Idag (21/1) har Yle kablat ut nyheten att ärkebiskop (borde jag skriva s.k. före?) Mäkinen har gått ut med att Lutherstiftelsen borde ta sig ut ur kyrkan. Detta är, trots att åsikten säkert har funnits redan tidigare, något helt nytt i denna inflammerade fråga. Ärkebiskopen uppmanar medlemmar i hans kyrka att skriva ut sig. (För detta är ju vad hans uttalande innebär, i klartext.)
Detta är egentligen något alldeles oerhört. Mäkinen gråter och går på när icke-troende människor skriver ut sig och försöker göra allt han kan för att förhindra att de ska skriva ut sig. Men när troende, och observera detta!, bekännelsetrogna (den bekännelse som Mäkinen själv har gått prästed på att hålla sig till) människor vill göra det möjligt att samlas till gudstjänst – då uppmanar han dessa att skriva ut sig ur kyrkan. Vem är det egentligen som är den ”så kallade” biskopen här? (Samma nyhet berättar också att Mäkinen har kallat Lutherstiftelsens biskop för en ”så kallad” biskop...)
Vidare låter Mäkinen förstå att ”rörelser som motsätter sig kvinnliga präster (i praktiken de inomkyrkliga väckelserörelserna) i princip kan verka inom kyrkan, men att dessa inte kan vägra att samarbeta med kvinnliga präster”. Till detta har jag, som ordförande i en avdelning i en av dessa rörelser, bara en sak att säga: Visst kan vi vägra! Vi kommer inte att samarbeta med några kvinnliga präster, och i våra bönehus kommer inga kvinnliga präster att predika – åtminstone inte så länge jag har något att säga till om. S.k. ärkebiskop Kari Mäkinen i all ära, men här har han ingen talan.
I mina tankar kommer några verser som vi nyligen har gått igenom i våra bibelstudier i Biblion, från 1 Mos 19:
SvaraRadera"16 När Lot dröjde tog männen honom vid handen tillsammans med hans hustru och hans båda döttrar, ty HERREN ville skona honom. De förde ut honom, och först när de var utanför staden släppte de honom. 17 När de hade fört ut dem sade en: 'Fly för livet! Se dig inte tillbaka och stanna inte någonstans på slätten. Fly till bergen så att du inte går under.'"
/Ola
Hej, Ola! Min äldste son hade förnöjt sig med att riva ut en massa böcker ur en bokhylla idag, och när jag plockade in dem igen var det en bok som fångade mitt öga. Den är skriven av en svensk kyrkoledare (med åtminstone tidigare lite dåligt rykte i våra kretsar...), och på titelbladet stod det med stora bokstäver "Sodom" och "Gomorra". Boken är, även om den är skriven för nästan 20 år sedan, synnerligen aktuell, och jag kommer säkerligen att återkomma till den här på bloggen inom kort.
RaderaKristian Nyman (som testar den nya kommentarfunktionen...)
Epitetet "sk" framför ämbetsbeteckningen handlar förstås om perspektivet. Lutherstiftelsens biskop är av allt att döma medlem av ELKF och betraktas tydligen som andlig ledare bland en del präster och lekfolk runt omkring i kyrkan, men ur kyrkans eget perspektiv (sett ur modernt organisationsperspektiv snarare än bekännelseskrifternas miljö) rör han sig med antaget snarare än ordinerat ämbete.
SvaraRaderaFör närvarande har ELKF av en rad olika skäl lite svårt att komma tillrätta med präster och kyrkfolk som företräder den gamla ämbetssynen. Man kan i nuläget inte ingå avtal med en inofficiell sammanslutning. Om aktivisterna i MPSF, då närmast de officiella funktionärerna och de av MPSF ordinerade ämbetsinnehavarna skulle följa äb Mäkinens råd, skulle man ha ett officiellt kyrkosamfund, som inte skulle vara juridiskt skyldiga att underkasta sig ELKF:s ordning. Det skulle i sin tur i princip kunna öppna för den sortens samarbete som just nu inte är möjligt - om ömsesidig vilja fanns, givetvis.
Olas hänvisning till 1 Mos 19 får mig att tänka på boerna, som på 1600-talet motiverade sin utvandring från Nederländerna till Sydafrika bl.a. med berättelserna om Israels uttåg ur Egypten på väg mot det förlovade landet.
SvaraRadera