vara en sak, även om det också där skulle finnas möjligheter att få kyrkans präster att hålla sig till det som är rätt om viljan skulle finnas (vilket helt tydligt inte är fallet), men teologin ger inte - vilket Åstrand lögnaktigt påstår - rum för några samkönade äktenskap i en luthersk kyrka. 

Nå, biskoparnas närmast desperata försök till trots kommer deras förslag inte att gå igenom. Detta står fullständigt klart redan nu. Det lyser också igenom i artikeln att Åstrand har insett detta faktum. Men han öppnar dock för fortsatt trixande med och obstruerande mot Guds ord i denna fråga när han avslutningsvis hävdar att  "ett status quo är inte ett alternativ".

Det Åstrand här gör kan svårligen ses som något annat än en öppning för att köra över kyrkomötet och införa samkönade äktenskap i kyrkan på andra vägar. Ja, du läste rätt. Detta är givetvis något alldeles oerhört, men t.ex. åbobiskopen Mari Leppänen har redan öppnat för att köra över kyrkomötet och driva frågan via domkapitlen ifall kyrkomötet inte kan förmås ta "rätt" beslut.

Demokratin är alltså en bra sak, men bara så länge den tjänar den progressiva agendan. Om den inte gör det är det bara att strunta i den. Samkönade äktenskap tycks vara så viktiga att allt annat kan och får sättas på undantag för att kunna följa världen i denna fråga. 

Lite goda nyheter?

För några dagar sedan fick vi höra att USA och Ukraina skrivit under det så kallade mineralavtalet - ett avtal som tycks ha blivit klart mer fördelaktigt för Ukraina än vad förhandsspekulationerna gett för handen. Några säkerhetsgarantier, förutom det att USA nu alltså har ekonomiska intressen i Ukraina, ger avtalet dock inte Ukraina. 

Hur detta avtal kommer att påverka USA:s aviserade uttåg ur fredsförhandlingarna återstår förstås att se, men det är knappast långsökt att anta att detta ger USA orsak att fortsätta sina strävanden. Väl är väl det, eftersom EU:s och Europas ledare fortsättningsvis tycks ha oerhört svårt att riktigt veta på vilken fot de ska stå. Det har en tid varit mycket tal om "de villigas koalition" bestående av sådana EU-länder som är villiga att ta ett större ansvar för vad som sker i Ukraina. Planen har varit att dessa länder skulle ställa upp en stor armé av fredsbevarare som skulle garantera Ukrainas säkerhet sedan ett fredsavtal/vapenstillestånd ingåtts. Nu tycks det ändå som om också detta initiativ skulle rinna ut i sanden när de 64 000 soldater man planerat att samla ihop har krympt till 25 000 och detta även med allvarliga frågetecken i kanten om man ens kommer att klara av att få ihop så många. 

Som jag ser det är detta en god nyhet eftersom EU fortsättningsvis inte har lyckats begripa vad kriget i Ukraina beror på och därmed inte har några som helst förutsättningar att lösa konflikten. Det att bollen fortfarande är hos USA/Donald Trump är mycket positivt med tanke på världsfreden, och det nu ingångna mineralavtalet kan som sagt förlänga USA:s engagemang. 

Det var faktiskt på tiden att det kom ens lite goda nyheter gällande detta elände.