Jag tror att det är viktigt att nu som då sätta sig ner och fundera lite över sina prioriteringar och sina livsmål. Vad är det som driver mig? Vad är det jag lever för? Vad är det som är viktigast i mitt liv? Ett nyår kan vara ett bra tillfälle för detta.
Det är så väldigt lätt hänt att vi, trots att vi är kristna och ska vara ”jordens salt”, helgade och annorlunda, börjar flyta med i världens takt, och vad värre är, börjar dela världens värderingar och tankemönster. Det är nu kanske främst pengarna jag tänker på. För det är ju så, att när man diskuterar med helt vettiga ”världsmänniskor” märker man att det är pengarna som är deras motiv och drivkraft. Och mina pengar, de är mina. Redan tanken på att någon ger t.ex. tionde är dem fullständigt främmande. ”Ska du ge bort av dina pengar?!?
Men hur är det med oss? Med mig? Har också jag drabbats av denna samma sjuka? Är det mina pengar, och vad jag kan få för dem, som driver mig? Är detta vad jag lever för? ”NEJ!” svarar jag förstås genast. Det är det inte. Men det är lätt att prata – i stället behöver vi se på hur vi lever. Hur jag lever. Är det ändå pengarna, och ägodelarna, som intar första platsen i mitt liv?
Det är inte alldeles roligt att utföra detta tankens mellanbokslut. Men det kan vara ack så nyttigt.
Så har vi detta med tiden, och vår tidsanvändning. Hur ofta säger vi inte att ”jag har inte tid”. Min farmors kusin brukar replikera åt mig (när han frågar om jag hinner komma och spela tennis och jag säger att jag tyvärr inte har tid...) att: Visst har du tid! Alla har 24 timmar i dygnet – det handlar bara om hur vi prioriterar! (Sedan förstår och accepterar han förstås att det är lättare för en pensionär än för en som jobbar att komma loss två timmar en förmiddag inne i veckan.)
Nåja. Slutresultatet av mitt mellanbokslut blev att jag ska försöka ta mera tid för bibelläsning och bön. Jag HAR tid. Det handlar bara om att prioritera rätt. För faktum är att jag har fuskat lite med bibelläsningen de senaste månaderna. Kalla nu detta sedan ett nyårslöfte den som vill, men jag har fått en bra start, och det är alltid fruktbart att umgås med Herren i ordet och i bön.
Sedan har vi ännu detta med att berätta om Jesus för dem som ännu inte känner honom – och dessa människor har vi ju inpå oss varje dag. Vi behöver inte gå ut till Afrika eller Stockholm för att kunna utföra vår del av missionsbefallningen. Och det är ju, som jag skrev i den senaste texten, just för detta som vi finns här: För att sprida evangeliet. Men mera m detta senare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar