fredag 15 augusti 2025

Om människans ondska

Jag skrev i min förra text om Matti Bertlins mycket märkliga insändare i ÖT. Tyvärr verkar det, trots allt, som om han verkligen menade vad han skrev. Det positiva med hans text är att han, på ett mycket brutalt sätt, visar vart en övertro på vetenskapen ­– ­och evolutionismen i synnerhet – kan leda.

Nu är det dock så att mänsklighetens problem inte sitter i generna. Ondskan och viljan att göra illa för att själv få olika former av fördelar är inte genetiskt betingad. Jag förstår varför en vetenskapstroende människa måste dra en sådan slutsats, men alla som ännu klarar av att se nyktert på människan och på tillvaron ser givetvis hur galet det ett sådant synsätt är och blir om och när man driver det till sin spets. Diagnosen är felaktig, helt enkelt, och det blir den alltid när vi försöker söka förklaringar till vår belägenhet utanför det som Skaparen har uppenbarat för oss.

Mänsklighetens problem är inte våra gener utan att vi människor har en böjelse till det onda. Ja, att vi i grund och botten ÄR onda. Bibeln förklarar detta med att vi har fallit i synd. Det här är den överlägset bästa förklaringen tillv arför vår värld ser ut som den gör, varför det finns krig och orättvisor, sjukdomar och död. Skaparens vilja var att människan skulle vara god, men vi valde i stället det onda och har efter det varit slavar under ondskan och vår synd. Människan gick helt enkelt sönder, och denna trasighet sitter inte i våra gener utan i själva vårt väsen. Den får sedan följder på alla möjliga plan, också i våra gener, men här är det viktigt att inte blanda ihop orsak och verkan. Att i en sådan situation försöka skapa ett idealsamhälle genom att tro sig bearbeta orsaken när vi i själva verket mer eller mindre i blindo påtar i följderna när vi strävar efter att förädla det i grunden odugliga råmaterialet (människan) kan bara sluta på ett sätt. I katastrof, och på vägen till den slutliga katastrofen i oerhört mycket lidande. Så har det alltid blivit när mänskliga ledare har försökt skapa ett paradis på jorden. Oavsett hur de har försökt göra det.

Så vad är då lösningen? Svaret på den frågan är säkert nedslående för alla som vill tro på människans möjligheter och hennes inneboende godhet. Det finns nämligen ingen lösning. Inte om vi laborerar med människan och samhället. Vi kommer aldrig att klara av att skapa ett idealsamhälle/paradis här på jorden. Inte genom genmanipulering, inte genom att införa diktatur, inte ens genom att införa teokrati. För det är tyvärr alltid så att så länge den i synd fallna människan finns med i ekvationen kommer slutresultatet aldrig att bli ett jordiskt Utopia. Försök att få till stånd ett sådant slutar däremot alltid i lidande och död.

Det bästa vi kan åstadkomma är ett samhälle där ondskan hålls någorlunda i schack genom hot om straff för den som bryter mot samhällets lagar. I förhållandet människor emellan kan vänskap, kärlek och, förvisso, ett visst mått av godhet som ändå existerar, göra tillvaron så oerhört mycket bättre, men detta innebär inte att ondskan - både den yttre och den som bor i allas våra hjärtan - försvinner någonstans. Ytterst sett kommer vi aldrig att kunna utrota ondskan och vi kommer alltid att tvingas lida under dess följder, och ju mer vi försöker utrota ondskan desto mera kommer mänskligheten att få lida. Historien är klar och tydlig på den punkten.

 

2 kommentarer:

  1. Givetvis står det inte nåt om gener i bibeln, de visste inget om dna och gener och i vilken grad de påverkar människan som organism och människans beteende. Tex är det mångfalt sannolikare att psykopater är i fängelse och psykopati är ca 50% genetiskt betingat. Risken för alkoholism, schizofreni mm, starka gentiska/ärftliga kopplingar.
    På samma vis förklarar genernas bidrag mycket av vårt beteende, såväl det som vi anser vara gott och ont. Även i gråzoner som vår fallenhet för att lita på auktoriteter går att avläsa i generna.

    SvaraRadera
  2. Kristian, du säger att ondskan inte sitter i våra gener utan i ”vårt väsen”, som om det vore en självklar sanning bara för att en bronsålderstext säger det. Problemet är att detta inte är en förklaring, det är en etikett. Det är som att förklara sjukdom med ”onda andar”, det låter dramatiskt, men det tillför ingenting som kan testas eller användas för att minska lidande.

    Att avfärda biologiska förklaringar är att ignorera allt vi vet från neurovetenskap, psykologi och evolutionsteori. Vi kan se exakt hur våra hjärnor, hormoner och sociala strukturer påverkar aggressivitet och samarbete. Det är därför vi kan påverka dessa faktorer, med utbildning, sociala reformer, mentalvård, lagar. Ditt ”syndafall” kan inte göra något av detta.

    Dessutom: om du menar att människan är hopplöst ond utan gud, hur förklarar du all den massiva ondskan som utförts av människor som trott att de tjänar just den guden? Korstågen, inkvisitionen, religiösa terrordåd , alla dessa är exempel på människor som såg sig själva som verktyg för en gud och ändå orsakade ofattbart lidande.

    Och ironin är att ditt resonemang om att vi inte kan skapa ett idealsamhälle på egen hand har använts av tyranner i alla tider för att hålla människor i underkastelse. Det är en perfekt ursäkt för att inte ens försöka förbättra världen, och för att lämna makten i händerna på de som säger sig tala för gud.

    Om historien är ”klar och tydlig” på någon punkt, så är det att när vi grundar våra samhällen på förnuft, evidens och empati, snarare än på religiösa dogmer, så ökar frihet och minskar lidande. Det är den verkliga lärdomen från historien.

    Eflop

    SvaraRadera