De senaste veckorna, och speciellt de senaste dagarna, har jag haft nöd för Israel och det judiska folket. Det började någon dag före jul när jag lyssnade till Radio Vega och hörde en gammal (1968) inbandning – ”Jerusalem” med Carola Standertskjöld. (Alltså, vilken röst! Varför har jag inte hört denna dam förr?)
Nåja. Nöd var det alltså. Nu vet jag förstås inte om detta är från Herren, eller om det är egen inbillning, men ett obestridligt faktum är att vi som kristna – som det nya förbundets Israel, Guds folk i kraft av det uppfyllda löftet och den Guds nåd som denna uppfyllelse har gett – är kallade att be för det gamla förbundets Israel, Guds folk i kraft av det ursprungliga löftet. Detta löfte som Gud inte har ångrat och aldrig kan ta tillbaka. Detta judiska folk är alltjämt Guds folk, Guds löftesfolk. Och vi, som har fått nåd att tro på löftets uppfyllelse, behöver be för det gamla förbundets löftesfolk - om beskydd och framför allt om öppnade ögon. Så att de skulle kunna se ”den som de har genomborrat” (Sak. 12:10) – och kunna tro på Guds Messias. Så att det ”skall bli en hjord och en herde”. (Joh. 10:16)
Jag var inte med 1948 när den nya staten Israel uppstod, och jag var inte heller med 1967 när den unga statens framtid låg i vågskålen. Men jag har läst om dessa händelser och det är nog svårt att förneka /klara av att inte se Guds hand bakom det som hände. Nu är igen Israels framtid hotad. Hur allvarligt hotet är vet vi inte exakt, men att det är allvarligt är helt klart. Den ”arabiska våren” (som garanterat aldrig blir någon sommar!) med islamistiska regimer uppstående här och där, Irans kärnvapenprogram, Syriens militärmakt osv är alla hot mot Israels framtid. Men det kanske största hotet är kanske ändå västvärldens tystnad inför dessa hot, eller ännu värre, västs motstånd mot Israels planer på att försvara sig själva.
Jag har skrivit det tidigare, och det tål att upprepas: Detta är INTE fråga om politiska överväganden i första hand. Nej, utan det som det till syvende og sidst handlar om är en andligt betingad blindhet som gör det omöjligt för ledande politiker (liksom för folkets breda lager) att se sanningen om läget i mellanöstern. Denna blindhet har fått oss att tro att Israel på något sätt skulle vara ett hot – och så ser vi inte vad detta hot egentligen består i, och vem som i verkligheten är utsatt för det. För att illustrera detta, låt mig förete ett litet tankeexperiment i form av en kort fråga: Vad skulle hända ifall de muslimska länderna omkring Israel (och palestinierna inom Israels gränser) skulle låta Israel (och judarna) vara i fred?
Läget i mellanöstern är allvarligt. Israel och det judiska folket är idag utsatt för en stor fara. Kanske större än vi just nu anar. Låt oss be för Israel och önska Jerusalem frid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar