onsdag 29 oktober 2025

Svammel, men inget svar

I detta nummer av Kyrkpressen ingår en insändare/ett öppet brev jag skrev efter debatten om prästbristen i Slaget efter tolv den 6. oktober. Insändaren innehöll en fråga till BG Åstrand, en fråga som han av redaktionen gavs möjlighet att svara på i anslutning till insändaren. Tyvärr svarar Åstrand inte på min fråga. Jag undrar om han överhuvudtaget läste det jag skrev? Hur som helst sätter han mer än halva sitt svar på att diskutera min person i relation till en fråga jag inte alls berörde i min insändare (frågan om kvinnliga präster). Det säger väl egentligen allt som behöver sägas om kvaliteten på Åstrands svar. 

I resten av svaret kommer Åstrand med ett par synnerligen märkliga påståenden. Först säger han "För att vara ett levande levande och verksamt ord kräver det [Guds ord] att kyrkan söker den rätta förståelsen, uttryckssätten och tillämpningen i varje tid".

Detta är synnerligen anmärkningsvärt. Guds ord ÄR levande och verksamt. (Hebr. 4:12) Men detta är ett faktum som s.a.s. står för sig självt och inget som vi människor måste göra gällande genom våra strävanden. Det Åstrand gör här är att han reducerar både Gud och Bibeln på ett sätt som verkligen inte anstår en luthersk präst eller biskop. Detta alldeles speciellt som det han egentligen gör är att ställa upp det att vi förändrar Guds ord (för det är vad han talar för) som ett villkor för att det ska vara levande och verksamt.

Detta är något alldeles fruktansvärt. Det Åstrand gör här är att han avskaffar Gud, hans ord och hans Ande som livsnerv och livsmärg i kyrkan för att ersätta dem med människan och hennes agerande. Detta är ytterligare ett bevis för att det Åstrand står för är något helt annat än den kristendom som borde vara gällande i vår kyrka. Eller om vi säger det på ett annat sätt: En kyrka som på detta sätt helt dräneras på det som ger henne liv kommer att dö. Det finns helt enkelt inga förutsättningar för liv kvar.

---

Det andra märkliga påståendet är av mindre vikt, men likväl också det märkligt. Åstrand skriver om min "ensidiga strävan att försöka definiera vem som är en villolärare". 

Jag förstår inte vad han avser här. På vilket sätt är det jag gör "ensidigt"? För att jag inte har diskuterat det med honom? För att han inte håller med om att det finns villolärande präster i kyrkan? Som sagt, jag förstår inte vad han avser. Ett gott råd till Åstrand kunde vara att i stället för att i mer än halva sitt svar diskutera en fråga som jag inte alls lyfte i min insändare så skulle han i stället ha öppnat upp gällande detta. Det alldeles särskilt eftersom det var just detta jag fokuserade på i min insändare. Ja, och så kunde han ju faktiskt också ha åtminstone försökt svara på min fråga. Men nej. Det var nog att hoppas alldeles för mycket.  

 

12 kommentarer:

  1. Kan du publicera din insändare här.?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kan jag.

      I Slaget efter tolv 6/10 diskuterades prästbristen i Borgå stift. Tyvärr tog tiden slut och mycket blev hängande i luften. Det var speciellt en fråga som jag inte hann ställa till Bo-Göran Åstrand, och eftersom jag menar att denna fråga är så viktig väljer jag att ställa den i detta öppna brev i stället.
      Du, Bo-Göran, sade att alla som ska bli prästvigda bör vara beredda att samarbeta med alla präster i alla uppgifter och det helt villkorslöst. Nå, nu säger Guds ord något annat. Där varnas vi för villolärare och för att ha något med dessa att göra. (Bl.a. Tit. 3:10 ) Nu finns det bevisligen villolärande präster i vår kyrka – bl.a. sådana som välsignar det som Guds ord kallar synd när de viger samkönade par. Ett annat exempel är sådana präster som i sitt teologiska tänkande har avskaffat syndafallet och därmed också indirekt avlägsnat behovet av en frälsare och som således helt tydligt har skapat sig en ny religion.
      Guds ord gör alltså klart att vi ska dra oss bort ifrån sådana och inte ha något med dem att göra. Men du säger att den som vill få prästvigning måste vara beredd att samarbeta med alla präster i vår kyrka utan undantag. Vems ord väger tyngre här? Ditt ord eller Guds ord? Eftersom dessa två på denna punkt utesluter varandra går det inte att följa båda. Så igen: Vad gäller i vår kyrka, biskopens ord eller Guds ord?

      Radera
    2. Man kan väl säga att biskopen tycks anse att människan är gud (Gud med liten bokstav därav).En av huvudarkitekterna bakom den dystopi vi är i och som accelererar med hjälp av bl.a.pandemier,krig etc.är khazaar-juden harari som huvudrådgivare till wef (world economic forum).Han har bl.a.skrivit en bok "Homo Deus" ("Människan Gud").Som öt-läsare fick vi för ett antal år sedan reda på att denna bok,en av de absoluta favoriterna,finns i skribent sofie staras bokhylla.Det var ju dehär med media och biskopens kommentarer åt dito.

      Ett råd åt biskopen kunde vara det som Jursinov,då tränare i TPS,gav landslagsbacken Tom Koivisto: "Sinä parempi juoksija"!

      Radera
    3. Svaret borde ha varit koncist: ungefär så här: 'för en kristen enskild, kyrka, församling eller denomination är det Guds Ord det Levande =den levande Herren Jesus Kristus!!!@//** och det i Bibelen förutskrivna Gudsordet Lag och Evangelium som alltid gäller mer än biskopars prästers eller enskildas styckverksutsagor och förfalskande av vittnesbörd och förfalskandet av Bibelns Vittnesbörd om Herren Jesus Kristus Herren Allsmäktig som regerar i och med Fadern och den helige Ande som den enda levande Gud[en].. koncist sa jag men inte nödvändigtvis kort och konsist.
      Häls torsten nils ulrik morgonskrivare

      Radera
  2. En anmärkning Kristian; ERSÄTT ORDET " LUTHERSK' MED BIBELTROGEN PRÄST TROENDE ELLER BISKOP. DET FINNS ANDRA VI VI FLYENDE FRÅN SKÖKAN EVL.FI SOM KANSKE LÄSER IBLAND

    SvaraRadera
  3. "Ensidigt", ja dår fick du nåt att fundera på. Kan finnas en och annan sanning i det.

    SvaraRadera
  4. "Ett annat exempel är sådana präster som i sitt teologiska tänkande har avskaffat syndafallet och därmed också indirekt avlägsnat behovet av en frälsare och som således helt tydligt har skapat sig en ny religion."

    Detta är en halmgubbe. För det första används inte ordet syndafall i bibeltexterna. Det är en senare tillkommen beskrivning (=rubrik i 1917 års översättning i 1 Mos. 3). I judisk teologi finns inte heller en sådan tolkningstradition som Kristian företräder. Sedan lång tid har kristna identifierat skapelseberättelsen (-erna) som just berättelse, inte något som hänt historiskt (Adam, Eva, talande orm, Gud på kvällspromenad, osv). Det är en banal och smal tolkning av frälsning att avsaknaden av ett exakt definitivt syndafall i en lustgård är något avgörande för kristendomen och nåt kristenomen inte kan existera utan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 13:46. Du har fel. Syndafallet är en mycket central del i den kristna läran. Det förklarar varför människan är sådan hon är och varför hon behöver en frälsare och en frälsning.

      Radera
    2. Kristian:
      Att människan gör synd/är syndig är en väsentlig del av kristendomen, men syndafallet inte så mycket. Därför år bibeln också relativt tyst om den berättelsen, det var nåt passerat redan på bibelns tid. Inom judendomen så kallas vår böjelse för ont och gott för yetzer.

      Och skulle bibeln vara det enda vi har att gå på så kanske du har ett case, berättelsen om paradiset skulle kunna förklara nåt åtminstone, och motargument skulle vara på samma plan kunskapsmässigt. Men nu vet vi så mycket mer om vår historia och därmed våra förutsättningar. Ingen Adam, ingen Eva, inget paradis, men en berättelse.
      Människans beteende/böjelse är en produkt av dess utveckling.

      Radera
    3. "Guds ord ÄR levande och verksamt. (Hebr. 4:12) "

      Det låter sig sägas, så som så mycket annat, typ att månen är en ost på himlen. Men är det sant?

      Vad avses i så fall med "Guds ord"? Inte kan det vara Bibeln i varje fall.

      Bibeln är en bok, skriven av människor. Den är översatt helt eller delvis till tusentals språk. Översättningsarbetet har gjorts av människor, som betraktat texten som ska översättas som ett passivt ting och funderat på hur man bäst ska översätta orden och meningarna så att de blir begripliga och meningsfulla för den tänkta mottagaren i en annan språkgrupp eller ett annat tidevarv.

      Om Guds ord är levande och verksamt i sig själv är alla översättningar onödiga, för Gud som står över alla språk kan göra sig förstådd av vilken människa som helst som talar vilket språk som helst.

      Det kan tänkas att texten innehåller hemligheter som inte är begripliga för vem som helst och när som helst. Det motiverar i så fall alla översättningar och kanske alla i de olika språkgrupperna befintliga sinsemellan konkurrerande översättningarna, typ Bibel 2000 och Folkbibeln.

      Den här alternativa, senare uppfattningen borde vara den mest motiverade i synnerhet för lutherska väckelserörelser, som ju anser att Ordet kan förkunnas rätt bara av (manliga) präster och teologer med särskild utbildning. Hela den här konstruktionen i sig bygger ju på någonting annat än tanken på att Bibeln skulle vara ett levande och kraftfullt väsen - varför skulle väl Ordet annars behöva ta omvägen via några som helst präster?

      Och om Bibeln skulle vara ett levande Guds tilltal, som somliga älskar att tro: varför skulle tanken ha stannat på första århundradet, då texterna blev skrivna? Har inte Gud någonting alls att säga till de människor som lever 2000 år senare?

      Radera
    4. Anonym 15:28. När jag skriver att vissa har avskaffat syndafallet avser jag att de har avskaffat det faktum att människan inte är sådan hon en gång skapades av Gud. Jag kunde ha varit tydligare där, men det torde framgå av sammanhanget för alla som bekantar sig ordentligt med det. Så nej, du behöver, för sakens skull, inte haka upp dig på själva syndafallsberättelsen.

      Radera
    5. Anonym 16:38. Givetvis är det Bibeln. Ja, den är skriven av människor och översatt av människor, men likväl är den Guds ord.

      "Om Guds ord är levande och verksamt i sig själv är alla översättningar onödiga, för Gud som står över alla språk kan göra sig förstådd av vilken människa som helst som talar vilket språk som helst."

      Nej, så är det inte. Gud har valt att ge oss sin uppenbarelse i just denna form. Varför vet vi inte, men så är det.

      "
      Den här alternativa, senare uppfattningen borde vara den mest motiverade i synnerhet för lutherska väckelserörelser, som ju anser att Ordet kan förkunnas rätt bara av (manliga) präster och teologer med särskild utbildning."

      Vem menar du anser det? T.ex. både LFF och SLEF/SLEY har lekmannapredikanter som i vissa fall helt saknar teologisk utbildning. För att ta de två exempel jag känner bäst till.

      "Och om Bibeln skulle vara ett levande Guds tilltal, som somliga älskar att tro: varför skulle tanken ha stannat på första århundradet, då texterna blev skrivna? Har inte Gud någonting alls att säga till de människor som lever 2000 år senare?"

      Bra fråga. Kanske svaret är att för att Gud älskar oss och vill att vi inte ska behöva sväva i ovisshet vad hans vilja och hans ärende till oss människor är? På den sista frågan är svaret förstås det som hela denna diskussion handlar om. Det är inte ett dött ord/en död bokstav utan Guds ord är levande och verksamt. Således talar det ännu idag till oss.

      Radera