Svenska Yle har idag en intressant artikel om lycka. I artikeln hänvisas till en undersökning som visar att 50% av vår lycka (eller vår upplevelse av lycka) består i de anlag vi har fått medan 10% går tillbaka på våra omständigheter. Resterande 40% är sådant vi själva kan påverka genom vår inställning och vad vi själva gör. I artikeln listats sex saker vi kan göra för att bli lyckligare och gladare. Dessa är: Fokusera på positiva saker i stället för negativa, välj att se det positiva (dessa två tips kommer mycket nära varandra), gå ut i naturen och se den, låta sig förundras, fokusera på tacksamhet och lyssna aktivt på våra medmänniskor.
Detta är goda råd, absolut. Speciellt detta med att fokusera på och se det positiva i stället för det negativa och att öva sig i att känna och visa tacksamhet. För alla v oss gäller ju att vi har negativa saker i våra liv liksom även positiva saker. Om vi gräver ner oss i det negativa blir vi garanterat olyckliga och ledsna. Men faktum är att det finns saker vi inte kan "tänka oss ur" genom att fokusera på det positiva. Framför allt gäller detta det faktum att vi alla blir äldre och förr eller senare kommer att bli sjuka och till sist kommer vi alla att dö. Det är svårt att tänka detta till något positivt.
Därför menar jag att den absolut viktigaste faktorn när det handlar om lycka och glädje är frågan om evigheten. Kort sagt: Om vi har evighetsfrågan löst - om döden inte längre är slutet och graven vårt slutliga mål - då är det oerhört mycket lättare att fokusera på allt det andra som är positivt och glädjande här i livet. Och framför allt kommer inte allt det mörka och negativa vi alla kommer att drabbas av att kunna dra ner oss i självömkan och negativitet.
Så: Om du vill vara glad och lycklig - ge Jesus en chans och ta reda på vad han har att erbjuda! Detta bara som ett litet (gott) råd i tillägg till det som sägs i artikeln. Observera nu att jag inte rekommenderar Jesus och evangeliet för att du ska bli glad och lycklig. Men det jag säger är att när vi har evighetsfrågan löst har vi orsak att vara glada och lyckliga. Riktigt på riktigt!
Ah, där har vi det igen – det gamla löftet om en kosmisk diktator som erbjuder oss tröst i utbyte mot underkastelse. Kristian menar alltså att lycka och glädje är beroende av en föreställning om evighet, och att vi därför bör "ge Jesus en chans". Jag tackar artigt men bestämt nej.
SvaraRaderaDetta är inget annat än emotionell utpressning i from förpackning. Tanken att vi inte kan hantera livets svårigheter – sorg, förlust, död – utan att få ett övernaturligt försäkringsbrev om evigt liv, är både djupt förolämpande och intellektuellt fördummande. Det reducerar människans förmåga att möta verkligheten med mod till ett barnsligt behov av att hålla någon i handen i mörkret.
Den föreslagna "lösningen" – att tro på Jesus för att känna sann lycka – är ett klassiskt exempel på önsketänkande. Om något blir sant bara för att det känns tröstande, då är vi inte längre intresserade av sanning utan av illusion. Det är samma logik som säger att vi borde tro på tomten för att barn blir glada av det.
Och denna tanke om att "evigheten" löser våra problem – vad är det egentligen för sorts evighet? En där vi tillbringar oändlig tid i tillbedjan? Där våra tankar och handlingar för alltid övervakas av en allsmäktig varelse? Tanken är inte bara skrämmande, den är totalitär.
Om något, är det först när vi inser att livet är ändligt – att vi bara har denna korta stund på jorden – som vi verkligen kan uppskatta varje ögonblick, varje kärlek, varje skönhet och varje triumf. Det är dödens verklighet som ger livet värde, inte ett påhittat löfte om att det ska fortsätta i all evighet.
Så nej, jag tänker inte "ge Jesus en chans". Jag föredrar att möta livet och döden med öppen blick, utan illusioner, och att söka glädje i det som är verkligt – inte i fromma lögner.
Eflop
Eflop. För det första: Jag skriver uttryckligen att vi inte ska tro på Jesus för att bli glada och lyckliga. Men att detta följer som en "biprodukt" på det att vi har evighetsfrågan klar.
RaderaSedan kommer det igen fram att Eflop på något sätt och i något skede har fått sådana törnar att hans gudsbild har blivit förvrängd. Gud erbjuder oss inte "tröst i utbyte mot underkastelse". Sanningen är att han erbjuder oss villkorslös kärlek. Jesus gick i döden i vårt ställe medan vi ännu var syndare, säger Guds ord. Att vara en kristen innebär inte "underkastelse", men det innebär att vi får kasta allt vårt elände på Jesus. Vår synd, vårt mörker, våra bekymmer och hela vår framtid. Här i tiden och i evighet.
Där Eflop ser "emotionell utpressning i from förpackning" ser vi kristna en Gud som ger allt för vår skull och som erbjuder alla som vill detta allt. Där Eflop ser en totalitär diktator och en evighet där "våra tankar och handlingar för alltid övervakas av en allsmäktig varelse" ser vi en evig härlighet och en härlig evighet där synden inte mera plågar oss och där sjukdom, lidande och död för alltid är borta.
Vad har hänt med dig, Eflop, när du blev så här skadad? Hur har det blivit så här fel för dig? Vad eller vem som än skadat dig så här djupt hoppas och ber jag att du verkligen inte tvingas gå in i evigheten på detta sätt.
Kristian, det gamla psykologiska tricket igen: "Du måste ha blivit sårad." Det är både nedlåtande och felaktigt. Antagandet att en kritisk hållning till religion måste bero på personligt trauma är ett bekvämt sätt att undvika sakfrågan. Jag kan försäkra dig att man inte behöver vara skadad för att se igenom det teologiska rökridåspel som du här försöker försvara. Det räcker med att vara vaken, läskunnig och intellektuellt ärlig.
RaderaDu säger att Gud erbjuder "villkorslös kärlek". Det är ett märkligt påstående, eftersom den här kärleken tydligen kommer med hotet om evig fördömelse för den som inte besvarar den på rätt sätt. Det är inte villkorslös kärlek, det är en klassisk definition på känslomässig utpressning: "Älska mig, eller så får du lida för evigt." Hur skiljer sig det från något annat tvångssystem?
Att "kasta all sin synd och sitt elände på Jesus" är inte frigörelse, det är ett abdikerande av ansvar. Du beskriver det som en gåva, men det är i själva verket ett erbjudande om beroende. Jag föredrar en moral som bygger på mänsklig empati och ansvar, inte en som utgår från att vi är hopplöst förtappade varelser som bara kan räddas av blodsoffer.
Du beskriver en evighet där "synden inte mera plågar oss". Men enligt din tro är det just idén om synd, denna fantasifulla etikett för mänskligt beteende, som plågar människor redan här i livet. Ni förkunnar sjukdom för att kunna erbjuda er egen bot. Det är cyniskt.
Och slutligen: Nej, jag är inte "för skadad" för att tro. Jag är bara inte villig att sälja ut mitt förstånd, min autonomi och min moral för en kosmisk trygghetsfilt. Det är inte bitterhet som får mig att säga detta, det är kärlek till sanning, till frihet och till det faktum att människan kan stå upp, tänka själv och leva ett gott liv utan att först böja sig inför en osynlig herre.
Eflop
" Sanningen är att han erbjuder oss villkorslös kärlek."
RaderaDet här är någonting man kan se i evangeliernas berättelser om Jesus som umgås med syndare och sådana som frysts ut från det religiösa samhället.
Läser man Paulus i stället för evangelierna får man en helt annan syn på tingens ordning. Där ska synden bekämpas och syndaren fördrivas, allt detta i en strävan efter präktighet och underkastelse under jordiska religiösa auktoriteter.
Det är så underligt, hur evangeliernas barmhärtighet och villkorslöshet bara ett snäpp senare i en bunt brev kastas på soptippen, låt vara efter lite teologisk verbal akrobatik.
En strängare religiositet än den som den här bloggen bjuder på får man söka efter.
Anonym 10:37. Jag vet inte vad du har läst, men här presenteras det fria evangeliet. Om du inte håller med får du gärna ge exempel men jag tror inte du klarar av det.
RaderaEflop. den som är intellektuellt ärlig sväljer inte ateismens oerhört genomskinliga lögner så som du har gjort. Så vad det än handlar om är det inte det.
Radera"Du säger att Gud erbjuder "villkorslös kärlek". Det är ett märkligt påstående, eftersom den här kärleken tydligen kommer med hotet om evig fördömelse för den som inte besvarar den på rätt sätt."
Eflop, eflop! Om du skulle inse att du i dig själv är förlorad skulle du inte svänga på det på detta märkliga sätt. Men saken är den att du inte är i en sådan position att du kan sätta dig till doms över din skapare. Också du är drabbad av synden och dess följder, och i dig själv är du inte tillräckligt god för att duga för en evighet tillsammans med den helige. Så det är inte kärleken som kommer med hotet om evig fördömelse utan detta är något du i dig själv har dragit över dig. Kärleken erbjuder dig en räddning från följden av din egen ondska.
"Att "kasta all sin synd och sitt elände på Jesus" är inte frigörelse, det är ett abdikerande av ansvar."
Det är på sätt och vis sant, faktiskt. Problemet är att du (och jag) inte själva klarar av att bära detta ansvar. Om vi försöker göra det blir resultatet att vi får lida det straff vi har förtjänat. I Jesu offerdöd får vi börja på nytt och sedan försöka, så gott vi kan och med Guds hjälp, ta nya tag med ansvaret. Men alltid så att vi får komma på nytt till förlåtelsens källa när vi (igen, och gång p gång) misslyckas.
"Du beskriver det som en gåva, men det är i själva verket ett erbjudande om beroende"
Givetvis är det fråga om ett beroende. Som kristna inser vi att vi alltid är beroende av nåd och förlåtelse. Du är det också, men du har bara inte insett det ännu. Jag ber och hoppas att du ska göra det innan det är för sent.
"Du beskriver en evighet där "synden inte mera plågar oss". Men enligt din tro är det just idén om synd, denna fantasifulla etikett för mänskligt beteende, som plågar människor redan här i livet. Ni förkunnar sjukdom för att kunna erbjuda er egen bot. "
Eflop, inte ens du kan vara så blind att du inte inser att det är något som är allvarligt fel med både människan och den här världen. "Konceptet" med synd är den absolut bästa förklaringen på vad detta något är. Så nej, det är absolut inte cyniskt.
"Jag är bara inte villig att sälja ut mitt förstånd, min autonomi och min moral för en kosmisk trygghetsfilt."
Om du verkligen skulle använda ditt förstånd till annat än att kämpa mot udden skulle du komma till en bättre slutsats.
Anonym, 10:37. Har du alls läst NT? Den villkorslösa kärleken och den fria nåden finns klarast uttryckt hos just Paulus. Jesus talar mest av alla om faran med helvetet. Det är sant att Jesus umgicks med "syndare och sådana som frysts ut från det religiösa samhället". Men Paulus gav upp ett bekvämt liv i maktens korridorer och reste runt, ofta i fattigdom och fara och bland just sådana som inte hörde till de utfrysta, för att nå människor med evangeliet.
RaderaSåledes kan man inte, som du gör, försöka slå in en kil mellan Jesus och Paulus. Jesus kom med evangeliet, Paulus var en av de första (och mest aktiva) i att föra ut detta samma evangelium bland människorna.
"Läser man Paulus i stället för evangelierna får man en helt annan syn på tingens ordning. Där ska synden bekämpas och syndaren fördrivas, allt detta i en strävan efter präktighet och underkastelse under jordiska religiösa auktoriteter."
Nej, det stämmer inte heller. En av Paulus uppgifter var att organisera den unga kyrkan. Detta gjorde han förstås på Jesu uppdrag och på hans instruktioner, men vi har inte bevarat i NT när Jesus gav dessa instruktioner. Men när det t.ex. gäller kvinnan och herdeuppdraget gör Paulus klart att det är just "Herrens bud" han har som grund för det han skriver. Det samma gäller givetvis också när det kommer till att "bekämpa synden" och att "fördriva syndaren" (något som är ett mycket dåligt ordval, men ok.) Notera att det är Jesus som ger löse- och bindenycklarna till församlingen. Inte Paulus! Så inte heller här går det att, som du gör, slå in en kil mellan Jesus och Paulus.
"Det är så underligt, hur evangeliernas barmhärtighet och villkorslöshet bara ett snäpp senare i en bunt brev kastas på soptippen, låt vara efter lite teologisk verbal akrobatik."
Som sagt, så kan bara den säga som inte har läst NT.
"En strängare religiositet än den som den här bloggen bjuder på får man söka efter."
Du gör tvära kast i dina funderingar, men låt mig ansluta mig till anonym 14:56: Ge gärna exempel! (Inte för att jag håller andan...)
Kristian, du bekräftar återigen den centrala tesen i min kritik: att religionens erbjudande om "räddning" bygger på en först fabricerad skuld och sedan ett löfte om nåd, men endast om man erkänner sin egen intellektuella och moraliska bankrutt. En form av existentiellt bedrägeri som varken är särskilt sublimt eller särskilt originellt.
RaderaDu skriver att det inte är Guds kärlek som hotar oss med fördömelse, utan att detta är något vi har "dragit över oss själva". Men du förbiser det uppenbara: enligt din teologi skapades vi av en allvetande varelse som redan visste att vi skulle misslyckas – och ändå höll oss ansvariga för resultatet. Det är som att skapa ett myrbo, stampa på det, och sen hålla myrorna skyldiga för kaoset. Du förlåter honom inte bara för detta, du kallar det kärlek. Det är inte kärlek. Det är en kosmisk version av gaslighting.
Du hävdar att "vi inte klarar av att bära detta ansvar". Därmed erkänner du att kristendomen bygger på en tragiskt låg syn på människan – som oförmögen till moral utan gudomlig översyn, som född skyldig, och som bara kan räddas genom blod och lydnad. Jag avvisar det som både ovärdigt och osant.
Människan har, genom sekler av vetenskaplig, konstnärlig och etisk utveckling, visat att hon inte är slav under synd, utan kapabel till storhet – inte trots sin frihet, utan tack vare den.
Du skriver också att synden är den "absolut bästa förklaringen" till världens ondska. Det är ett påstående som faller på sin egen absurditet. Synd är inte en förklaring, det är en etikett. Du pekar på lidande och säger "synd", men det är inte en analys – det är en religiös tautologi. Ondska förklaras bättre genom psykologi, biologi, historia, makt, girighet – inte genom en förbannelse från en frukt i Edens trädgård.
Slutligen, du säger att jag "kämpar mot udden". Jag föredrar att kalla det att stå emot illusion, att vägra kapitulera inför det intellektuella våld som utövas i Guds namn.
Om det finns något som är värdigt människan, så är det att leva sanningsenligt, utan hot, utan smicker – utan att behöva kalla beroende för frihet eller underkastelse för kärlek.
Eflop
Eflop. "Kristian, du bekräftar återigen den centrala tesen i min kritik: att religionens erbjudande om "räddning" bygger på en först fabricerad skuld och sedan ett löfte om nåd"
RaderaHur får du det jag skrev till det? Det jag skrev var det rakt motsatta.
"Men du förbiser det uppenbara: enligt din teologi skapades vi av en allvetande varelse som redan visste att vi skulle misslyckas – och ändå höll oss ansvariga för resultatet."
Detta har vi också varit inne på förr. Javisst. Gud kunde ha skapat robotar som lyder och inte har någon egen vilja. Men vad är en kärlek värd om det inte finns något alternativ till att älska? Det går inte att både ha och inte ha en fri vilja när det kommer till det onda.
"Det är som att skapa ett myrbo, stampa på det, och sen hålla myrorna skyldiga för kaoset."
Nej, det är det inte. Om du nödvändigtvis vill använda den bilden så är det som att skapa ett myrbo, säga åt myrorna att "det här vill jag att ni ska göra för att ni ska ha det bra och leva friska, starka och glada", och när de gör det motsatta så trampar vi inte på myrstacken utan vi blir själv en myra, går in i det elände myrorna skapat åt sig genom sin olydnad och reder upp det (med stort lidande för oss som följd) och ger myrorna en möjlighet att börja på nytt utan alla de negativa följder som deras olydnad har lett till innan myrornas olydnad till sist leder till att hela myrstacken förstörs.
"Därmed erkänner du att kristendomen bygger på en tragiskt låg syn på människan – som oförmögen till moral utan gudomlig översyn, som född skyldig, och som bara kan räddas genom blod och lydnad."
Se dig omkring i världen! Gaza. Ukraina. Nordkorea. Finns det någon som helst orsak att ha en högre syn på människan? Ja, jag konstaterar faktum: Människan är ond och hon behöver frälsning och en Frälsare. Att avvisa honom är att fastna i denna ondska.
"Människan har, genom sekler av vetenskaplig, konstnärlig och etisk utveckling, visat att hon inte är slav under synd, utan kapabel till storhet"
Att tala om "etisk utveckling" visar bara att man inte alls är medveten om hur världen ser ut. Men ja, människan är kapabel också till fina saker. Men det beror på att hon, trots synden, fortfarande är "släkt" med sin skapare.
"Synd är inte en förklaring, det är en etikett."
Nej. Synden är ett tillstånd. Den är den enskilda faktor som berättar mest om vad det är att vara människa. Visst kan man, som du, blunda för detta, men det förändrar inte faktum. Se på historien! Ser på vår nutid! Människan är verkligen inte god. Hon är ond och synden är den absolut bästa förklaringen på denna ondska.
"Ondska förklaras bättre genom psykologi, biologi, historia"
Nej. Dessa vetenskapsgrenar förklarar inte ondskan. De beskriver dess följder.
Du, Kristian kunde oxå nämna synderna som via tv och filmvärlden har rullat in från ditt högerusa, och det råa grymma liv som förs i amerika, some film och tv är bara ännu mer utstuderade och mera påverkande än de 'shillingtryck' med ' romantiska noveller som det bråkades om på 17 1800talet i norrsverje t ex på 50 och sextiotalet bråkade man om veckotidningarna och ja vid frisören läste jag en kalle anka fr 2019 med dess megalomana beteenden och t o m skrytet med droner och artificiell intelligens. De hjärtknipande situationerna för ankor och gåsar och kycklingar små gjorde att melodramatiken och medvetenheten om indoktrineringen gav mig nästan tre små gråtattacker. Det var åratal sedan jag på allvar haft tidslust att läsa skräpet
RaderaDet är synd om Eflop som saknar det verkliga hoppet ! "Vi har en Gud som sig förbarmar och skänker nåd åt vem Han vill" ! Kanske lite tillspetsat, men det finns andra som trots bakgrund sjunger "Minä huoletta lähden kun käsky käy esileikkiä elämä on vaan" , det ligger endel sanning i detta att livet bara är ett "förspel" !
SvaraRaderaAnonym 23:50. Visst var det Lewis som kallade detta livet ett "träningsläger för himlen"? Men ja, det är synd om Eflop. Vi får be för honom att fjällen skulle falla från hans ögon!
RaderaGladare och lyckligare är kanske något man självskattar, men trevligare är ett omdöme som vanligen ges av andra.
SvaraRaderaAnonym 13:36. Sant. Jag tyckte också att det var lite märkligt att de skrev på detta sätt. Men rubriken är Svenska Yles, inte min.
RaderaOberoende av vilken livssyn man har så får vi alla dras med följderna av synden, både hos oss själva och andra. Det är på många sätt en ond värld vi lever i. Det kan ingen förneka. Men! Du Kristian skrev, i samband med en julhelg för många år sedan, en julandakt här på bloggen och den andakten har jag läst flera jular hemma hos oss. Den är så trösterik och det är speciellt en mening som fastnat i mitt minne. Det är att ”ondskan har ett förfallodatum ”. Verkligen trösterikt att tänka på!
SvaraRaderaVi är alla förlåtna för vår synd tack vare Jesus. Om vi tar emot den gåvan så kommer dagen då vi befrias från synden och medföljande ondska. Det är större än vi fattar!
"Ondskan har ett förfallodatum"? Fascinerande tanke – särskilt när den kommer från en tro där samma Gud som skapade världen också lät ondskan frodas, bara för att senare erbjuda räddning från sitt eget kaos.
RaderaAtt kalla det tröst när man först stämplar varje människa som syndare, och sen kräver tro på ett blodsoffer för att slippa straff – det är inte nåd. Det är moralisk utpressning med religiös fernissa.
Eflop
Eflop. Nej, det är brutal realism.
RaderaBrutal realism? Nej. Brutal skulle det vara, om det faktiskt fanns bevis för denna kosmiska ordning där vi föds skyldiga, hålls ansvariga för en ärvd skuld, och erbjuds frälsning via rituell slakt, allt orkestrerat av en varelse som påstår sig vara kärlekens källa.
RaderaMen i avsaknad av bevis är det inte realism, det är bara brutal mytologi. En berättelse där det groteska kallas nåd, och det absurda säljs som visdom. Att kalla det realism är som att hävda att Grimms sagor är sociologi.
Eflop
Eflop. Som Kristian har visat här på bloggen är Jesu uppståndelse ett historiskt faktum. Om en människa påstår sig vara Gud och säger sig bevisa det genom att uppstå från de döda och sedan gör just det skulle det finnas orsak också för dig att vara lite mer lyssnande och inte så snar till att avfärda honom.
Radera
RaderaUppståndelsen som "historiskt faktum"? En närmare titt
De enda källorna vi har om uppståndelsen är religiösa texter, skrivna av Jesu anhängare, långt efter det påstådda skeendet. Det finns inte ett enda samtida ögonvittne, inte en enda oberoende källa som rapporterar om denna världsomvälvande händelse.
Det är alltså som att ett fotbollslag skriver matchrapporten, dömer själva, och sedan kräver att motståndarna erkänner resultatet, med evig förlust som insats.
Den påstådda beviskedjan ser ut ungefär så här:
Jesus dog.
Några kvinnor hittade en tom grav.
Några personer säger att de såg honom levande efteråt.
Alltså: mirakel, gudabevis, universell frälsning.
Detta skulle i alla andra sammanhang klassas som anekdot, hörsägen och religiös entusiasm. Men här förväntas det tas som bokstavlig sanning. Om samma typ av "bevis" användes för att hävda att Elvis lever, hade vi skakat på huvudet, men när det handlar om en uppstånden profet i Palestina år 33, då är det plötsligt "brutal realism"?
Bevisbördan vilar inte på den skeptiske
När någon påstår att en död människa återvänt till livet efter tre dagar, är det inte skeptikern som har något att bevisa. Det är den som hävdar detta som måste komma med extraordinära bevis. Och med all respekt – berättelser i religiösa texter räcker inte. Om de gjorde det, skulle vi behöva ta varje liknande mirakel i varje religion på lika stort allvar.
Dubbelmoralen är slående
Fråga en kristen om de tror på att Muhammad reste till himlen på en bevingad häst, eller att Krishna visade sitt gudomliga kosmiska jag på ett slagfält – och du får höra att sådant är "mytologi". Men när den egna religionen hävdar att någon återvänt från de döda, är det plötsligt "väl underbyggt". Det kallas inte konsekvens. Det kallas särbehandling.
Ett gammalt påstående är inte ett gammalt bevis
Att ett påstående är gammalt gör det inte sant. Att många tror på det gör det inte sant. Att det känns trösterikt gör det definitivt inte sant. Allt det betyder är att det är väl etablerat, inte väl underbyggt.
Att säga att uppståndelsen är ett historiskt faktum är att tänja på både orden historia och fakta tills de tappar all mening. Du får gärna tro på det, men kalla det då vad det är: tro. Inte vetenskap, inte objektiv sanning, och definitivt inte historisk realitet.
Och om någon verkligen hade uppstått från de döda och därmed bevisat sig vara Gud, kan vi väl vara överens om att den guden borde kunna lämna något bättre än tystnad, tolkningar och dammiga manuskript som bevis.
Eflop
Eflop, din stackare! Din kommentar som svar på anonyms kommentar ovan visar med all önskvärd tydlighet hur du fastnat i själafiendens (och dina egna) lögner på det mest fruktansvärda sätt.
Radera"De enda källorna vi har om uppståndelsen är religiösa texter, skrivna av Jesu anhängare, långt efter det påstådda skeendet"
Tre fel i samma korta mening, aj, aj. Det är INTE religiösa texter. Historievetenskapen ser idag evangelierna som en del av den antika biografiska historieskrivningen. Paulus, som har skrivit mest texter i NT, var uttryckligen en fiende till Jesus och evangeliet innan han blev överbevisad av sanningen om Jesu uppståndelse. Och nej, de är inte skrivna långt efter händelserna. De flesta (alla) av NT:s texter är skrivna av ögonvittnen och medan de flesta av ögon vittnena fortfarande levde och kunde bekräfta texternas riktighet.
"Det finns inte ett enda samtida ögonvittne"
Detta är kanske den mest iögonfallande lögnen av alla de lögner du presenterar.
" inte en enda oberoende källa som rapporterar om denna världsomvälvande händelse."
Igen har du fel så det sjunger om det. Evangelierna är oberoende källor. Dessutom finns det närmare ett dussin sekulära historiker och andra skriftställare från den aktuella tiden som bekräftar evangeliernas historiska uppgifter.
"När någon påstår att en död människa återvänt till livet efter tre dagar, är det inte skeptikern som har något att bevisa. Det är den som hävdar detta som måste komma med extraordinära bevis"
Där finner vi det enda som är sant i det du skriver. Och ja, dessa belägg finns. Både i de oberoende, av ögonvittnen skrivna och nära på samtida evangelierna och i de sekulära texter som bekräftar dessa uppgifter.
"Om de gjorde det, skulle vi behöva ta varje liknande mirakel i varje religion på lika stort allvar."
Nej, det skulle vi inte. Det finns bara en religion (om vi vill, använda det ordet) som har denna överväldigande mängd historiska belägg för sina sanningsanspråk. Se t.ex. på Koranen och de muslimska haditherna. Skrivna århundraden efter de påstådda händelserna, utan vare sig historiska eller geografiska referenspunkter. Mecka nämns inte ens i Koranen! Inga ögonvittnen. Ingenting av allt det som finns i NT. Så nej. Du kan inte påstå det du gör här med bibehållen intellektuell och vetenskaplig trovärdighet.
"Det kallas särbehandling."
Nej. Det är inte särbehandling, utan det är fråga om helt olika nivåer av historiskt bevisläge - och därför bör dessa berättelser behandlas på olika sätt.
"Allt det betyder är att det är väl etablerat, inte väl underbyggt."
Ja, men här har vi saker som är både etablerade och väl underbyggda.
"Och om någon verkligen hade uppstått från de döda och därmed bevisat sig vara Gud, kan vi väl vara överens om att den guden borde kunna lämna något bättre än tystnad, tolkningar och dammiga manuskript som bevis"
Manuskript blir dammiga av ålder oberoende av om de är trovärdiga eller inte. Är de inte trovärdiga är de värdelösa som historiska dokument. Är de trovärdiga är de ovärderliga. Oberoende av om de har samlat damm eller inte. Tystnaden som du talar om beror inte på att det är tyst utan på att du har stängt dina öron.
Anonym 10:00. Fint att höra att du har haft behållning av mina texter. Tro det eller ej, men din kommentar "made my day" igår!
RaderaOm du samlade ihop de inlägg som har karaktären av andakter som du skrivit här under årens lopp så skulle det bli en fin andaktsbok!
RaderaDet var Annika som skrev inlägget. Glömde i hastigheten att skriva mitt namn. Roligt om det blev till uppmuntran!
Anni
Kristian, evangelierna är inte objektiv historia, de är religiösa texter, skrivna av troende, med syftet att övertyga. Att kalla dem "antik biografi" är bara teologiskt finputsad önsketänkande. Paulus såg en vision, inte en kropp. Det gör honom till en konvertit med stark tro, inte ett ögonvittne.
RaderaJosephus och Tacitus nämner inte Jesu uppståndelse. De nämner att kristna fanns och trodde på en Kristus. Det är inte bevis för ett mirakel, det är bevis för att folk var övertygade, vilket de är i varje religion.
Att människor trodde något hände är inte samma sak som att det faktiskt hände.
Eflop
Eflop. Inom historievetenskapen betraktas evangelierna idag allt mer som en del i den antika biografiska historieskrivningen. Det må vara att du (med dina doktorsexamina) inte håller med, men notera att du då vänder dig mot vetenskapen.
RaderaDet att Josefus, Tacitus och Suetonius nämner Jesus och de kristna visar förstås inte att uppståndelsen är ett historiskt faktum, nej, men det de säger bekräftar det som evangelierna säger till den del de talar om honom och därmed visar detta att evangelierna är historiskt tillförlitliga.
"Att människor trodde något hände är inte samma sak som att det faktiskt hände."
Nej, men du bortser helt ifrån det faktum att vi här talar om händelser som påstås ha skett i historien och som har ögonvittnen som bekräftar det. Paulus listar över 500 personer som den som tvivlade kunde ta kontakt med och fråga hur det förhöll sig. Till sist lägger han till sig själv också, men när det kommer till uppståndelsen är han själv inget nyckelvittne.
Annika. Tack för den tanken! Jag får fundera på det.
RaderaDen antika historieskrivningen var inte positivistisk, dvs på samma sätt fokuserad på verifierbara fakta som dagens vetenskapliga historieforskning är.
RaderaDels hade man ingen tideräkning och därför inte heller något allmänt accepterat tidsbegrepp, dels saknade man för historieskrivningen användbara arbetsmetoder och dels saknade man möjligheter att skriftligt registrera händelseförlopp i någon större utsträckning.
Det här innebär att antikens historieskrivning var av varierande kvalitet. Man nedtecknade ibland rykten, skrönor, myter, hörsägner och legender, lite på samma sätt som dagens kvällstidningar när de tappar greppet och måste berätta något riktigt rafflande.
Naturligtvis gäller det här också Bibeln. Texterna är i bästa fall ungefärliga minnesanteckningar som gjorts av folk utan boklig bildning eller intresse för noggrant återgivna detaljer. Och tänk nu bara på hur svårt vi idag har att senare återge ett kortare tal som vi hört, för att inte sammanställa det ord för ord även om vi har datorn någon meter bort på skrivbordet - hur sannolikt är det att antikens människor lyckades hållas ett längre tal i minnet tills de ens kom på tanken att rafsa ner det på ett stycke papyrus kanske tiotals år senare?
Den där trovärdigheten kräver nog väldigt mycket tro...
Anonym 22:20. Givetvis kan man inte ställa samma vetenskapliga krav på antikens historieskrivning som vi gör på våra akademiska verk idag. Helt enkelt för att det regelverk vi har idag inte fanns då.
RaderaMen det fanns givetvis tideräkning och ett tidsbegrepp. Hur allmänt accepterat det var - och hur allmänt accepterat det behöver vara för att kvalificera är förstås svårt att avgöra. Vår tideräkning fanns förstås inte, men det fanns andra sätt att ange när något hände - sätt som inte blir långt efter vårt sätt att göra det samma. Se t.ex. julevangeliet. De tidsangivelser som ges där gör att vi kan "översätta" dessa till vår tideräkning, om inte exakt så ändå tillräckligt väl för att kunna fastslå Jesu födelse till mellan juli och december år 5 f.Kr.
"dels saknade man för historieskrivningen användbara arbetsmetoder och dels saknade man möjligheter att skriftligt registrera händelseförlopp i någon större utsträckning."
Det där stämmer inte alls. Det finns historieskrivning från antiken, och det bevisar att din utsaga är falsk.
"Det här innebär att antikens historieskrivning var av varierande kvalitet. Man nedtecknade ibland rykten, skrönor, myter, hörsägner och legender"
Det är sant, men det du försummar att säga är att det utifrån texterna själva för det mesta framgår vilken typ av material det är fråga om. När historieskrivaren inleder sin redogörelse med orden: "Under kejsar Tiberius femtonde regeringsår, när Pontius Pilatus var landshövding över Judeen, Herodes landsfurste över Galileen, hans bror Filippus över Itureen och Trakonitislandet och Lysanias över Abilene, och när Hannas och Kajfas var överstepräster, då kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen..." Då vet vi att det som följer inte är någon saga och inte heller är ämnad att vara det.
"Naturligtvis gäller det här också Bibeln. Texterna är i bästa fall ungefärliga minnesanteckningar som gjorts av folk utan boklig bildning eller intresse för noggrant återgivna detaljer"
Nej, igen har du fel. Läs Apostlagärningarna! Där hittar du både boklig bildning och i synnerhet "intresse för noggrant återgivna detaljer". Detta dessutom parat med en sund ödmjukhet: När Lukas inte var med och inte har detaljerna försöker han inte återge dessa. När han var med själv har vi detaljerna. Och mycket noggrant återgivna, dessutom.
"Och tänk nu bara på hur svårt vi idag har att senare återge ett kortare tal som vi hört, för att inte sammanställa det ord för ord även om vi har datorn någon meter bort på skrivbordet - hur sannolikt är det att antikens människor lyckades hållas ett längre tal i minnet tills de ens kom på tanken att rafsa ner det på ett stycke papyrus kanske tiotals år senare?"
Den mänskliga hjärnan är fantastisk på det sättet att den kan läras upp att göra de mest fantastiska saker. På den här tiden memorerade man långa tal eftersom det inte alltid fanns möjlighet att skriva ner dem. Vi kan inte här se på dagens (degenererade) hjärnor och dra slutsatser utifrån dem om vad som gällde på antiken.
"Det där stämmer inte alls. Det finns historieskrivning från antiken, och det bevisar att din utsaga är falsk."
RaderaLade du märke till orden "i någon större utsträckning"? Att det finns texter bevarade kan inte tas som belägg för att historieskrivning var allmänt förekommande.
Och ja, jag känner till Apostlagärningarna. Om du å din sida läser alla evangelier och försöker bilda dig en uppfattning om verkligheten bakom, alltså vad som i själva verket inträffade, vad som gjordes och sades (detta senare med tanke på hur stor tyngd enstaka formuleringar ibland ges), tror du att du kommer någon vart?
Muntlig tradition är ett fenomen som ingen har ifrågasatt. Dess styrka är ändå huvudsakligen att låta existerande tankestoff gå från generation till generation genom noggrant memorerande. När det gäller att återge unika, oväntade händelser och utsagor har människans hjärna alltid varit ute på hal is. Det är vad domstolar världen över fått notera genom tiderna: när det gäller vittnesmål är människans perception och minne ingenting att lita på.
Kristian 16:40 Att kalla evangelierna för "antik biografi" är ett försök att ge teologi historisk fernissa. De är anonyma trosdokument, inte saklig historieskrivning.
RaderaAtt Tacitus och Josefus nämner att kristna existerade bevisar en rörelse, inte ett mirakel. Homer bevisar inte Zeus bara för att han nämner honom.
Paulus’ "500 vittnen" är ett rent påstående, inga namn, inga protokoll, inga röster. Det är inte bevis, det är predikan.
Vetenskap handlar om evidens, inte om att gissa sig fram via fromma motsägelsefulla texter.
Eflop (inte doktor...ännu :)
Anonym 09:01. Varför måste historieskrivningen vara "allmänt förekommande"? Det räcker gott och väl att den förekom och att vi har bevarade texter som nedtecknar historien. Sedan ska vi också komma ihåg att en majoritet av texterna från antiken med stor sannolikhet har gått förlorade, varför vi på goda grunder kan anta att det har funnits mycket mera än vad vi har bevarat idag. T.ex. ett mycket intressant verk som tyvärr har gått förlorat är kyrkofadern Hegesippos (ca 110-180) kyrkohistoria. Denna finns citerad bl.a. hos Eusebius, men tyvärr har det mesta av vad han skrev gått förlorat. Men bl.a. de tidigaste påvelängderna går tillbaka på hans verk.
Radera" tror du att du kommer någon vart?"
Absolut! Menar du, på fullt allvar, att man inte kan komma någon vart med ett sådant företag? Då skulle jag rekommendera dig att läsa på lite mer. T.ex. här: https://www.bokborsen.se/view/Karsten-Burgener/Jesu-Kristi-Uppst%C3%A5ndelse-Fr%C3%A5n-De-D%C3%B6da/13023028
"När det gäller att återge unika, oväntade händelser och utsagor har människans hjärna alltid varit ute på hal is."
Nej, tvärtom faktiskt! Forskning visar att det finns vissa faktorer som gör att minnet blir betydligt trovärdigare. Dels om minnet rör någon man har haft mycket kontakt med , dels om de händelser man minns har varit av stor betydelse. Lärjungarna tillbringade tre mycket intensiva år tillsammans med Jesus, och speciellt hans uppståndelse var ytterst dramatisk och viktig. Detta gör att chansen för att minnena är korrekta ökar ordentligt. Dessutom, och detta förstår jag inte imponerar på dig men för mig är det av stor betydelse: Jesus säger i Joh. 14 att Fadern ska sända en hjälpare (Anden) som ska "lära er och påminna er om allt vad jag har sagt er". Den lutherske teologen Oscar Collmann konstaterar att detta var "the gift of total recall".
"gå från generation till generation"
Här för du in en faktor i ekvationen som inte hör hemma här. Nedtecknandet av Jesu ord och hans livs händelser skedde inte generationer senare utan mycket snart (speciellt i jämförelse med allt annat liknade i antiken), medan en massa ögonvittnen ännu fanns kvar som kunde verifiera och korrigera det som skrevs. Markusevangeliet, som skrevs först, kan t.o.m. vara så tidigt som inom ett decennium efter Jesu död och uppståndelse, men troligtvis är det dock några år senare. De som laborerar med "Q" räknar med att denna citatkälla är om möjligt ännu tidigare.
Eflop. "Att kalla evangelierna för "antik biografi" är ett försök att ge teologi historisk fernissa. De är anonyma trosdokument, inte saklig historieskrivning."
RaderaLäste du alls vad jag skrev? Du får givetvis fortsätta atty framhärda i denna felaktiga uppfattning om du vill, men notera mycket noggrant att du i så fall gör det i strid med gängse vetenskapliga uppfattning. (Jag trodde att du höll vetenskapen högt!)
"Att Tacitus och Josefus nämner att kristna existerade bevisar en rörelse, inte ett mirakel."
Nej, givetvis inte i sig. Men du missar två viktiga saker här. Josefus nämner uttryckligen uppståndelsen och Tacitus gör det samma också, men i mer förtäckta ordalag. Och så det viktigaste: Utan miraklet (uppståndelsen) skulle ingen kristen rörelse ha funnits. Den kristna kyrkan föddes på Jerusalems gator femtio dagar efter Jesu (påstådda) uppståndelse. På samma plats och nära inpå händelserna. De judiska ledarna skulle- om de hade kunnat - ha slagit fötterna under förkunnelsen om uppståndelsen genom att visa folket på Jesu grav eller t.o.m. ha släpat fram hans döda kropp. Men de gjorde inte det. Och resten är historia, som det brukar heta.
"Paulus’ "500 vittnen" är ett rent påstående, inga namn, inga protokoll, inga röster."
Läs vad han skriver i 1Kor. 15. Där finns en lång lista på namn. Den kristna församlingen visste sedan också förstås vem dessa 500 anonyma var - Paulus konstaterar ju att de flesta av dem ännu lever även om några har avlidit.
"Det är inte bevis, det är predikan."
För de som läste/lyssnade var det förstås både ock.
"Vetenskap handlar om evidens"
Där är vi helt överens. Och evidensen pekar i en klar och tydlig riktning. Du kan avvisa Jesu uppståndelse som en saga, men vet att du i så fall gör det MOT evidensen.
", inte om att gissa sig fram via fromma motsägelsefulla texter."
Igen: Evangelierna är inte i första hand "fromma texter". Du lurar dig själv om du framhärdar i den uppfattningen. Och de är verkligen inte motsägelsefulla. De har olika betoningar, ja, och de är helt tydligt oberoende av varandra, men de motsäger inte varandra.
Kristian, inte motsägelsefulla? Om fyra texter ger olika versioner av vem som först såg den uppståndne Jesus, när det skedde, och vad som sades, då kallas det motsägelser, inte "olika betoningar".
RaderaEvangelierna är fromma texter, skrivna av troende, för att övertyga andra om sin tro. Det är inget fel i det, men att låtsas att de är neutrala, oberoende journalistik är att lura sig själv, inte mig.
Eflop
Kristian. "Absolut! Menar du, på fullt allvar, att man inte kan komma någon vart med ett sådant företag?"
RaderaDu valde taktiskt smart men vilseledande att fokusera på frågan om uppståndelsen, en fråga som nog är central för den kristna kyrkan (låt vara att det sammanlagda relevanta textmaterialet får tankarna att gå till spetsgardiner med över 100 år på nacken, kolla fast samstämmigheten rörande händelseförloppet den första påsken).
Det jag menade var naturligtvis att läsa evangelierna (alla fyra) och fråga efter en kronologiskt sammanhängande beskrivning av det händelseförlopp de försöker skildra och i övrigt rent intellektuellt trovärdig redogörelse över vad som verkligen sades, med tanke på ordalydelserna som tillmäts så stor vikt.
"Nedtecknandet av Jesu ord och hans livs händelser skedde inte generationer senare"
Här läste du inte så noga vad jag skrev, eller hur? Den muntliga traditionen bygger på sägner som berättas och memoreras och förs vidare till följande generation. Det är bara här den muntliga traditionen fungerar.
När det gäller oväntade händelser eller utsagor saknas den beredskap som förutsätts för att den muntliga traditionen ska fungera. Se fast på tv-nyheterna eller ett aktualitetsprogram om ett viktigt tema; försök sedan när programmet är slut att skriva ner vad som sades, ord för ord, så får du se vad den mänskliga hjärnan duger till. Eller återge ens huvudpunkterna i ett viktigt föredrag eller liknande som du hörde för några år sedan. Det blir ingenting av det. Och det har aldrig fungerat.
Eflop. Texterna ger inte olika versioner av vem som föst såg den uppståndne Jesus. Alla evangelierna säger att det var en grupp kvinnor. Att det delvis förekommer olika namn beror givetvis på att alla inte nämner alla kvinnor vid namn utan vilka namn som nämns beror på vem som har delgett evangelisten sina uppgifter. Detta är ett bra exempel på hur kritikerna, som finnen säger, "hakemalla hakee" motsättningar.
RaderaSedan fortsätter du med ditt mantra. Men som sagt: Det där håller inte. Du kämpar mot vetenskapen här. Det är inget jag kommer att låta dig glömma, bara så du vet.
Anonym 20:04. Det är inga problem med samstämmigheten. Det var därför jag rekommenderade Burgeners bok åt dig. Han visar hur det utan större problem går att få ihop de olika redogörelserna. Och nej,d et är inte vilseledande att fokusera på uppståndelsen. Den är central och allt annat ska och bör betraktas utifrån den. Om en människa säger sig vara Gud och att han kommer att bevisa detta genom att uppstå från de döda och sedan gör just det behöver vi lyssna på honom.
Radera"Den muntliga traditionen bygger på sägner som berättas och memoreras och förs vidare till följande generation. Det är bara här den muntliga traditionen fungerar."
Det stämmer inte alls. Den muntliga traditionen förutsätter verkligen inte att uppgifter förs vidare till senare generationer. Här har vi ett bra exempel på hur evangelisterna/historienedtecknarna intervjuade personer i samma generation som sett saker som sedan landade i evangelierna. Det samma sker i dag hela tiden. Både när det gäller polisen, inom domstolsväsendet och framför allt i nyhetsmedia.
"När det gäller oväntade händelser eller utsagor saknas den beredskap som förutsätts för att den muntliga traditionen ska fungera."
Det där stämmer inte alls. Exemplet med TV-nyheterna är sedan inte alls tillämpbart. Vi sköljs idag över med skval och brus hela dagarna och har övat upp oss på att låta det gå in genom ett öra och ut genom ett annat. Det är något helt annat än att själv vara med om avgörande händelser. Jag kan t.ex. ännu redogöra för vad som hände på min studentdimision för 34 år sedan. Samtidigt kan jag inte för mitt liv minnas vad som sades på kvällsnyheterna förra veckan.
Men minns du vem som sade vad, åt vem, i vilken ordning och varför? Därtill skapar hjärnan i efterhand mening i ord och händelser. Hjärnan hittar även på saker. Vilken färg hade gärningsmannen på jackan? Var det en eller flera personer? Var jag ens där då det hände eller pusslar jag ihop "minnen" från andras vittnesmål? Påstod någon sig ha sett något övernaturligt? Vilka belägg gavs för detta? Allt detta sker. Lägg därtill in vilken typ av litteratur nånting utgör. Tex Matteus evaneliet formar Jesus berättelsen som om han vore en ny Moses (drömmar, flykt till Egypten, predikn på ett berg osv) medan de andra evangelierna inte gör det. Dvs Moses i moseböckerna utgör en litterär mall. Även för moderna biografier har jag läst att det populistiskt anses att de är 50% sanna.
RaderaLäs gärna
Minnets makt - Berättelser från rättssalen av Julia Korkman (S&S).
Anonym 17:04. I detta fall har det faktiskt ingen betydelse vilken färg gärningsmannen hade på jackan.
Radera"Men minns du vem som sade vad, åt vem"
När det gäller de viktiga sakerna, ja. Jag minns att rektorn höll ett långt tal före dimissionen och att han avslutade med orden om att han önskar att vi skulle se på pengar som vis er på luft. Att det är något vi behöver för att leva men inget vi lever för. Jag minns att jag, med mössan på huvudet, höll elevernas tal och att föräldern som skulle tala efteråt höll ett mycket kort tal. Jag kommer också, nästan ordagrant, ihåg vad han sade och förstås vem han var. Osv.
"Var jag ens där då det hände eller pusslar jag ihop "minnen" från andras vittnesmål? "
Jag noterar att du ignorerar det jag skrev om hur viktig en sak är har betydelse för hur väl man minns en sak. Ok, det är noterat.
"Tex Matteus evaneliet formar Jesus berättelsen som om han vore en ny Moses (drömmar, flykt till Egypten, predikn på ett berg osv) medan de andra evangelierna inte gör det. Dvs Moses i moseböckerna utgör en litterär mall. "
Och det har betydelse för vad då? Det är allmänt känt att Matteus skrev för judiska läsare, och då är detta enbart en fördel. Det påverkar inte innehållet annat då eventuellt när det gäller vilka saker han väljer att ta med och vilka han utelämnar.
Bra bra bra, då ska du berätta vad du var med om till nån yngre bekant, gärna nån en bit bort, i tex Sverige. Likadant gör en av dina klasskompisar som var med då det begav sig och berättar till en av sina bekanta, i tex Helsingfors. Sen ska de i sinom tid skriva ner vad de hört. Sen kan nån ytterligare person jämföra dessa texter och försöka lista ut från texterna vad som egentligen hände.
RaderaAnonym, 01:20. Du gör det här alldeles för invecklat. De som skrev ner evangelierna var själva i två fall själva ögonvittnen, i de andra två finns det saker som gör att det inte riktigt heller går att beskriva det som du gör. Framför allt det att detta var betydligt större och viktigare händelse än en studentdimission. Men jag förstår. Du vill att det ska vara invecklat och då är det lätt att skapa en bild av det som hände som gör att det blir invecklat.
RaderaSen varvades 30%minnen med 30% överdrifter och 30% hittepå så återstår då 10% att skapa trovärdighet med: gräset var grönt, berget liknade en getabock och staden låg till väster. Sen kopierar man lite av det grannen hittat på och hotar med lite synd och djävulskt så är man riktigt populär. Inte var de religiösa för 2000 år sedan mera ärliga än dagens religiösa.
Radera"Bulla"
KN 5:50
RaderaEvangelierna anses allmänt vara skrivna av personer som inte var ögonvittnen. Att det var viktiga händelser både för de som faktiskt var ögonvittnen samt de som senare skrev stämmer sannolikt men det fanns inga incitament att skriva ned nåt i början, Jesus skulle ju strax återkomma. Ingen återkomst skedde och så småningom fanns behov av att skapa nedtecknade tolkningar (dvs evangelierna är teologiskt inriktade texter, inte historiska biografier). Man kan bygga upp nån slags argument om att nåt av evangelierna skrivits (dikterats, påverkats...) av ögnvittne baserat på indicier grundat i vad nån kyrkofader sagt långt senare. Dock mindre sannolikt.
"Bulla". Det märks att du läst fel böcker/webbplatser. Nå, det finns bättre, både böcker och webbplatser. Jag rekommenderar att du byter källmaterial.
RaderaAnonym 18:28. "Evangelierna anses allmänt vara skrivna av personer som inte var ögonvittnen."
RaderaNej. Det fanns en tid när det gällde, men den nyare exegetiska teologin har öppnat upp (för att uttrycka det milt) för att de verkligen var ögonvittnen eller lärjungar/följeslagare till ögonvittnen. Kolla upp t.ex. Bauckham.
"dvs evangelierna är teologiskt inriktade texter, inte historiska biografier"
Modern forskning håller inte med dig här. Ja, texterna har ett teologiskt innehåll de vill förmedla och detta är absolut deras viktigaste uppgift, men likväl ses de idag allt mer som just en del av den antika historiska biografiska historieskrivningen.
Skulle du Kristian vara kristen om himmel och helvete inte existerade?
SvaraRaderaAnonym 14:52. Om himlen inte skulle existera skulle det inte finnas någon kristendom.
RaderaDu duckar frågan.
RaderaAnonym 22:10. Nej, jag visar att frågan är dåligt ställd.
RaderaHelt säkert vore han homofob!
SvaraRaderaAnonym 17:12. Kanske det. Det är svårt att veta hur vi människor skulle fungera och vara om sanningen skulle tas bort ur världen. Då är det bättre och lättare att fokusera på den situation som är, där himlen finns. Det att jag vill ha med mig så många som möjligt dit - också de som drabbats av homosexualitet - innebär inte att jag är homofobisk.
RaderaHar du frågat någon homosexuell om hen känner sig "drabbad" av homosexualitet? Eller om hen enbart känner sig drabbad av en trångsynt kristen?
RaderaAnonym 21:52. Känslor kan bedra.
RaderaDet är fördummande att avfärda saker som bara känslor. I stället för känslor borde man avhandla självinsikt. De flesta människor som tillåts reflektera över sig själva blir med tiden på det klara med vem man är, såväl beträffande fysisk som mental begåvning, särintressen som insikten om vilken typ av människor man beundrar och/eller attraheras av.
RaderaEn grundläggande självinsikt är mer än bara tillfälliga känslor. Tillfälliga känslor och tankar kan man avfärda både hos sig själv och hos andra, men det som är grundläggande ändrar man inte på utan att ställa till med stor skada.
https://www.youtube.com/watch?v=xNqMn3uN0d4
SvaraRaderaIntressant! Min "lärofader" Paul Maier har skrivit en lång bok om Pilatus där han förtjänstfullt redogör för bakgrunden till händelserna den första kristna påsken. Han kommer, vad jag förstår utan att ha sett hela videon, till ungefär samma slutsatser. Procula blev helt tydligt en kristen, Maier menar att det är mer osäkert med Pilatus själv.
RaderaMin Frälsare lever jag vet att Han lever fast ' världen' har sagt Han är död' strof ur sions sånger mycket aktuell i temat på denna tråd
SvaraRadera"Dessa är: Fokusera på positiva saker i stället för negativa,"
SvaraRaderaKristian, försök leva som du lär. Skriv om positiva saker.