Ännu om presidentvalet

I den senaste bloggen skrev jag att ”någon rödgrön urban-liberal får då sannerligen inte min röst”. För den som inte förstod vem jag avsåg ska jag säga det klart ut: Jag kommer INTE att rösta på Haavisto. Det innebär då, följaktligen, att min röst i den andra omgången går till Niinistö. Inte för att jag skulle vilja se honom som president (när för mig själv jag rangordnade kandidaterna i den första omgången kom han först på femte plats...), men för att han är ett så mycket bättre alternativ än Haavisto. För mig handlar presidentvalet alltså nu inför andra omgången inte om att välja en kandidat, utan snarare om att välja bort den andra.

Nu anser jag ju fortfarande att det egentligen inte spelar någon större roll vem som blir president. För om vi har kunnat leva tolv år med Halonen som president så klarar vi nog av sex år med t.o.m. Haavisto. Men det är något annat som oroar mig i hela denna affär. Nämligen GLIDNINGEN - och den fart med vilket vi nu glider på det sluttande planet. För bara något årtionde sedan var utlevd homosexualitet ett brott i Finland. (Om detta var en bra sak kan vi diskutera en annan gång.) Men faktum är att då, på den tiden, förstod den stora majoriteten att homosexualitet var något onaturligt – och de allra flesta kristna ansåg, i enlighet med vad Gud säger i sitt ord, att utlevd homosexualitet är synd. Idag är situationen en helt annan, och utvecklingen har gått oerhört snabbt – och den fortsätter. Detta att Haavisto kom till en andra omgång i presidentvalet inte bara visar hur långt vi har kommit i denna utveckling (läs: glidning) utan den påskyndar den. Hur mycket vet vi inte, men säkert en hel del. Tiden efter valet torde utvisa hur långt det har gått. Min gissning är att det inte längre kommer att tolereras att man offentligt säger det som t.ex. Päivi Räsänen sade i den upphaussade ”homoilta”. Eller, för den delen, att man läser högt det som står i Bibeln angående homosexualitet.

Det som ändå oroar mig mest är att så många kristna människor inte förstår bättre än att de offentligt går ut och stöder Haavisto. Visst. Han är karismatisk, vältalig, belevad och har stor erfarenhet av medling i olika konflikter utomlands. Men han är också en rödgrön urbanliberal reklampelare för utlevd homosexualitet. Och som sådan en garant för att glidningen eskalerar. En glidning som förr eller senare kommer att leda till mycket elände och även lidande för dem som vill stå på Guds ords grund. I en debatt på ÖT:s sidor nämnde jag uttrycket ”nyttiga idioter” om de landsbygdsbor som röstar grönt och genom detta röstningsbeteende i praktiken arbetar på att kapa av den gren de själva sitter på. Frågan är om inte detta samma uttryck i ännu högre grad kan användas om de kristna som röstar på Haavisto, för att inte tala om de som går ut med sitt stöd för honom offentligt. Draksådd är ett annat passande uttryck som kan användas i detta sammanhang. För det kommer att komma mycket surt av detta ännu. Tyvärr.