Sann liberalism

Jag fick en fråga av en ”arg hetero” på den senaste tråden som lydde ”Vad är problemet med homosexualitet?” Frågaren ville ha en motivering, men att ”rabbla bibelverser tomt stirrande framför sig” duger inte. Nå, där är vi eniga. Jag ska försöka förklara vad jag menar.

Så, vad är problemet med homosexualitet? Varför går kristna runt och ”förtrycker människor som älskar varandra?” som frågeställaren uttryckte saken. Givetvis handlar det inte om att vi på något sätt vill förtrycka någon annan människa – och det gör vi förstås inte heller. Orsaken till att denna fråga idag måste stötas och blötas är att de som anser att det inte finns några problem med homosexualiteten (populärt kallade ”homolobbyn”) vill flytta fram sina positioner och inbegripa också homosexuella par i äktenskapslagstiftningen. Som jag har skrivit här och annorstädes ett flertal gånger så skulle jag inget hellre vilja än att aldrig mera skriva ett enda ord om denna fråga. Men eftersom propagandan är så oerhört kraftig menar jag att vi måste reagera. Med betoning på den första stavelsen! Äktenskapet är, per definition, något som innefattare en man och en kvinna och om man börjar pilla på det blir det till något annat – och gör man detta med våld förstör man om inte annat så åtminstone språket. Men givetvis handlar detta om mycket större saker än om språket.

Jag gillar sann liberalism. Alltså den politisk-filosofiska åskådning som menar att människorna ska få inrätta sina liv så som de själva vill. Leva och låta leva, helt enkelt. I den meningen är jag liberal. Denna förmån gäller andra fullt ut, liksom den då också ska gälla mig. Detta innebär att jag menar att två homosexuella som säger sig älska varandra och som vill dela sitt liv med varandra ska ha all rätt att få göra detta. Utan att riskera att bli ”knackade” eller på annat sätt förtryckta eller förföljda. Gränsen går emellertid där. Samhället ska tillåta detta, men på inget sätt uppmuntra till det. Jag gillar alltså sann liberalism. Frihet att leva sitt liv så som människan själv vill. Givetvis under det ansvaret att jag då också ska vara beredd att själv stå för de olägenheter detta leder till och inte belasta andra med följderna av mina (felaktiga) val. Där får man sedan fråga sig hur liberalt vårt samhälle sedan är när jag, genom att betala höga skatter, tvingas stå för följderna av andra människors dumma val, t.ex. att röka, men detta är en annan fråga...

Det jag däremot INTE gillar är en tvingande avart av ”liberalism” där majoriteten, i toleransens namn, givetvis, tvingar sig på minoriteten med sina värderingar och sina livsval. Då blir mångfalden snart till enfald. I liberalismens namn ska människan t.o.m. ha rätt att få vara intolerant – och också att uttrycka sådana åsikter som av majoriteten kan uppfattas som intoleranta! Detta givetvis så att den intoleranta minoriteten då behöver motivera sina ståndpunkter. Det är det jag håller på med här på min blogg. Jag klarar givetvis inte av att övertyga de som är av annan åsikt, men jag får åtminstone försöka!

Så, ”vad är problemet med homosexualitet?” Jag skulle, för tydlighetens skull, gärna precisera frågeställningen och i stället fråga: Vad är problemet med utlevd homosexualitet? (Där finns en signifikant skillnad!) Problemet är att Skaparen fördömer utlevd homosexualitet. Så där väldigt kort sagt. Han som har skapat människan har också gett oss människor en ”handbok” i det att vara människa – Bibeln – och i denna handbok väljer han, i sin godhet och kärlek, att berätta för oss vad som är nyttigt för oss och vad som är skadligt för oss. Hans vilja med oss är allt igenom god, rätt och sann, och den går ut på att vi ska leva så att vi inte skadar oss själva och andra. Sexualiteten är en stor gåva, men som alla stora och fina gåvor kan den falla väldigt djupt om vi själva perverterar den – och då drar den också oss människor med sig i detta fall. Därför finns det klart och tydligt sagt i Bibeln hur vi människor bör hantera vår sexualitet för att vi, som enskilda och som samhälle, ska må bra. Kort sagt: Sexualitetens plats är i det livslånga förbundet mellan en man och en kvinna. Punkt.

Detta kan vi välja att leva efter, eller att strunta i. Det är vår rätt – i den sanna liberalismens anda. Men när krafter börjar hävda att samhället genom lagstiftning ska börja rucka på de råmärken som Skaparen har stakat ut och forma samhällets lagar så detta kan uppfattas som att allt är lika rätt och sant och riktigt – ja, då går vi över en gräns som vi inte få gå över. Inte med mindre än att samhället kommer att ta stor skada. Samhället ska alltså tillåta, men inte uppmuntra, brott mot skaparens goda vilja. Detta alltså i frågor där människan inte skadar andra än sig själv.

Det handlar alltså inte om att förtrycka människor, utan om att klart säga vad som är rätt och vad som är fel. Enligt Skaparen och hans vilja. Men, som sagt, vi människor har rätt att strunta i vad han säger. Men då ska vi också vara beredda att själva stå för följderna av våra val. I tiden, men också i evigheten.